Unga företagare. » Österlen

Unga företagare.

Unga företagare.
Skrivet av Annika Olsson / 11 februari, 2019

Hejsan.

En kväll kom det ett meddelande på min telefon. Vår härlige tulpanodlare från Österlen behövde min hjälp.

-jau behöver lid bilder …

Det var inför ett Stockholmsbesök i samband med den fina utmärkelsen som fotografier behövdes. Bilder till det prestigefyllda priset som pionjär för landsbygdsutveckling.

-nej, nej, nej … jag är ju ingen riktig fotograf, protesterade jag lamt.

-då får jau knevla ti de sell…

Såklart gjorde jag ett försök.

Självfallet fanns inga tulpaner att fotografera den här dagen. Fälten var frusna och gården låg inbäddad i vit frost. Men han har ju tusen järn i elden och på gården sjuder det av liv.

Efter att ha knäppt de profilbilder han behövde ha, strövade vi småpratande runt på gården.

Jag bara älskar hans underbara kor. ”Polisbilskorna”, eller Belted Galloway som det heter på riktigt.

Kossorna var rejält runda om magen och vilken dag som helst väntas tillökning på gården. Morgonen var tidig, men trots det så hade Jocke redan hunnit med en massa arbete.

Bäst som vi stod där ute hos korna, kom en stor vacker röd räv travande utanför hagen. Livet på en bondgård blir då aldrig någonsin tråkigt.

Jag imponeras djupt av traktens driftiga ungdomar. Unga människor som vill och vågar satsa på att vara egna företagare i vår lilla region. Vår trånga hörna som kallas Österlen. Med vatten på de flesta sidor.

I en tid då det mest satsas på konsten och turismen i vårt område, gläds jag så över den uppmuntran Jocke och Malin nu fått. För vi kan inte äta tavlor och våra turister behöver massor av fina närodlade produkter. Snälla kommundirektörer och andra härskare, glöm inte att stödja våra ungdomar som vill fortsätta producera den mat som håller oss alla vid liv!

All lycka till kära ni!!

Dagens citat:

Det är bättre att se tillbaka på livet och säga ”jag kan inte förstå att jag gjorde det där”, istället för att säga ”jag önskar att jag hade gjort det där”.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  • 21
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

24 augusti, 2019
22 augusti, 2019
21 augusti, 2019
20 augusti, 2019
19 augusti, 2019
18 augusti, 2019
17 augusti, 2019
16 augusti, 2019
15 augusti, 2019

Sommartrean i Gyllebo.

6 augusti, 2019

Hejsan.

Årets triathlontävling har gått av stapeln i Gyllebo för några veckor sedan.

I det här inlägget klampar jag in och konkurrera lite med min kollega på Österlen.se, Joachim Orrenius, som där bevakar och skriver om Österlensporten.

Årets tävling var den nionde i ordningen. Många duktiga motionärer hade samlats den här dagen för att ta sig ann de tre distanserna: simning, cykling och löpning.

Det som skulle genomföras var, 400 meter simningen i Gyllebosjön. Därefter 2 mils cykling på våra fantastiska grusvägar i vacker natur. Och till sist ett springande varv runt sjön som är exakt 5 kilometer.

Såklart var jag på plats för att heja och njuta av dagen. I min familj var det flera glada kämpar som ställde upp för att tävla. Bland annat hade min fartfyllde svärson Jimmy, utmanat sin lillebror Joel på en ”triathlonsfight”. Två Tomelillapågar vi är mer vana att se sittandes i formel- och racingbilar.

Jag träffade också på min härliga hemvärnskompis ”Nyckelpigan”. En trevlig påg som egentligen heter Patrik. Han förkunnade blygsamt att han tänkte försöka slå min svärson den här dagen.

Tävlingsledaren Åsa hälsade alla välkomna och tog ett litet snack med tävlingens kanske äldste deltagare.

Så gick startskottet och först ut var damerna. När sista damen var uppe ur vattnet igen, så var det herrarnas tur att springa ut i vattnet och starta.

När simningen var genomförd gällde det för de tävlande att kvickt få på sig strumpor och skor och hoppa upp på cyklarna. Därefter var det bara vi åskådare kvar vid badplatsen. Ett gyllene ögonblick för lite kaffedrickning innan förste man var tillbaka.

