Världens största skattjakt… » Österlen

Världens största skattjakt…

Världens största skattjakt…
Skrivet av Annika Olsson / 11 november, 2018

Geocaching.
Har ni provat det någon gång?
Att leta efter gömda skatter i naturen.
Jag, Emmy och hundarna gjorde det förra helgen. Så roligt!

Det är ungefär som världens största ”gömmafingerborglek”, och den finns över hela världen.
Bara i lilla Gyllebo, runt sjön, fanns en handfull gömda skatter.

Första gången jag kom i kontakt med det här det var när jag var på militärövning och satt gömd i en tät lärkplantering. Plötsligt såg jag en civil man tränga sig fram genom den snåriga vegetationen  strax bredvid mig.
-hej viskade jag, där jag satt kamuflerad i min gröna stridsutrustning.
-AAAAAAaaaa, skrek mannen förskräckt, och tog ett jättesprång upp i luften.

Det var en skattjägare som var på väg att leta upp den geocach som jag nästan satt på där ute i skogen, utan att veta om det.
Det var aldrig min mening att nästan skrämma ihjäl honom, men jag tyckte åtminstone att jag var tvungen att hälsa på honom när vi var så nära varandra….
Det var första gången jag hörde talas om det här.

Emmy hade laddat ner en särskild app i sin telefon och vi siktade in oss på att leta reda på de två skatter som enligt den skulle finnas gömda någonstans längs med min vanliga gamla runda runt sjön.

Lätt som en plätt.
Första skatten hade jag redan innan kunnat tänka ut ungefär var den skulle kunna befinna sig. Och med Johnnys goda näsa till hjälp så fixade vi det enkelt. Vi skrev datum och våra namn och la tillbaka skatten igen på det finurliga gömstället.

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

22 augusti, 2019
21 augusti, 2019
20 augusti, 2019
19 augusti, 2019
18 augusti, 2019
17 augusti, 2019
16 augusti, 2019
15 augusti, 2019
14 augusti, 2019
13 augusti, 2019

Lugnet före stormen.

13 augusti, 2019

Hejsan.

Jag älskar sådana där heta dagar då åskan hänger i luften.

Det var den där dagen då jag var vid skjutfältet och hade sandalerna fyllda med torra blomsterfrö. Luften var alldeles varm och tryckande, som en osynlig spänning i luften.

Borta vid de små ålabodarna hörde jag hur en pappa och en liten pojke hetsigt bråkade om något, förmodligen en bagatell. Sedan såg jag hur den lille pojken i vredesmod tog till flykten ut över fältet. Allt blev sedan tyst och jag kunde känna lugnet före stormen. Himlens vackra färger skvallrade om en kommande urladdning. Det var inte bara turisternas familjebråk, utan hela Moder Jord som förberedde sig för en urladdning.

På håll kunde jag höra ett dovt muller. Jag riktigt kände hur något byggdes upp i luften. Den lille pojken kände nog också detsamma, för jag kunde se hur han vände åter och sakta gick tillbaka till den arga, men trygga pappan.

Från att ha varit helt vindstilla och lugnt, ungefär som om allting pausats, började plötsligt ett enda litet grässtrå vaja lite lätt. Sedan gick det fort och vindstyrkan ökade likt en accelererande formelbil.

Hänförd satt jag på branten och njöt av skådespelet. Jag såg hur regnet vräkte ner ute över havet och mullret ökade i intensitet. Blixtarna kom tätare och kraftigare. Ovädret var ett faktum.

Jag trodde att jag skulle hinna springa de 500 metrarna till min bil utan att bli blöt. Det hann jag inte. Allt gick så fort och regnet var så kraftigt. Himlen hade öppnat sig och ovädret var över mig på ett kick. Jag sprang, jag blev blöt och jag kände mig fullständigt levande.

När jag, blöt som en katt, startade min bil så var ovädret nästan över igen. Solen var på väg att tränga fram bakom de svarta molnen. Åskan var över och lugnet hade åter lagt sig. Luften var rensad för den här gången.

Jag älskar åska! Nej, jag är aldrig rädd. Naturens krafter har alltid fascinerat mig. Det som verkligt skrämmer mig är sådant som människosläktet själva skapar. Krig, terrorism, hat och förtryck, sånt gör mig verkligt rädd. Naturen ger jag mig hän åt, den är så häftig.

Dagens citat:

För att en gång bli blixt måste man länge vara moln.

Kram på er från mig.

