Högt belägen vacker by, ligger inbäddad i Österlens skogsrikaste område. Järnvägen kom till byn 1901 och ännu i dag kommer det tåg på banan, men järnvägen är sedan många år museijärnväg, en populär turistattraktion som tar passagerarna på en nostalgisk och vacker tur mellan S:t Olof och Brösarp. Det finns även möjlighet att åka dressin.
I S:t Olof finns barnomsorg, skola, b&b, ett av Österlens bästa begerier, Byvägen 35, samt livsmedelsaffär, hantverkare av olika slag och äldreboende. Byns välskötta friluftsbad, vackert beläget vid bäcken genom byns norra delar, sköts numera av livaktiga idrottsklubben S:t Olofs IF, som genom åren haft många olika verksamheter på sitt program förutom den dominerande fotbollen. Här lotsade duktige eldsjälen Sten Nilsson fram ett par landslagsmän i friidrott t.ex. Fortfarande är aktiviteterna många och intresset stort kring fina anläggningen Kvarnvallen, alldeles intill den gamla holländaremöllan.
Byalag, en aktiv scoutkår, en fritidsgård som snart blir ett bokcafé också och en hel rad andra föreningar håller snurr på livet i S:t Olof året om. Omgivningarna runt byn är präglade av blandskog och små åkrar, betesmarker och hagar. Strax utanför S:t Olof ligger kommunens högsta punkt: Hjulahultsbacken, 185 m.ö.h. S:t Olof har också det skånska rekordet i snödjup, 1000 mm 1942. S:t Olofs kyrka är en känd plats, en gotisk kyrka med många praktfulla, sirade altare och altartavlor.
Ursprungligen har det funnits nio helgonaltare, idag finns det fyra kvar: Högaltaret, Treenighets-, Maria och S:t Anna-altaret. Men klenoden framför andra är S:t Olofs beläte med silveryxan: “Om en sjuk stryker sig nio gånger med yxan och helas besynnerligen”. Söder om kyrkan ligger en offerkälla där folket än idag kastar ned en penning för hälsa.