Efter en förvånansvärt kort tid kom den första deltagare in, för att kasta sin cykel och ge sig iväg ut på fem kilmeters löpning.

Sen var det bara för oss att vänta lite till…

Som vinnare i herrklassen kom han så flygande i mål, min kompis Nyckelpigan. Den blygsamme pågen som borde kallas för Pantern eller Gasellen istället, stark och smidig på en och samma gång. Trots att han hade punka på cykeln de sista fem kilometrarna slog han, smått fantastiskt!!, det tidigare banrekordet. Grattis Patrik, vilken kille du är!

Och för resten av min familj gick det också lysande. Min svärson Jimmy slog med lätthet sin lillebror Joel, som förkunnade att han mycket hellre sitter bakom en ratt än ett styre. Även resten av familjen gjorde kämparbra insatser. Ett stort grattis till er alla som deltog, för bara det är en vinst i sig. Jag är full av respekt och beundran.

Såklart kom tankarna smygande … tänk om jag skulle våga vara med nästa år … Att komma sist bekymrar mig inte så mycket, det är väl det där med att få tag på en lämplig cykel som är mitt problem. Vi får se, kanske står jag också där på starten med fötterna i vattnet. För jag tror att det är sådana som mig som gyllebotrean behöver … glada kvinnliga amatörer. Någon som vill hänga med?

Dagens citat:

Misslyckande är inte att falla, utan att låta bli att resa sig.

Nej, det finns inga misslyckanden, det finns bara lärdomar och erfarenheter till nästa gång. Kanske duger det med mina gamla tantcykel med två växlar…

Kram Annika.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jobb är jobb.

5 augusti, 2019

Gomorron.

Så var den då över för den här gången… den där tiden som man kallar semester. Förmodligen är ni många där ute som också lite trötta stiger upp idag, för att gå iväg till er första arbetsdag för ”hösten”. Kanske har ni redan nu kikat en bit fram i kalendern, för att se hur ledigheten kommer att se ut vid julhelgen. Men hörni, än är det ju faktiskt sommar kvar.

Även om vi som egna företagare alltid lever med vårt arbete, så blir det ett lite behagligare tempo under de där semesterveckorna. Takten och kraven sjönk sakta en smula allteftersom dagarna gick.

I min familj har vi förstås inte kunnat avhålla oss helt ifrån bygge och renovering i semestern. Någonstans på Österlen har vi hjälpt till att renovera ett litet hus.

Eller ja, vi och vi … jag har mest konkat rivningsmassor och fixat käk. Byggarlunch på fältmässigt vis fick det bli.

Nu väntar papper och kontor på mig. Fast som alltid kör mitt eget arbete igång lite mjukt och försiktigt. Eftersom det tar ett tag innan räkningar och brev hittar ut i skogen i Gyllebo, så startar jag lite ”soft” den när morgonen också.

Dagens citat:

Glöm inte bort vilken värdefull skatt en helt vanlig dag är.

Hej på er och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Himmel och pannkaka.

4 augusti, 2019

Hejsan.

Jag älskar pannkakor. I alla de former. Tunna, tjocka, söta och matiga. Alltså, det är nog min favoritmat, nu när jag tänker efter.

I Kivik hade det kommit en rullande pannkaksbil, och den var vi naturligtvis tvungna att prova. Staffans gröna pannkaksbuss.

Sagolikt gott. Fast man kan kanske inte misslyckas med pannkakor… Fast jo om man steker dem på järnet efter det att man haft stekt sill till middag. Då blir den första inte särskilt god, det kan jag lova.

Mina döttrar brukar alltid kiva lite om att pannkakor är som syskon – den första blir aldrig helt bra. Men för mig är det alltid så att den sista pannkakan brukar bli lite för tjock… Ja, jag vet inte om det är samma för syskon det med. Mina egna glyttar är förstås alldeles perfekta alla tre, både den sista och den första. Den enda likheten de har med pannkakor, är väl att det är lika söta och goa alla tre.

Om ni kommer till Kivik och får syn på Staffans pannkaksbil, tveka inte, köp er en ”pannekaga” och njut!

