Kiviksgraven – Uttrycksfulla Hällristningar Under Berg Av Sten » Österlen
Kiviksgraven
Ett reportage på österlen.se

Kiviksgraven – uttrycksfulla hällristningar under berg av sten

Linné har varit här. Tusentals besökare följer gången till dess centrum varje år. Den är känd som Kiviksgraven, tidigare Kungagraven, men platsen kallades under hundratals år för Bredarör – det breda stenröset. Och ingen vet vem som för över 3.000 år sedan begravdes längst ner i graven.

Text: Caroline Alesmark | Foto: Peter Carlsson

Kiviksgraven lite grann från ovan
Kiviksgraven lite grann från ovan.

En sommardag 1748 bröt två bönder sten i Bredarör i Kivik, kanske till sina gärdsgårdar eller logmurar, och råkade under alla lagren av stenbumlingar hacka sig rakt in i en kista, byggd av stenhällar. Dessa två, Anders Sahlberg och Lasse Persson trodde att de råkat på en skatt och grävde hela natten, dock utan att hitta någonting.
Ryktet spred sig snabbt på bygden, men i stället för ära och rikedom slutade intermezzot med att de förhördes, blev anklagade för att ha gömt skatten, och i några månader utsattes för tuktning på Kristianstads fästning. Efter en rättegång friades de dock den 8 juni 1749.

Redan året efter grävandet, den 31 maj 1749, passerade Carl von Linné och hans sekreterare Olof Söderberg platsen. Graven kallades ”Penninge-grafven” och Linné skriver: ”Här war et grafställe inrättadt för den gamla werlden”. 

Men ingen högre instans ingrep, stenbrytningen fortsatte i röset, och tre av hällarna försvann. Under 1700-talet både vanvårdades och förstördes graven. Bland annat lär en häll forslats härifrån för att användas som byggsten i en brännvinspanna i Mälby – idag är den dock tillbaka.

Det var inte förrän flera år senare när själva hällristningarna upptäcktes som omvärlden började visa historiskt intresse för graven. Professor Nils Henrik Sjöborg vid Lunds universitet engagerade sig i en återställning av graven och platsen fridlystes 1814.
Över hundra år senare, i samband med att kvarnen i Äsperöds revs, dök det upp rester av ännu en häll – den hade använts som underlag för en kvarnsten. Kvarnen byggdes någon gång mellan 1791 och 1798 och det är då hällen lär ha förts bort från graven.

1931-33 genomfördes en omfattande undersökning av Kiviksgraven. Arkeologerna hittade bland annat spår av en stenåldersboplats under röset. I samband med detta byggdes röset och graven upp igen, då byggdes även den vinklade gång som genom en järnport leder in i gravkammaren.  

Ingången till Kiviksgraven
Ingången till Kiviksgraven

Dagens upplaga av Kiviksgraven restaurerades 1932-33 och byggdes upp efter sina ursprungliga yttre mått, 75 meter i diameter. Hur hög den ursprungligen var är bara en gissning, den kan ha varit både högre och lägre.
Den vridna gången som leder in till rummet med gravhällarna fanns inte i den forntida graven. Inte heller den magnifika stenportalen eller själva rummet, allt detta är har byggts för att besökare ska ha en möjlighet att titta på hällarna. 

Inne i graven står hällarna lutade i form av en kista, upplysta av diskreta lampor. Forskare har försökt tolka bilderna genom åren. De åtta hällarna visar bland annat yxor, skepp, fyrfota djur, cirklar fyllda av kors – hjulkors, vagnar, människor och blåsinstrument. Något tycks hända, likt serierutans figurer rör sig människor över bilderna.

Inne i Kiviksgraven står hällarna lutade
Inne i Kiviksgraven står hällarna lutade.

I Hans Alfredsons och Tage Danielssons film ”Äppelkriget” från 1971 slåss berättelsens unge godhjärtade hjälte, spelad av Per Waldvik, mot en väldig drake som kommer utkrälande just ur Kiviksgraven. Draken var dock en fredlig leguan och graven en modell gjord av papier mâché.

Kiviksgraven väcker fler frågor än den ger svar och tolkningarna är många. Sentida arkeologiska undersökningar visar att flera tonåringar ligger begravda på platsen. Nya forskningsrön pekar på att Kivik kan ha varit en viktig handelsplats redan på bronsåldern och att transaktioner med koppar och bärnsten kan ha med graven att göra. 

Lutad över hällarna löper fantasin lätt iväg. Vem eller vilka begravdes under alla stenarna, varför fick han, hon eller de en så enorm gravplats? Vilka är alla figurerna på hällarna, hur lät instrumenten de blåser i? Vad är det för dans de rör sig i? Är det en offerprocession, ett nedkallande av gudarna, en gravritual?

Vandring:

Kiviksgraven söder om Kivik, alldeles intill Skåneleden. För att komma hit vandrar du på Skåneleden SL4 Österlenleden, etapp 5 mellan Simrishamn och Kivik. Etappen SL4-5 är 21 kilometer lång men det går även att börja i till exempel Vik. Vandringssträckan går utmed kusten förbi ålderdomliga fiskebyar, hamnar och stränder. Lägerplats med vindskydd finns vid Tjörnedalagården i Baskemölla.

Klicka här för att köpa boken ”Trollskog och älvdans – vandra till gåtfulla platser”

Källor:

Scroll to Top