Annika (”innan jau ble våd som en kråga”)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sensommar och vardagsrutiner.

12 augusti, 2019

Hejsan.

Såhär en bit in i augusti lunkar livet på som vanligt igen, med vardagsbestyr och rutiner för oss.

Fast egentligen har vi haft det ”som vanligt” precis hela sommaren. För det blev bara några få dagar som blev helt lediga för oss i år.

Det där med att få ha ”det som vanligt”, är kanske precis det som är det stora i livet… Kanske är det där i vardagens stunder som den stora lyckan bor. I det som vi kallar vardagslivet.

Efter de där tre olycksdrabbade åren, då Stefan varit så sjuk, så inser jag litegrann, att allting handlar om att ta vara på livet så som det är. Vi bromsade in när det behövs och tog vara på allt som vi trots allt hade.

Nu njuter jag av den sensommar som är här. Jag är tacksam för att jag har ett arbete och att jag kan leva det liv som jag gör här på Österlen.

Jag njuter av mina tre hundar som är mitt dagliga sällskap. Jag gläds åt min trädgård och den natur som jag lever i. Om man kan känna glädje och tacksam för allt det som man faktiskt har, då har man kommit en god bit på vägen mot lyckan. Det tror jag alldeles bestämt.

Dagens citat:

Det är inte hur vi har det, det är hur vi tar det.

Ha det gott och en stor kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Stickevarmt.

11 augusti, 2019

Hejsan.

Nu vet jag inte om ordet ”stickevarmt” överhuvudtaget finns, eller om det är ett ord som jag bara har i mitt eget huvud. Men med stickevarmt menar jag i alla fall när det är sådär varmt och kvalmigt att det känns som om man har en tung gryta på huvudet. En värme som gör att svetten lackar och man bara vill gå och bada. Sådär då flugorna blir smått galna och går till anfall och bits värre än anfallande stridsoldater. Precis en sådan dag var det då jag var på skjutfältet.

Havängs badplats var fylld med badsugna människor, som det ju brukar vara då det är fint väder på Österlen. Fast på skjutfältets långa strandremsa var det glest med soldyrkare. Hit är det längre att gå och människor är lata varelser. Nuförtiden ska man nog hellre köpa dyra gymkort för att få sin motion, istället för den vardagsmotion man får alldeles gratis av att vandra lite längre till stranden.

Jag strövade ut över det torra skjutfältet med svetten rinnande längsmed ryggraden.

Jag ångrade mig en smula att jag valt sandaler den här dagen. I skorna samlades miljontals små torra blomsterfröer och blev som en kladdig sörja i mina svettiga sandaler.  Läderkängor är oslagbart, i alla väder, det är jag övertygad om!! Det där som vi skåningar sjunger i snapsvisan, det stämmer inte tycker jag.  Det där med att man ”svittas mindre udan ovanlär, så köb sandalår och lufta dina tär” Nej, ullstrumpor och läderkängor mår fötterna alltid bäst i.

I norr hördes ett dovt muller och himlen ändrade karaktär.

Den först blixten syntes långt där borta över Åhus. Åska är naturens vackra skådespel, och jag älskar det … bara man vet att datorn där hemma är urdragen …

Så vackert! Så obeskrivligt vackert!!

Dagens citat:

Då du är som absolut bäst, kommer du ändå inte att vara tillräckligt bra för fel person. Då du beter dig som allra sämst, kommer du ändå att vara tillräckligt bra för den rätta.

Man får helt enkelt vara som man är och sträva efter att bli sin bästa version.

Kram på er från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Plats för två.

10 augusti, 2019

Hejsan.

Jag och Stefan var i Simrishamn för att äta ute på restaurang en kväll för någon vecka sedan. Jag var sugen på fisk och Stefan ville ha en rejäl köttbit.

Att hitta en bra restaurang i Simrishamn med just det utbudet är inte alls svårt … problemet kan vara att hitta ett ställe nu i turistsäsongen som faktiskt har plats för hungriga personer som inte har bokat bord i förväg.

Vi strosade uppför Storgatan. Efter att ha kikat på olika menyer valde vi till sist ett av mina favoritställen, Hickorys Bistro. De hade plats för två! Där satt vi sedan länge och väl och njöt av vår mat.

Mätta strosade vi sedan fram på kullerstensgatorna och njöt av sommarkvällen. Vi stannade och kikade i skyltfönstren på alla hus som var till salu. Om det är något som det finns gott om i Simrishamn, så är det just mäklare. Sedan kikade vi en stund på Gunilla Manns smått galna tavlor av Österlen. Riktiga ”gladtavlor” tycker jag att det är.