I mitt pannkakssällskap fanns den här kvällen en söt liten Stina. Stina är en fin liten valp som ska blir en stor duktig jakthund i framtiden.

När vi alla var proppmätta på våra pannkakor var det dags för lilla Stina att för första gången stifta bekantskap med  havsvatten. Liten och tuff som hon är så gick det hela strålande. Jakthundar måste ju lära sig att simma.

När vi kom hem till Gyllebo för att inta kvällskaffet i vår trädgård, satt en ömsint moder och vaktade sitt ägg på trädgårdsgrillen…

… förmodligen rädd att allt annars skulle bli pannkaka för henne. Men inte blir det mycket pannkaka av en äggspindels lilla ägg! Hon kunde tryggt sitta kvar och ruva.

Dagens citat:

En hund kanske förstör dina skor, men han kommer aldrig att krossa ditt hjärta.

Ha det gott alla, ät mer pannkakor och lycka till med allt som väntar dig lilla Stina.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Semesterlunk och goda grannar.

3 augusti, 2019

Hejsan.

Hemma hos mig har den riktiga semesterlunken nu infunnit sig. Trädgården sköter sig nästan själv. Det är bara lite gräsklippning och ett och annat ogräs som tränger sig på. Men mest njuter vi bara.

Skogens guld har börjat titta upp i skogen nu…

Även om jag vistas väldigt mycket i skog och mark, så har jag sällan mina ”svampglasögon” på mig. Jag flummar mest runt och bara njuter av skönheten istället. Jag är såklart djupt tacksam till vår gullige granne som förser oss med skogens största delikatesser sådär lite emellanåt.

Bästa sommarlunchen om ni frågar mig!

På kvällarna myser vi mest här hemma. Jag kikar till mina blommor, som ju såklart behöver en slurk vatten då och då. Småhundarna ”hjälper glatt till”, medan stora Johnnyhunden vilar i skuggan under en av alla våra stora ekar.

Jag lovade mig själv i våras att inte köpa så mycket sommarblommor det här året. Med facit i hand, får jag nog medge att det slutade med att jag har ungefär lika mycket underbara blommor som alltid… Man få väl ändå säga att det var tur att jag höll igen lite…

Dagens citat:

Ha en bra dag! Och funkar det inte idag så får du en ny chans i morgon igen.

Jag brukar le mot mig själv i spegeln på morgonen och utgå ifrån att det blir en bra dag, oavsett vad. Jag tror att chansen då blir större att jag faktiskt får en bra dag, om jag tror på det själv. En hjärna är ganska lättlurad faktiskt… om hjärnan märker att munnen ler, så tänker den till sist – aha, vi är alltså glada idag! Testa du också!! Funkar det inte just idag, så har du i alla fall tränat ansiktsmusklerna.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lite då och då vill jag starta dagen här.

2 augusti, 2019

Hejsan.

Att någon gång ibland få starta upp dagen vid havet är verkligen en gåva. Att kunna vandra med fötterna i vågskvalpet, under tiden som solen sakta stiger upp i horisonten, det är stunder som förlänger livet. Det tror jag bestämt.

Den senaste tidens värmebölja har tyvärr skapat ett litet trafikkaos på sina ställen här på Österlen. Jag tycker verkligen synd om de som bor och verkar på de här platserna. Många lägger mest vikt vid sina egna rättigheter och glömmer gärna bort vilka skyldigheter som faktiskt också finns, där den största väl är att visa hänsyn.

Morgonen då jag mötte dagen vid Knäbäck var det tomt och tyst. Någon sov i en immig bil på parkeringen, andra i sina stora lyxiga husbilar. Jag tassade tyst ner för trapporna till stranden.

På stranden satt två kvinnor på en filt med vars en kopp rykande kaffe.

Att det varit några dagar med riktigt strandväder skvallrade de kvarglömda sakerna om.

Någonstans grät kanske en liten gosse efter sin borttappade lastbil … eller så stod den bara parkerad inför en ny dag i den lille gossens tjänst.

Jag njöt av det ljumma vattnet mot mina fötter och av den härliga soluppgång jag återigen fått vara med om. För det är i alla fall ett som är säkert, ju fler soluppgångar man får vara med om, ju äldre blir man.

