Världens största skattjakt… » Österlen

Världens största skattjakt…

Världens största skattjakt…
Skrivet av Annika Olsson / 11 november, 2018

Geocaching.
Har ni provat det någon gång?
Att leta efter gömda skatter i naturen.
Jag, Emmy och hundarna gjorde det förra helgen. Så roligt!

Det är ungefär som världens största ”gömmafingerborglek”, och den finns över hela världen.
Bara i lilla Gyllebo, runt sjön, fanns en handfull gömda skatter.

Första gången jag kom i kontakt med det här det var när jag var på militärövning och satt gömd i en tät lärkplantering. Plötsligt såg jag en civil man tränga sig fram genom den snåriga vegetationen  strax bredvid mig.
-hej viskade jag, där jag satt kamuflerad i min gröna stridsutrustning.
-AAAAAAaaaa, skrek mannen förskräckt, och tog ett jättesprång upp i luften.

Det var en skattjägare som var på väg att leta upp den geocach som jag nästan satt på där ute i skogen, utan att veta om det.
Det var aldrig min mening att nästan skrämma ihjäl honom, men jag tyckte åtminstone att jag var tvungen att hälsa på honom när vi var så nära varandra….
Det var första gången jag hörde talas om det här.

Emmy hade laddat ner en särskild app i sin telefon och vi siktade in oss på att leta reda på de två skatter som enligt den skulle finnas gömda någonstans längs med min vanliga gamla runda runt sjön.

Lätt som en plätt.
Första skatten hade jag redan innan kunnat tänka ut ungefär var den skulle kunna befinna sig. Och med Johnnys goda näsa till hjälp så fixade vi det enkelt. Vi skrev datum och våra namn och la tillbaka skatten igen på det finurliga gömstället.

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

13 december, 2018
12 december, 2018
11 december, 2018
9 december, 2018
8 december, 2018
6 december, 2018
5 december, 2018
4 december, 2018
3 december, 2018

Fyndat hos ”Lavendelblå”.

13 december, 2018

Hejsan.

Egentligen heter det inte Lavendelblå, det där underbara lilla stället i Gärsnäs. Inredningsaffären som är så himla mysig att besöka.

Nej, egentligen har den ett namn som får mig att vricka tungan när jag ska säga det. Reunion home and friends. Ja mitt engelska uttal har alltid varit undermåligt och jag kan se i mina barns ansikte att jag nog bör hålla mig till skånskan.

(jag minns med förskräckelse när jag trodde att jag på engelska frågad en man som serverade mig, om det var han som var kocken…nog om den pinsamheten)

Det var en kall, blåsig och regnig dag som jag slank in i den hemtrevliga Villa-Villakulla-affären och tillika caféet.

Den vas jag genast blev spekulant på, kom det en annan dam och slog i klorna i. Fast det gjorde egentligen ingenting, för här fanns ju så mycket annat fint att fynda.

Bland mycket annat, så köpte jag en liten ljushållare för flaskor. En sådan där som blivit så populär nuförtiden, och som kan blir såhär fin nu till jul.

Och om någon undrar över den vackra draken jag har i fönstret, så är den tillverkad av underbara Sanna i Simrishamn. Googla på Drakkonst så hittar ni henne säkert. Hon gör fantastiskt fina saker. Ett hett julklappstips från mig.

(inlägget är inte sponsrat på något vis, utan tipsen kommer bara från mig och mitt Österlenska hjärta)

Dagens citat:

Man är inte fattig för att drömmar inte går i uppfyllelse – verkligt fattig är man när man slutat drömma.

Ha en riktigt fin Luciadag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 18
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Så många minnen.

12 december, 2018

Ja ni är säkert väldigt många, som har en massa minnen kring den här platsen på Österlen. Det har i alla fall jag!

Det underbart vackra Alunbruket. Platsen som under många år var en välbesökt festplats, både vid pingst och midsommar.

