Världens största skattjakt… » Österlen

Världens största skattjakt…

Världens största skattjakt…
Skrivet av Annika Olsson / 11 november, 2018

Geocaching.
Har ni provat det någon gång?
Att leta efter gömda skatter i naturen.
Jag, Emmy och hundarna gjorde det förra helgen. Så roligt!

Det är ungefär som världens största ”gömmafingerborglek”, och den finns över hela världen.
Bara i lilla Gyllebo, runt sjön, fanns en handfull gömda skatter.

Första gången jag kom i kontakt med det här det var när jag var på militärövning och satt gömd i en tät lärkplantering. Plötsligt såg jag en civil man tränga sig fram genom den snåriga vegetationen  strax bredvid mig.
-hej viskade jag, där jag satt kamuflerad i min gröna stridsutrustning.
-AAAAAAaaaa, skrek mannen förskräckt, och tog ett jättesprång upp i luften.

Det var en skattjägare som var på väg att leta upp den geocach som jag nästan satt på där ute i skogen, utan att veta om det.
Det var aldrig min mening att nästan skrämma ihjäl honom, men jag tyckte åtminstone att jag var tvungen att hälsa på honom när vi var så nära varandra….
Det var första gången jag hörde talas om det här.

Emmy hade laddat ner en särskild app i sin telefon och vi siktade in oss på att leta reda på de två skatter som enligt den skulle finnas gömda någonstans längs med min vanliga gamla runda runt sjön.

Lätt som en plätt.
Första skatten hade jag redan innan kunnat tänka ut ungefär var den skulle kunna befinna sig. Och med Johnnys goda näsa till hjälp så fixade vi det enkelt. Vi skrev datum och våra namn och la tillbaka skatten igen på det finurliga gömstället.

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

22 augusti, 2019
21 augusti, 2019
20 augusti, 2019
19 augusti, 2019
18 augusti, 2019
17 augusti, 2019
16 augusti, 2019
15 augusti, 2019
14 augusti, 2019
13 augusti, 2019

Stärkande att få börja dagen vid havet.

23 januari, 2019

Hejsan.

Ibland måste jag nypa mig själv i armen för att förstå att det är på riktigt. Att jag bor och lever så att jag har friheten att starta min dag såhär.

Det är så ofta som jag hör människor beklaga sig över ditten och datten, när de istället bara kunde öppna ögonen och tänka omvänt. Fokusera sinnet på det som skänker frid.

Istället för att älta problem och elände så borde många ge sig själv en dos med positiva tankar och stärkande energi. Sedan blir livet så mycket lättare att tackla.

Alla drabbas vi av olika problem och tråkigheter, för så är livet. Men om man tränar sig på att se det lilla underbara som alltid finns, då blir livet så mycket lättare.

Har man sedan en portion humor och självinsikt, ja då kan man ha riktigt roligt mitt i alla sina sorger och bekymmer.

Dagens citat:

Livet är lite av en bergochdalbana, och har man ramlat ned är det bara att ta nya tag och kravla sig upp igen. // Dagny 106 år (min kollega och nya idol)

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vinter och kyla.

22 januari, 2019

Hejsan.

Så fick vi Österleningar en liten smak av vinter och kyla.

En tidig morgon visade vår termometer här i Gyllebo på minus sju grader. Den morgonen låg det ett tunt täcke av is på sina ställen. En ishinna som nästan såg ut som fönsterglas som man förr hade i toalettfönstret. Råglas.

På de ställen där vattnet är lite strömt hade gäss och änder samlats. Några i vattnet och andra på den tunna isskorpan.

Ett tunt lager pudersnö hade siktats över vårt österlenska landskap. Ljuvligt tycker jag, när det kommer lite snö och lyser upp världen en smula.

Hemma i min egen trädgård är det också ”djupvinter” som Gustav Mandelmann kallar det. Sommarns solrosor har jag låtit stå kvar. Nu är de mest bruna, fula och står där som solroskelett smyckade med is och snö.