Dagens citat:

Alla lever vi efter vår egen verklighet, som vi alla utgår ifrån är den sanna.

Här på Österlen finns många vackra stränder, några har blivit lite populärare än andra …. men snälla besökare och turister, parkera med förstånd så räddningsfordon har chans att ta sig fram. Vår Österlenkust är lång, och finns det ingen plats vid den ena stranden så brukar det finnas på nästa, alla lika vackra och unika…

Må väl och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt Juli 2019

1 augusti, 2019

Hejsan.

Mitt Juli har varit så härligt. Det har varit lite blandat  av allt underbart. Familjen har varit i fokus och vi har varit tillsammans så mycket. Alltså bara det får ju ett mammahjärta att sjunga. Även om jag grät floder när äldsta dottern for tillbaka till Alabama, så går tiden fort och allt handlar om hur man ser på saker och ting. Vi ses ju igen, även om det dröjer ett tag.

Österlen har visat sig från sin bästa sida, och moder natur har bjudet på alla slags väder, precis i en lagom dos. Jag tackar Juli och hälsar Augusti varmt välkommen.

Löpt har jag gjort trots de där ischiasnerverna som spökar och gör ont ända ner i båda fötterna … Jag skulle vila, fast det är ju inte särskilt kul för resten av kroppen. Det går liksom inte att helt sluta jogga, när allt annat av kroppen bara vill springa…  54 kilometer fick det bli den här månaden. Nu drar det ihop sig till tjejmil, och då vill jag kunna stå på startlinjen såklart. Håll gärna en liten tumme för mig.

Må väl alla fina läsar. Jag hoppas ni alla får en fin sensommarmånad.

Dagens citat:

Lycka är att vara lycklig. Lycka är inte att få andra att tro att man är det.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

God mat och en nostalgisk film.

31 juli, 2019

Hejsan

Österlen har badat i sol och värme och vi har haft riktigt fint sensommarväder.

Värmen har dallrat i luften och insekter och spindlar tycks rusiga av välbehag. Överallt surrar och kryper det.

Det var en sådan het sommarkväll som jag och mina döttrar bestämde oss för att smyga oss iväg en liten bit utanför Österlens osynliga gräns…

Ystad vill så förtvivlat gärna höra till Österlen. Likt en argsint derbymatch i fotboll går diskussionerna ibland höga på var den där gränsen egentligen går. För mig är Ystad bara Ystad – en ”byhulla” man passerar på sin väg till Malmö … asch, nu skojade jag ju bara!!! Ystad är en fantastisk liten stad och absolut värt ett besök!!

Nåväl…. god mat har de i Ystad. Mycket god faktiskt. Den här kvällen åt vi på Grändens Mat, vilket jag varmt kan rekommendera.

En god torskrygg slank med lätthet ner i min mage, innan det var dags för ett nostalgiskt biobesök. Lejonkungen i ny inspelning fick oss alla att åka tillbaka 25 år i tiden. Alltså, jag bara älskar den härliga Walt Disneyfilmen.

Dagens citat:

Du behöver inte försvara eller förklara dina beslut för någon. Det är ditt liv, lev det utan ursäkter.

Att köra till Ystad en vacker sommarkväll för att gå på bio är helt ok, bara man kan återvända till Österlen igen efteråt…

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Motorträff i Gärsnäs.

30 juli, 2019

Hejsan.

En varm skön sensommarkväll var det motorträff i Gärsnäs. Det är ett välbesökt evenemang för alla som älskar saker som brummar, rusar, vrålar och ”plyddrar”.

Jag och Stefan har inte så stor kännedom om motorer egentligen, fast hit kan vem som helst komma och njuta av kvällen.

Här fanns motorfordon för precis alla smaker och stilar.

Och när hungern sög i magen, då fanns det grillad korv till försäljning.

Som skön kontrast till allt motorbrummande fanns även Österlens egen trubadur på plats. Underbare Patrik med sina härliga tolkningar av svensk sommarmusik. Ja jag blev minsann riktigt sugen på en mysig sommartryckare där i gröngräset …

Men det var där inte tid till, vi skulle fortsätta glo på traktorer… Nu är min Stefan varken någon bonde eller ”förståsigpåare” på lantbruksmaskiner, men en röd traktor och en gul grävmaskin det har han allt. Även om han inte kan så värst mycket om själva maskineriet, så kör han så det ryker.