På Café Kagan var där stängt för dagen. Fast i min mätta mage fanns ändå inte plats för någon sötsak, inte ens den endaste lilla smula.

Vi promenerade i de charmiga gränderna och beundrade alla de små färglada husen.

Stockrosor förgyllde den vackra lilla sommarsstaden. På hamnplan var Friskis och Svettis igång med ett kvällspass för glada motionärer. Att träna på kvällen har jag aldrig förstått mig på. Nej, jag får snällt hålla mig till morgonmotionen, då min hjärna ännu inte vaknat och hunnit förstå vad det är kroppen egentligen håller på med…

En helt vanlig sommarkväll på Österlen, men ändå så särskilt, underbart fantastisk.

Dagens citat:

Om vi kunde sprida kärlek lika snabbt som vi sprider hat och negativa saker, tänk vilken underbar värld vi hade kunnat leva i.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljuvliga blommor.

9 augusti, 2019

Hejsan.

Här på Österlen finns massor av fantastiska trädgårdar. Små privata täppor med underbara blommor. Det finns medelhavsträdgårdar, och så finns det trädgårdar som ser ut som på mormors tid. Det finns vildvuxna trädgårdar och välplanerade tomter med matchande färgskalor på blommorna. Här finns kort sagt, det mesta av ”njutarträdgårdar, pedantträdgårdar och nyttoträdgårdar”.

Hemma hos mig är det lite ”hippsomhapp” i trädgården. Fast jag ibland försöker få till färger som jag tänker ska passa ihop, så flyttar blommorna runt lite som de själva vill.

Min trädgård har fått växa fram lite efter lite, och är nog mer vild och busig än noggrann, välskött och matchande.

Jag älskar blommor och särskilt solrosor. Såklart har jag planterat några även i år, och den första knoppen har nu slagit ut.

Den stora änglatrumpeten som tidigt i våras mest såg ut som en massa käppar rakt upp i luften, har också börjat blomma nu. Visst är de underbart vackra de där ”änglarna”!!

I våras sådda jag luktärtor. Det är så härligt att plocka in en bukett och sätta på bänken i köket.

Att vandra runt i någon liten by på Österlen och tjuvkika på trädgårdar, det är ett alldeles gratis och fantastiskt nöje för den trädgårdsintresserade. Just nu är det rena färgbomben kan jag lova.

Dagens citat:

I drömmen är man rik utan ett öres kostnad.

Man behöver inte ha gröna fingrar för att lyckas med en trädgård, det räcker med att vara envis och ha överseende med kirskål och ”svinnamillårr”.

(svinnamillårr = maskrosor)

Kram på er från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hungriga i sillastan.

8 augusti, 2019

Hejsan.

Det var en kväll på vår semester som vi for till Simrishamn för att hitta något ställe att äta kvällsmat på.

Jag var mest sugen på fisk, så jag var ju på rätt ställe får man säga. I Österlens lilla söta sillastad finns det alltid ställen med goda fiskrätter.

Vi hade siktet inställt på gamla hederliga Röken där de har god fisk.

-auw nä, ja e ju sugen po en redi kydabid, muttrade en besviken Stefan, då han läste på menyn… De erbjöd visserligen kött, fast bara i form av lamm, och just det var min Stefan inte alls sugen på.

Vi strosade vidare för att hitta ett matställe som kunde göra oss båda nöjda. Kära Röken, vi ses väl en annan gång då…

Det blev en vacker kväll. Solen kikade fram efter en mulen dag, och vi njöt av den ljumma sommarvinden med aningens doft av salt och tång.

Midsommarblommorna vid hamnplan lyste ännu upp ganska vackert. Tappra blommade de vidare trots att deras tid egentligen var över.

Mittemot Tullhusstranden låg en vacker båt.

Borta på andra sidan hamnen låg en annan, ännu vackrare båt.

Vi passerade en insynsskyddad liten trädgård. Högt över planket sträckte sig ett majestätiskt apträd högt mot skyn.

-Herrejisses, tänkte jag, mutte ente mitt eget apeträ bli sådarr kålväxt, forr di e darr då rent ente plass ti…

På Storgatan frodades sommarblommorna i alla de väldiga krukorna. Det är så fantastiskt vackert vid den här tiden av sommarn. Det är som om Moder Jord liksom slutspurtar inför hösten och ger järnet.