Men vet ni, snart är det tid att förkultivera nya ljuvliga solrosor, som ska lysa upp i sommar.

Dagens citat:

Det finns en bra väg till glädje och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 10
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vackrast i Sverige.

21 januari, 2019

Hej hej

Underbart fina Solevi på Kivik. Kanske är det den vackraste idrottsplatsen i hela Sverige?

En morgon i förra veckan,  då jag vandrade och såg dagen gry vid Kiviks hamn, då tog jag mig en sväng även bort till vackra Solevi.

Jag och Johnny njöt av morgonen och av livet. Han på sitt vis och jag på mitt. För min del så var jag djupt försjunken i minnen. Minnen från platsen där mina föräldrar firat sina bemärkelsedagar. 50 och 60 år. Den åldern jag själv är i nu, insåg jag förskräckt. Märkligt, det kändes ju som det bara fem år sedan … Det måste vara något galet med tideräkningen.

Som tur var drogs mina tankar snart tillbaks till nuet. En boll hade siktats av Johnny. Och med en sådan kan man ha mycket roligt.

Själv insåg jag aldrig tjusningen med att spela fotboll. Jodå, jag gjorde mina tappra försök i Brösarps damlag, det gjorde jag allt. Men ganska snart blev jag petad av tränaren, då han förstod att jag utnyttjade honom för att få åka med för att träffa killar istället. Träningskläderna låg ju oftast kvarglömda hemma. (ledsen för det Allan Olsson)

Nej, det gick inte så bra med min idrottskarriär. Bättre gick det nog för min make Stefan, om man nu ska tro på allt han berättar. Ju äldre han blir, ju fler ”strutar” gjorde han när han var ung, verkar det som.

Och det var just här på Solevi som han hörde hemma. Många Kivlingar minns nog honom. Kanske även Brysslingarna, där han spelade i sina glans dagar. Jag som ofta höll till på Brösarps fotbollsplats, kan komma ihåg en stor lockig spelare som då gick under namnet Sniff. Han var så rysligt gammal och inte alls så särskilt intressant för en ung tös som jag … så tyckte jag då i alla fall.

Livets vägar äro outgrundliga. Det är bra att låta ödet bestämma tror jag.

Numera är det inte mycket fotboll i våra liv. Stefan kan ju inte ens vara med i oldboys med sin stelopererad fot.

-nä, å ente går di å bårja å daunsa balett ihellår, beklagade han sig en dag.

Men det är kanske tur det, tänkte jag och såg honom för min inre syn, iklädd trikåer.

Dagens citat:

Fotbollsspelaren tog i så att skon flög av. Det var tur att han inte nickade.

Och visst måste Solevi vara en av Sveriges vackraste idrottsplatser!

Ha det gott och kram på er alla.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag springer – alltså finns jag.

20 januari, 2019

Hejsan

För mig finns det inget skönare eller bättre sätt att hålla igång min kondition på än att springa. Jag fullkomligt älskar det!

Bor man dessutom i Gyllebo på Österlen, ja då är det bara så enkelt.

Men så har det inte alltid varit. Det var inte förrän jag var 44 år gammal, som jag tog mina första riktiga springsteg. Innan dess så var jag en tvättäkta soffpotatis. Jag hade aldrig i mitt vuxna liv sprungit någon längre sträcka. På sin höjd en kilometer kanske. Jag var helt övertygad om att min kropp inte kunde springa.

För att bli godkänd som hemvärnssoldat så var jag tvungen att klara ett springtest.

-hur svårt kan det vara, tänkte jag och började träna.

Men jag var inte särskilt kaxig när jag efter mitt första varv runt sjön, hängde över en stubbe och spydde som en kalv.

Det där är nio år sedan nu, men jag springer ännu. Mina diskbråck har såklart begränsat mig litegrann ibland. Men min hjärna har fått smak på det här. Den underbara känslan som löpningen ger.