När ögonen glott färdigt på alla gamla bilar, när öronen tröttnat på allt ”plyddrande” och näsan blivit fylld av dieselånger, då tackade vi för oss. Vi kramade om självaste motorträffsgeneralen och styrde vår egen bil mot Gyllebo igen.

Om någon händelsevis missade den här gemytliga träffen i Gärsnäs, så ryktas det om en snar uppföljning i augusti. Håll ögonen öppna.

Ja det är tvära kast från lugna lavendelmorgnar till ösiga motorkvällar. Det är liksom det som är tjusningen med livet tycker jag. Här på Österlen har vi allt.

Dagens citat:

Hur man skiljer fest från högtid i Sverige: Titta på bordet, står det sill där? Ja = högtid. Nej = fest.

Vad vore livet utan sill, grillad korv och festligheter på Österlen…

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Avkoppling hemmavid.

29 juli, 2019

Gomorron.

Det är den tiden på sommarn då allt stillar sig en smula. Hetsen och brådskan stannar av. Det är som om människor plötsligt inser att allt de behöver är lite avkoppling och lugn och ro de sista dagarna av sin semester.

Nere vid Gyllebosjön kommer ännu husbilar och campare i en strid ström. Men det vilar ett större lugn över de flesta semesterfirare nu.

Jag och hundarna vandrar också lite lugnare på våra runder. Värmen gör att vi sänker hastigheten. Då och då svalkar hunden Johnny sig i det sköna vattnet. Hundar vet minsann hur man tar vara på livet… varför gräva ner sig över tunga cancerbesked när man kan ”gräva guld” och pinka revir istället…

Luften är helt annorlunda nu än vad den var i våras. Skön sensommarluft, så härlig att andas in.

Hemma hos oss gör sig Stefan redo för jaktsäsongen. Först ut är ”bockajakten” som smyger igång i augusti. Jakttornen är renoverade och översynade. Jag gillar inte rådjurskött (mest bara såsen), så i hemlighet hejar jag alltid på bocken.

Jag följer gärna med ut i skogen, men istället för bössa på ryggen, tar jag med min kamera.

Ja, det är en härlig tid, den här lite lugnare sensommartiden.

En annan härlig sak med sensommarn är att trädgården bjuder på så mycket vackert i blomsterväg.

Dagens citat:

Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.

Varma kramar från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att leta efter trollens boning gjorde oss hungriga.

28 juli, 2019

Hejsan.

Jag hade fått nys om en plats … en plats där det förmodligen bor troll, vättar och andra oknytt. En plats i norra hörnet av Österlen.

Såklart ville jag hitta den där platsen, så jag tog min käre Stefan med mig ut på trolljakt.

Det var en ljuvlig sommardag. Solen sken och värmde skönt där dess strålar silade ner genom trädkronorna. Galna myggor surrade runt våra huvud. Skogsmyror stora som legoklossar, kilade målmedvetet fram på samma stig som vi själv vandrade.

Hur vi än letade och spejade, så inte hittade vi någon plats som kunde vara en boplats för troll inte.

Det enda vi hittade som fick oss att heja till lite, det var en söt liten gravplats. En minnesplats för ”kungen av Papillion”.

Ni anar inte hur hungrig man blir av att vara på trolljakt. Vi gav upp för den här gången, och vårt nästa stopp fick bli hos Eva på Allé.

För om det är någon som kan mätta hungriga trolljägarmagar, så är det Eva. Jag och Stefan valde grillade revben. Och jag kan lova er att de där revbenen var de godaste jag någonsin smakat. Det är mat i världsmästarklass må jag då säga, men så är ju Eva just världsbäst också, det visst vi ju.

Mätta och nöjda avslutade vi med lite shopping i stallet intill. En blomma från Kiviks Trädgård fick följa med hem till Gyllebo.

(trolljakten kommer att gå vidare, så lätt ska man ju inte ge upp, jag ska bara få bättre instruktioner först….)

Dagens citat:

Vad du tycker om dig själv är betydligt viktigare än vad andra tycker om dig.

En gnutta barnasinne, det gör livet så mycket roligare.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top