Min mage kurrade ilsket och hungern gjorde sig påmind. Vi styrde hastigt stegen uppför Storgatan, på väg efter den perfekta menyn. Bra restauranger finns det ju många att välja på här i Simrishamn…

Var vi hamnade det får ni se en annan gång…

Dagens citat:

Om du vill komma in i mitt liv så är dörren öppen. Om du vill bort ifrån mitt liv så är dörren öppen. Bara en önskan. Stå inte still i dörren och blockera trafiken.

Må gott och var rädda om varandra.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den rosa tiden.

7 augusti, 2019

Hejsan.

Nere vid Knäbäckshusen hade naturen gått in i sin rosa period.

Det var rallarrosen, som växte lite överallt, som skapade en romantisk stämning där nere. Lite som om man gled runt i en kärleksfull rosa drömbubbla.

Den tidiga morgonen då jag mötte dagen nere på stranden, så njöt jag av de härliga färgerna där. Det var varma rosa, röda och gula toner.

Ute i havet hade ålafiskaren lagt ut säsongens första ålahommor. Att tänka på skånska ålagille gjorde mig också lite stämningsfull… Jag fick plötsligt en längtan efter att få sitta i en gammal ålabod och vara med på en riktig skånsk ålafest.

Att massor av människor väljer att gifta sig här varenda år, det är ju inte alls så särskilt konstigt. Det stänker ju av rosa romantik på den här platsen. Är man inte förälskad innan, så blir man det ju här!

Knäbäck är förstås lika romantiskt vid alla sina årstider, men lite extra vackert är det minsann vid den ”rosa tiden”.

Dagens citat:

Ett ord kan avsluta ett bråk. En blick kan rädda en relation. Ett leende kan inleda en vänskap. En kram kan tina ett fruset hjärta. En människa kan förändra hela ditt liv.

Hej!, du där – ja DU … var inte rädd för att le lite mer. Det kan förändra en hel dag. Alltid till det bättre.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sommartrean i Gyllebo.

6 augusti, 2019

Hejsan.

Årets triathlontävling har gått av stapeln i Gyllebo för några veckor sedan.

I det här inlägget klampar jag in och konkurrera lite med min kollega på Österlen.se, Joachim Orrenius, som där bevakar och skriver om Österlensporten.

Årets tävling var den nionde i ordningen. Många duktiga motionärer hade samlats den här dagen för att ta sig ann de tre distanserna: simning, cykling och löpning.

Det som skulle genomföras var, 400 meter simningen i Gyllebosjön. Därefter 2 mils cykling på våra fantastiska grusvägar i vacker natur. Och till sist ett springande varv runt sjön som är exakt 5 kilometer.

Såklart var jag på plats för att heja och njuta av dagen. I min familj var det flera glada kämpar som ställde upp för att tävla. Bland annat hade min fartfyllde svärson Jimmy, utmanat sin lillebror Joel på en ”triathlonsfight”. Två Tomelillapågar vi är mer vana att se sittandes i formel- och racingbilar.

Jag träffade också på min härliga hemvärnskompis ”Nyckelpigan”. En trevlig påg som egentligen heter Patrik. Han förkunnade blygsamt att han tänkte försöka slå min svärson den här dagen.

Tävlingsledaren Åsa hälsade alla välkomna och tog ett litet snack med tävlingens kanske äldste deltagare.

Så gick startskottet och först ut var damerna. När sista damen var uppe ur vattnet igen, så var det herrarnas tur att springa ut i vattnet och starta.

När simningen var genomförd gällde det för de tävlande att kvickt få på sig strumpor och skor och hoppa upp på cyklarna. Därefter var det bara vi åskådare kvar vid badplatsen. Ett gyllene ögonblick för lite kaffedrickning innan förste man var tillbaka.

Efter en förvånansvärt kort tid kom den första deltagare in, för att kasta sin cykel och ge sig iväg ut på fem kilmeters löpning.

Sen var det bara för oss att vänta lite till…

Som vinnare i herrklassen kom han så flygande i mål, min kompis Nyckelpigan. Den blygsamme pågen som borde kallas för Pantern eller Gasellen istället, stark och smidig på en och samma gång. Trots att han hade punka på cykeln de sista fem kilometrarna slog han, smått fantastiskt!!, det tidigare banrekordet. Grattis Patrik, vilken kille du är!