Smärtgränsen? Den skiter jag i! …som Thomas Wassberg sa …

Numera tänker jag inte så mycket på prestationen, sträckan eller tiden. Nu bara njuter jag av varenda steg.

Att komma igång med någon slags motion det är inte så svårt. Det svåra är att aldrig sluta med den. Därför gäller det ju att hitta något som man verkligen tycker om, något som är enkelt och som är lätt att få till i vardagen.

Att löpträna kräver inte mer än ett par skor. Sedan är det bara att ta steget ut. Bor man som jag på underbara Österlen, då är det inte svårt ett endaste dugg!!

Men en helt igenom präktig och duktig motionär är jag inte alls. Det får ni inte tro.

”Förståsigpåare” och kunniga träningsproffs har gett mig stränga direktiv om regelbunden styrketräning. Annars håller inte min rygg. Men till ett gym orkar jag sällan (läs aldrig) ta mig. Då kommer soffpotatisen smygande med full kraft.

Dagens citat:

Fortsätt springa, du är bara trött!

Hoppas ni hittar just er form för att hålla kroppen igång. Min egen filosofi är att det är bättre att göra något än inget, och när man börjat med det där ”något” då är man ju igång!

Kram på er

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ordning och reda på mina bilder.

19 januari, 2019

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Den första veckan i januari varje år, ordnar jag alltid upp ibland mina foto på datorn.  Jag sorterar bilderna i mappar och säkerhetskopierar till externa hårddiskar.

Alla mina fotografier har jag sparade på tre olika externa hårddiskar. Med exakt samma foto på var och en – för säkerhetsskull. Ja jag vet, det är lite överdrivet. Men efter en fullständig datakrasch för nio år sedan vet jag att allting kan försvinna på ett kick. Den gången kunde bilderna räddas. Det kostade oss nära nog 25.000 kronor.

Mina bilder är inte speciella eller värdefulla på något vis. Men för mig är fotona på nära och kära i olika sammanhang ovärderliga. Därför är jag numera väldigt noga med att säkerhetskopiera.

Varje år låter jag också få tryckt några fotoböcker med de käraste fotona i. Jag må vara gammalmodig, men jag gillar att ha foto på papper.

Det här är kanske en liten påminnelse till DIG också. Att just du kanske behöver tänka på vilka foto som ska sparas. För det handlar inte om ifall datorn kraschar, utan om NÄR den faktiskt gör det.

Och när jag höll på med alla foto, så hamnade min blick på de här ljuvliga ”skräppeblommorna”. Ett vårtecken vi snart kommer att få se i våra dikeskanter.

Kvällens citat:

Det är inte tänkt att alla människor du möter ska finnas i ditt liv för alltid. Vissa finns bara där precis så länge att du behöver få den insikt du behöver få.

Men visst är det kul att ha foto på vänner och händelser genom åren.

Tips: Undertiden som vi väntar på våren och alla härliga dofter, så kan man passa på att köpa härliga doftljus HÄR. På LYKO finns även en massa annat välgörande  och väldoftande för hela kroppen, just nu med extra bra priser.

Ha det fint och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Blå, blå vindar och vatten.

19 januari, 2019

Hejsan.

En iskall morgon stannade jag min gamla skitiga Volvo på Kivik. På Buhres parkering fick den stå alldeles ensam.

Inte en levande människa syntes till. Inte ens i min svågers hus verkade någon ha vaknat ännu.

Jag drog mössan långt ner över öronen, innan jag släppte ut min hund Johnny ur bilen. I vanlig ordning tog han tre höga jämfotahopp rakt upp i luften. Ungefär som för att säga ”mossan nu ser vi till att fånga den här dagen, du och jag”.

Vi strosade förbi Birays kiosk med siktet inställt på den norra piren. Johnny med fokus på kissdofter i marken och jag mer på synintryck. Ett svanpar tycktes bli brutalt väckta av vår närvaro och tog sig genast ut på säkert vatten.