Jag älskade festerna i Alunbruket. Särskilt väl minns jag året då Hasse Kvinnaböske Andersson hade slagit igenom med sin ”Änglahund”. Bilköerna hit ringlade sig sakta fram, ända från Eljaröds by. Det året slogs alla publikrekord.

Att det var en bedårande vacker plats, det tänkte jag nog inte så särskilt mycket på. Inte då när jag var ung åtminstone. Jag minns mest hur kul vi hade, och hur bra det gick att cykla från den höga backen ner på dansgolvet där vi gjorde långa svarta blomssträck … För den här platsen var så mycket mer för oss barn i trakten, än bara ett dansställe två gånger om året.

Eftersom jag bodde så nära så fick jag gå på festerna långt innan jag kanske egentligen hade åldern inne för det. Det där var väldigt spännande, och ännu minns jag var de tuffaste raggarna hade sitt tillhåll. Dit upp smög jag mig såklart, även om jag nog lovat att jag inte skulle.

Det här är en plats som jag gärna åker en sväng till då och då. Nu förtiden lägger jag lite mer märke till den underbart vackra naturen här är och allt djurliv som finns runt omkring. Men minnena blir så väldigt tydliga när jag är här. Jag kan ju faktiskt nästan höra Lasse Stefanz spela upp till kvällens sista dans. Och jag lägger märke till små spår som minner om en fantastisk ungsomstid.

Ja, vi är många med mig som har så mycket minnen från den här platsen. Några önskar kanske att de hade minnet i behåll … för blött kunde det allt bli om det ville sig illa. Både invärtes och utvärtes.

Dagens citat:

Det som ligger bakom dig och det som väntar dig är ingenting i jämförelse med det som finns gömt inom dig.

Hoppas ni får en riktigt fin dag och kram på er.

Annika

Migrän och en liten solglimt.

11 december, 2018

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Helgen här nere på Österlen har varit blåsig och grå mest hela tiden. Därför gällde det att passa på att sticka näsan utanför dörren när den bleka solen äntligen kom på besök.

Att det var grått och trist gjorde egentligen inte mig så mycket. Jag hade drabbats av huvudvärk och låg mest nerbäddad i min säng med tidernas migrän. Eftersom det var väldigt många år sedan jag haft skallebank senast, så vet jag inte riktigt om där var så mycket kick i mina piller längre. Bäst före 2004 …

Ont krut förgås ju inte så lätt, så framemot söndagseftermiddagen repade jag på mig så pass mycket att jag kunde göra ett besök på den underbara lilla Ateljé Miré, vid Sjörödstorp.

Glad för en underbart vacker dörrkrans och en stärkande, go kram av bästa Ingela så susade jag hem till min stuga igen.

Lite lätt vimmelkantig noterade jag att vädret nog skulle fortsätta att storma och busa. Jag hoppade in under mina varma, goa filt igen.

Kvällens citat:

Ljuset färdas snabbare än ljudet. Det är därför en del människor verkar smarta – tills de öppnar munnen.

Tips: När jag låg där med huvudvärk och tyckte synd om mig själv, då var jag glad över min mysiga PLÄD. En annan mysig filt är den HÄR eller den HÄR för den baktokiga. Kanske ett julklappstips till någon du känner som är lite frusen.

Ha en fin kväll och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En regnig morgon vid Verkasjön.

11 december, 2018

Hejsan.

En regnig och grå morgon i förra veckan parkerade jag min bil på en ganska välkänd plats för mig.

Jag stannade vid Verkasjön uppe vid Christinehof.

När jag var liten så var det här min lekplats. En sagolik natur som jag älskade.

Det mesta var sig ganska likt där tyckte jag. Förutom att det var uppsatt en räddningsboj vid varenda brygga. Bra, tänkte jag.