Och för resten av min familj gick det också lysande. Min svärson Jimmy slog med lätthet sin lillebror Joel, som förkunnade att han mycket hellre sitter bakom en ratt än ett styre. Även resten av familjen gjorde kämparbra insatser. Ett stort grattis till er alla som deltog, för bara det är en vinst i sig. Jag är full av respekt och beundran.

Såklart kom tankarna smygande … tänk om jag skulle våga vara med nästa år … Att komma sist bekymrar mig inte så mycket, det är väl det där med att få tag på en lämplig cykel som är mitt problem. Vi får se, kanske står jag också där på starten med fötterna i vattnet. För jag tror att det är sådana som mig som gyllebotrean behöver … glada kvinnliga amatörer. Någon som vill hänga med?

Dagens citat:

Misslyckande är inte att falla, utan att låta bli att resa sig.

Nej, det finns inga misslyckanden, det finns bara lärdomar och erfarenheter till nästa gång. Kanske duger det med mina gamla tantcykel med två växlar…

Kram Annika.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jobb är jobb.

5 augusti, 2019

Gomorron.

Så var den då över för den här gången… den där tiden som man kallar semester. Förmodligen är ni många där ute som också lite trötta stiger upp idag, för att gå iväg till er första arbetsdag för ”hösten”. Kanske har ni redan nu kikat en bit fram i kalendern, för att se hur ledigheten kommer att se ut vid julhelgen. Men hörni, än är det ju faktiskt sommar kvar.

Även om vi som egna företagare alltid lever med vårt arbete, så blir det ett lite behagligare tempo under de där semesterveckorna. Takten och kraven sjönk sakta en smula allteftersom dagarna gick.

I min familj har vi förstås inte kunnat avhålla oss helt ifrån bygge och renovering i semestern. Någonstans på Österlen har vi hjälpt till att renovera ett litet hus.

Eller ja, vi och vi … jag har mest konkat rivningsmassor och fixat käk. Byggarlunch på fältmässigt vis fick det bli.

Nu väntar papper och kontor på mig. Fast som alltid kör mitt eget arbete igång lite mjukt och försiktigt. Eftersom det tar ett tag innan räkningar och brev hittar ut i skogen i Gyllebo, så startar jag lite ”soft” den när morgonen också.

Dagens citat:

Glöm inte bort vilken värdefull skatt en helt vanlig dag är.

Hej på er och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Himmel och pannkaka.

4 augusti, 2019

Hejsan.

Jag älskar pannkakor. I alla de former. Tunna, tjocka, söta och matiga. Alltså, det är nog min favoritmat, nu när jag tänker efter.

I Kivik hade det kommit en rullande pannkaksbil, och den var vi naturligtvis tvungna att prova. Staffans gröna pannkaksbuss.

Sagolikt gott. Fast man kan kanske inte misslyckas med pannkakor… Fast jo om man steker dem på järnet efter det att man haft stekt sill till middag. Då blir den första inte särskilt god, det kan jag lova.

Mina döttrar brukar alltid kiva lite om att pannkakor är som syskon – den första blir aldrig helt bra. Men för mig är det alltid så att den sista pannkakan brukar bli lite för tjock… Ja, jag vet inte om det är samma för syskon det med. Mina egna glyttar är förstås alldeles perfekta alla tre, både den sista och den första. Den enda likheten de har med pannkakor, är väl att det är lika söta och goa alla tre.

Om ni kommer till Kivik och får syn på Staffans pannkaksbil, tveka inte, köp er en ”pannekaga” och njut!

I mitt pannkakssällskap fanns den här kvällen en söt liten Stina. Stina är en fin liten valp som ska blir en stor duktig jakthund i framtiden.

När vi alla var proppmätta på våra pannkakor var det dags för lilla Stina att för första gången stifta bekantskap med  havsvatten. Liten och tuff som hon är så gick det hela strålande. Jakthundar måste ju lära sig att simma.

När vi kom hem till Gyllebo för att inta kvällskaffet i vår trädgård, satt en ömsint moder och vaktade sitt ägg på trädgårdsgrillen…

… förmodligen rädd att allt annars skulle bli pannkaka för henne. Men inte blir det mycket pannkaka av en äggspindels lilla ägg! Hon kunde tryggt sitta kvar och ruva.

Dagens citat:

En hund kanske förstör dina skor, men han kommer aldrig att krossa ditt hjärta.

Ha det gott alla, ät mer pannkakor och lycka till med allt som väntar dig lilla Stina.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top