Det lilla vindpinade trädet stod i så vacker kontrast till de blå färgerna i bakgrunden. Jag tyckte mig nästan kunna höra Tomas Ledin sjunga om ”blå vindar och hav”.

På piren var det fläckvis väldigt halt, vilket inte verkade bekymra Johnny nämnvärt. Med små steg närmade vi oss den råkkoloni som såg ut att bo där längst ute. På precis samma sekund var det som om de svarta fåglarna bestämde sig för att fly fältet. Himlen blev svartprickig av fåglar. Jag grämde mig lite, jag hann ju inte med riktigt med min kamera…

Solen som var på väg att gå upp, spred sitt varma ljus över Kiviks välkända siluett. Den lilla bastustugan, kärringbadet och Buhres fisk. En byggnad jag i smyg tycker är ganska ful faktiskt. Fast sådär är det, smaken är delad.

Vackra underbara Kivik. Jag fick en fantastisk morgon. En dag kan inte börja bättre än en ensam morgon på Kiviks norra pir.

Eller vad säger du, Johnny?

Dagens citat:

Hemligheten med lycka är att beundra utan begär.

Från en lycklig morgon på Österlen, till er alla.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Bara när förutsättningarna är de rätta.

18 januari, 2019

Hejsan

Kanske är jag ganska ensam om att fullkomligt njuta av en gråmulen, nollgradig morgon här på Österlen.

Att göra reklam för vårt underbara Österlen, det är nog så lätt när solen skiner, havet glittrar och rapsfälten blommar.

Att som Ulf Lundell, sjunga om öppna landskap när fälten är gröna och himlen blå, ja då kan väl alla förstå att vår lilla hörna av världen är ett paradis.

Om man står under blommande äppelträd med havet glittrande i bakgrunden, då går det lätt att prata vitt och brett om både kärlek och magi. När ramslöken växer frodig och skapar ett väldoftande hav, då är det inte svårt att älska Österlen över alla gränser.

Det är en gråmulen nollgradig januarimorgon det ska konst till att förmedla det underbara som bara finns här på Österlen.

Att få världen att förstå Österlens storslagenhet när mullvadarna gjort hästarnas vackra hagar till något som mer liknar plöjningar av lera, det måste väl vara en konst. Eller att få någon att njuta av sina rentvättade lakan som hängt på tork och fått ett pikant inslag av skitlukt från bondens rykande gödselhög.

Fast kanske måste man vara född här för att verkligen se dess storslagenhet och känna skönheten. Kanske måste man ha på sig sina alldeles särskilda ”österlenlyckoglasögon” för att se det vackra i en färglös januarimåndag.

Men vet ni, det är precis en sådan här grå nollgradig dag som kan bjuda på ett alldeles speciellt fenomen. HÅRRIS. När alla förutsättningar är de rätta, då kan man se det här just i Gyllebo. Fantastiskt.

Dagens citat:

Om du inte tror på mirakel har du kanske glömt att du är ett.

Även om det ser ut som  det bara är en grå skitdag så ta er en extra liten titt. Förmodligen finns det mirakel och skönhet bara om ni skrapar lite på ytan och tar lite bättre brillor på er.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Forsamölla, en riktig glädjekälla.

17 januari, 2019

Hejsan

En av många favoritplatser här på Österlen, det måste nog vara Forsamölla.

Det var den där tidiga morgonen, då när jag och Johnny såg dagen gry upp vid Mandelmanns ensamma träd. När dagen ljusnat strövade vi runt här en god stund.

På vår och sommar brukar den här platsen vara full av människor. Hit kommer folk för att hålla kurser i måleri och fotografering.

Den här platsen är så väldigt vacker med sina stengärde och den sagolika stentrappan. Att man vill föreviga skönheten här, det är såklart inte konstigt alls.

En av Rikard Hoberts filmer, om de sju dödssynderna är inspelad här på 90-talet. Glädjekällan. Det är ”typ hundra år” sedan jag såg den, så det kan kanske får bli en filmkväll med min Stefan i helgen…

Fast jag är ingen TV- människa. Jag njuter hellre av verkligheten och naturen på riktigt.