När jag var barn så vågade jag inte bada här så ofta. Vi barn fick inpräntat genom bägge öronen att Verkasjön minsann var full av blodiglar och sådana djur var inte lätta att få bort från skinnet ifall de väl bitit sig fast. Huruvida det där var särskilt sant, det vet jag egentligen inte. Jag fick aldrig några iglar, de få gånger jag faktiskt tjuvbadade här.

Strax intill sjön går en vandringsled. Här finns ett rejält vindskydd för övernattning och en praktisk grillplats, som även kan tjäna som värmekälla om natten är sval.

Från Verkasjön går det en liten stig som leder ner till Alunbruket. För att komma över Verkeån så går man på den gulliga bron som vi kallade för Rännebron när jag var barn Och så heter den nog fortfarande skulle jag tro.

Kanske är det någon som känner igen den här lilla bron från filmen Äppelkriget med Hasse & Tage?

På andra sidan ån finns de särskilda röda backarna som är karaktäristiska för bygden här. Det är slagghögar från tiden då det bröts alunskiffer.

Marken blir alltid en enda röd sörja när det är regn och rusk. Att klä sig i vita kläder och skor på den här platsen är ett synnerligen dumt val. Det har några människor fått erfara, det har jag sett med egna ögon. Det var när platsen var ett välkänt festställe vid både pingst och midsommar.

Såklart kunde jag inte låta bli att vandra ner till den gamla festplatsen. ”Karen” (som vi kallade det) med sin dansbana, som ännu finns kvar där mitt i naturen. En plats som bär på så många minnen så vi får nog vara glada över att stället inte kan tala. Fler bilderna därifrån får ni kika på i ett annat inlägg framöver.

Ditt hjärta har inget val, det måste följa med dit du går, men du har ett val och det är att följa ditt hjärta och se vart det leder dig.

Ha det gott och tack för ni kikar in här på min blogg.

Kram Annika

Dela gärna
  • 72
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hejdlöst förälskad – i en kruka.

10 december, 2018

Hejsan

I några år har jag kikat runt efter ett par blomkrukor till mitt köksfönster. Krukor som skulle vara julinspirerade, men ändå lite mer än bara enkla röda.

Jag har surfat runt på nätet, men ingenting har riktigt fallit mig i smaken…

…förrän jag plötsligt fick syn på den underbaraste julkruka man kan tänka sig.

Tänk, här hade jag letat runt på internet, och så fanns det jag letade efter här på hemmaplan.  På Österlen. Ja, det var ju nästan som när Pippi Långstrump gav sig ut för att letade efter en ”spunk” en hel dag… ”Österlen är fan bäst”!

Det var i den underbara lilla affären ”Apotekarns” som man numera hittar uppe vid Svabesholm i Svinaberga som mina krukor fanns.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök där i den ljuvliga affären. Där finns en massa saker som man inte har en aning om att man behöver. Men ett besök där slutar alltid med att man bär med sig en liten kass ut.

Nu verkar det dock som om den gulliga julkruka med så mycket nostalgi redan är slut, men där finns såklart en massa annat fint.

Dagens citat:

Det bästa som finns;

  • nytvättade lakan
  • sovmorgon
  • han/hon skriver först
  • att somna till regnet
  • köpa något man länge velat ha
  • skratta så det gör ont.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 7
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En underbar liten kås.

9 december, 2018

Hejsan.

Det finns platser som betyder lite mer för mig än alla andra här på Österlen. Hälleviks kås är en sådan sagolik plats.

Hälleviks kås är den lilla plats som ligger strax nedanför Stenshuvuds norra fot. För att komma dit kör man helt enkelt bara förbi Musteriet så långt ut man kan komma.

Att jag håller den här platsen så kär beror såklart på att den är så starkt förknippad med min svärfar. Här fiskade han sin ål och här tillbringade han massor av tid med att ta om hand allt som hör till en ålafiskares sysslor. Här älskade han att vara och här känns det som en liten bit av honom ännu finns kvar.

Otaliga är de historier jag kunnat berätta härifrån. Saker jag fått berättat för mig av min Stefan. Små berättelser – vackra, roliga, dråpliga och sorgliga.

Något jag alltid tänker på är episoden när Stefan var en ung och en påhittig pågaspoling. Det var då han tillsammans med en annan ”påhittig Kivikspåg” kom på den geniala idén att få tag på fiskedrag på ett listigt sätt. Tillsammans införskaffade de en gammal järnsäng. Den placerade de båda sedan på en lämplig plats ute i havet. Därefter låg de luringarna gömda och såg hur spinnfiskarna en efter en satte sina dyra fina drag i ”det där som fanns på botten”. Senare på dagen var det bara för pågarna att vittja sin fiskedragsfälla.

Hällevik är en sagolik plats, och här finns massor av saker att berätta. Här finns en natur som är väldigt annorlunda, med sina exotiskt ovanliga träd och buskar. Allt det där kan jag berätta om en annan gång.

Den här morgonen behövde jag bara lite extra sinnesfrid och återhämtning.

Just den här morgonen var det alldeles extra underbart. Bara ett enda moln på himlen som sakta drog förbi den glödande solen.

När jag vände mot bilen på parkeringen la jag märke till att min svåger dragit upp sumpen på land och lagt iordning garnet för vintern. Höstens fiske var över.

Tack fina Hällevik!

Dagens citat:

En dag i taget, det är bra nog. Se inte tillbaka med sorg över det som varit, det är ändå borta. Oroa dig inte för framtiden, den är inte här än. Lev i nuet och ta aldrig morgondagen för givet. Gör just den här dagen värd att minnas! Lycka är en resa, precis som livet. Njut av åkturen.

Ha en härlig dag och gör något du gillar.

Kram Annika

Dela gärna
  • 30
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Välbekant, men ändå inte.

8 december, 2018

Hejsan

Det finns platser som man passerar väldigt många gånger i livet. Platser som man känner så väl igen och som nästan känns som ”hemma”. Trots att man aldrig satt sin fot där…

Har ni också sådana platser?

För en tid sedan höll jag stilla mitt i ”Sträntebacken”. En plats som bara ligger någon kilometer från mitt hem.

Ett mobilt rödljus var uppsatt vid vägkanten och man var i full gång med något grävprojekt alldeles intill.

-nej nu är det sannerligen på tiden att jag stannar till och kikar hur den här platsen ser ut i verkligheten, tänkte jag för mig själv, och svängde in på den lilla parkeringsplatsen.

Jag har visserligen varit vid Forsemölla många gånger, en vacker plats som ligger på andra sidan ån. En verklig liten juvel att besöka.

På den här sidan av ån var det ett böljande landskap och av picknickbordens skick att döma, kunde jag förstå att platsen blivit bortglömd. Eller så hade man helt enkelt medvetet låtit naturen ta över och göra som den vill.

Det var en kall eftermiddag och jag var dåligt förberedd för skogsvandring. Ändå kunde jag inte låta blir att ströva runt en god stund.

Att mitt i skogen få se mossbeklädda gamla stengärde får alltid mina tankar att sväva iväg. Jag undrade såklart hur de kommit till, av vem och jag förundrades över vilket arbete som faktiskt låg bakom.

Hit kommer jag alldeles säkert att återvända när våren nalkas. För tänk er bara, en ljuvlig vårdag här med öronbedövande våryster fågelsång…

Dagens citat:

Jag vill söka tystnaden, för att träna mitt öra, att genom sorlet av röster, höra min själs sång.

Ha en riktigt fin dag, oavsett om ni ska julstöka, jobba eller bara njuta av lugnet.

Kram Annika

Dela gärna
  • 14
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En liten julmarknad i Vitaby.

7 december, 2018

Hejsan

I helgen har det varit små marknader runt om i byarna på Österlen. Marknader som alla gått i julens tecken.