Även hunden Johnny älskar verkligheten mer än filmen. Särskilt när han själv får ha huvudrollen… vilket det ofta blir då han är med.

Dagens citat:

Det är inte vad vi varit med om som är det viktiga, utan vad vi lärt oss av vad som hänt.

Vad jag har lärt mig är att så långt det är möjligt göra det roligaste först. För just glädje är väl något av det viktigaste vi har i livet.

Ha en bra dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kusligt vackert.

16 januari, 2019

Hej.

Nej, det blev inga ljusa varma fotografier från min morgon vid Mandelmanns lilla ensamma träd. Istället tyckte min dotter att det såg kusligt ut där. Kusligt vackert, tycker jag.

Det var den där morgonen då jag och hunden Johnny vandrade i gryning upp till ensamma trädet i Rörum. Som alltid fick vi en oförglömlig stund tillsammans. För minnesrika ögonblick har ingenting med väder att göra.

Kanske har hon rätt ändå, min dotter, att det ser kusligt ut. Kanske är det bara en hoande uggla och en drös fladdermöss som saknas på mina bilder…

Fast ganska snart ljusnade dagen och jag och Johnny hade myst färdigt. Där uppe vid ensamma trädet kändes vinden både hård och kall och efter någon timme kröp kölden ända in i märgen på oss.

Så vände vi det lilla trädet ryggen och vandrade sakta ner i dalen igen. Jag med mössan långt nerdragen över mina öron och Johnny med en stor, frusen fårskit i munnen.

I dalen satte jag mig på en av Gustavs vedhögar och blickade upp mot trädet…

…det är allt något väldigt speciellt med den här platsen!

Dagens citat:

Vad är framgång? Det är att kunna gå till sängs varje kväll med ett fridfullt sinne.

En stund i naturen varenda dag, det skänker frid för kropp och själ. Jag hoppas ni unnar er det.

Kram Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det som betyder mest.

15 januari, 2019

Hej hej

Snart har det gått hela fem år sedan jag skrev mitt först inlägg här på bloggen. Det första lilla inlägget som ”Gylleboannika”.

Då när jag började blogga så hade jag ungefär tio trogna läsare och mitt främsta syfte var att skriva för min älskade familj, mina döttrar och för mig själv.

Men en baktanke hade jag med mitt skrivande… det var att aldrig ge min äldsta dotter chansen att glömma sin födelseort. Hon skulle inte risker att glömma Österlen och den underbara naturen vi har här. Andréa som i en stor del av sitt liv pluggat och jobbat runt om i världen. Bloggen skulle bli en ständig påminnelse om allt underbart vi har här hemma.

Ni som kikar in här på bloggen är såklart också lika välkomna, precis allihopa. För jag tycker bara att det är roligt att dela med mig av mina tankar och bilder till er alla.

Men jag ska erkänna, att aldrig blir jag väl så glad som när Andréa kommenterar på min snapchat…

-mamma, vilken fantastisk bild idag på bloggen, gud vá jag längtar hem …

Inga ord kan betyda mer!

Att ha en dotter på andra sidan jordklotet, som jag bara träffa en vecka om året, det är ganska tufft för en mamma. Hjärtat slits liksom itu en smula. Men genom min blogg vill jag ge henne en dos av den underbara naturen som jag vet att hon älskar så mycket, samtidigt som hon ska känna att hon har en liten fot kvar här hemma.

Jag vill ge henne en liten bit av vår gemenskap. Små enkla, vardagliga ting som aldrig blir sagda annars. Årstidens väder, en ovanlig fågel, en ljuvlig morgon, en vanlig morgonrunda runt sjön…

Och vill just du också hänga med här på bloggen så blir jag enbart glad och lite stolt.

Dagens citat:

Vi har inte ärvt jorden från våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 12
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top