Jag och min Stefan passade på att besöka Vitabys charmiga lilla julhandel. Vädret var milt, men så väldigt grått och mulet att det liksom aldrig ville bli riktigt dagsljus.

Inne i den gamla lanthandeln fanns lokala försäljare på rad med alla sina underbart fina alster. Egentligen hade jag önskat att jag kunnat löpa någon liten sak av dem alla.

Ja vem minns inte den gamla lanthandel förresten? En välkänd köttaffär, där man kunde köpa de bästa grishalsskivorna i världen. Eller karréskivor för de som inte vill veta sanningen…

Nåväl, jag och Stefan köpte vars en välgrillad korv undertiden som vi nyfiket lyssnade på all information om pelletskaminer. Det var Nordins Smide som berättade allt vad man behövde veta om man önskade köpa en extra värmekälla till sin lilla bostad.

När den sista lilla biten grillad korv var i min mage så var det dags för oss att ställe färden mot Kivik istället. Där väntade ett födelsedagskalas med kaffe och tårta från Mellbybagaren på oss.

Här kan man läsa mer om den lilla byn VITABY.

Dagens citat:

Små saker som du fått gjorda, är bättre än stora saker du planerar att göra.

Ha en fin dag och höll ögonen öppna, kanske finns det några trevliga julmarknader kvar att besöka den här helgen också.

Kram Annika

Dela gärna
  • 21
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En stilla morgon.

6 december, 2018

Hej.

Det finns vanlig morgnar, som är sådär vanliga och som de alltid brukar vara. Inget häpnadsväckande alls, bara alldeles vanliga.

Men så finns det dagar som börjar lite underbarare än alla andra…

Sådana dagar känns det nästan som om allting bara är en dröm och inte helt på riktigt. Naturen tar liksom andan av mig med alla sin skönhet.

De små stugorna i Gyllebo såg den här morgonen ut att ligga inbäddade i ett sagolandskap. Ungefär som de skulle vara skådeplatsen för en filminspelning för någon julkalender. Som om någon mänsklig hand hade preparerat alltihop för att bara vara en illusion.

Tänk, så var det faktiskt alldeles på riktigt.

Det är sådana här morgnar man ska spara på sig i sitt minne tycker jag. För man kan ju faktiskt inte minnas precis alla dagar i sitt liv, och då kan man ju välja ut de bästa, eller hur?

Dagens citat:

När du släpper ut det som tynger, ger du plats för sådant som lättar.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Svag för små granar.

5 december, 2018

Hej hej.

Jag har nog alltid varit svag för små, små julgranar. Kanske är det något jag fått i generna från barndomen uppe i Christinehofs djupa skogar.

Nu verkar det i alla fall som om det är trendigare än någonsin med små granar. Granar av alla de slag. Både på rot och huggna som små julgranar. Inomhusvarianter och minisorter.

Jag och min Stefan stannade till hos Gärsnäs egen ”blummetös” för att handla en födelsdagsblomma åt svärmor, när jag föll pladask för en liten urgullig silverfärgad gran i en kruka. Det blev liksom kärlek vid första ögonkastet.

Ja, det var som om den där lilla granen viskade till mig ”köp mig, köp mig”. Nästan som om jag behövde rädda den lilla granen från världens all ondska.

Såklart fanns det en massa andra trevliga saker där i Sussies blommehörna, som alltid.

Vill ni också köpa er en liten gullig gran i kruka, så såg jag att där fanns några till på lager… och särskilt en som behövde räddas alldeles extra mycket …

Min lilla gran får nu stå vid vår veranda och hälsa välkommen till oss, och med tiden tänkte jag plantera ut den på en väl vald plats i trädgården.

-den kummer rådjuren å eda po, sa Stefan med ett elakt skratt…

-de skulle bara våga, tänkte jag för mig själv.

Dagens citat:

Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula?

//Ernst Kirchsteiger

Ha en härlig dag.

Annika

Dela gärna
  • 8
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top