Unga företagare. » Österlen

Unga företagare.

Unga företagare.
Skrivet av Annika Olsson / 11 februari, 2019

Hejsan.

En kväll kom det ett meddelande på min telefon. Vår härlige tulpanodlare från Österlen behövde min hjälp.

-jau behöver lid bilder …

Det var inför ett Stockholmsbesök i samband med den fina utmärkelsen som fotografier behövdes. Bilder till det prestigefyllda priset som pionjär för landsbygdsutveckling.

-nej, nej, nej … jag är ju ingen riktig fotograf, protesterade jag lamt.

-då får jau knevla ti de sell…

Såklart gjorde jag ett försök.

Självfallet fanns inga tulpaner att fotografera den här dagen. Fälten var frusna och gården låg inbäddad i vit frost. Men han har ju tusen järn i elden och på gården sjuder det av liv.

Efter att ha knäppt de profilbilder han behövde ha, strövade vi småpratande runt på gården.

Jag bara älskar hans underbara kor. ”Polisbilskorna”, eller Belted Galloway som det heter på riktigt.

Kossorna var rejält runda om magen och vilken dag som helst väntas tillökning på gården. Morgonen var tidig, men trots det så hade Jocke redan hunnit med en massa arbete.

Bäst som vi stod där ute hos korna, kom en stor vacker röd räv travande utanför hagen. Livet på en bondgård blir då aldrig någonsin tråkigt.

Jag imponeras djupt av traktens driftiga ungdomar. Unga människor som vill och vågar satsa på att vara egna företagare i vår lilla region. Vår trånga hörna som kallas Österlen. Med vatten på de flesta sidor.

I en tid då det mest satsas på konsten och turismen i vårt område, gläds jag så över den uppmuntran Jocke och Malin nu fått. För vi kan inte äta tavlor och våra turister behöver massor av fina närodlade produkter. Snälla kommundirektörer och andra härskare, glöm inte att stödja våra ungdomar som vill fortsätta producera den mat som håller oss alla vid liv!

All lycka till kära ni!!

Dagens citat:

Det är bättre att se tillbaka på livet och säga ”jag kan inte förstå att jag gjorde det där”, istället för att säga ”jag önskar att jag hade gjort det där”.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  • 21
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

23 februari, 2019
22 februari, 2019
21 februari, 2019
20 februari, 2019
19 februari, 2019
18 februari, 2019
17 februari, 2019
16 februari, 2019
15 februari, 2019
14 februari, 2019
12 februari, 2019

Min lille gran.

3 december, 2018

Hejsan

En tradition vi har i min familj, det är att sätta upp en ”utegran” lagom till den första advent. Såklart kan man sätta elektriska ljus i buskar och andra träd vid sitt hus också. Fast jag älskar den särskilda känslan det blir med en riktig julgran.

Såklart gynnade vi vår lokala granhandlare, Jeppssons granar i Gärsnäs.

Dagen då jag och min Stefan gav oss ut på granhandlartur var en synnerligen grå och dimmig dag. En ganska typisk dag för att vara på Österlen vid den här tiden.

Nöjda med vårt granfynd for vi tillbaka till Gyllebo igen.

Nu gäller det ju bara att hålla tummarna för att vädergudarna vill ge oss ytterligare julstämning i form av en vit jul. Då kan det bli så här fint och mysigt.

Dagens citat:

Tankar tvivlar medan hjärtat vet.

Jag hoppas att ni alla haft en fin adventshelg och är taggade för att sparka igång en ny vecka.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 16
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En frostnupen morgon vid sjön.

2 december, 2018

Hejsan.

Oj oj vilka fantastiska morgnar vi haft den här veckan.

Den där första ljusa timmen på morgonen, som man brukar kalla för den ”blå timmen”, den har istället varit röd vissa dagar.

När jag kom på min morgonpromenad kunde jag se hur frosten låg vit över ängen och kor och hästar såg ut att huttra där de gick i skogsbrynet.

På himlen syntes  månen som ännu var kvar på sitt nattskift.

Vid Gyllebo slott stod grindarna öppna och välkomnande. Borta vid grusvägens slut kunde jag skymta sjön och den upplysta skogen i bakgrunden.

Varje söndag mellan klockan 10 och 12 är man välkommen att strosa in och kika på de ruiner som finns där innanför vid slottet. Gör de ifall ni har lust. Det är verkligen en vacker plats.

Vill ni läsa mer om Gyllebo eller om byarna på Österlen så hittar ni lite fakta på Österlen.se

Nere vid badplatsen hade en liten flicka sprungit ifrån sina små näpna skor. Nu stod de där i gruset och såg så väldigt sorgsna ut. Det nästan högg till i mitt hjärta för en liten stund…

Dagens citat:

Att finnas till – är den finaste meningen av alla.

Ha en riktigt fin söndag. Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hej, Annika heter jag.

1 december, 2018

Hejsan

Eftersom jag alldeles nyligen har flyttat min blogg och dessutom börjat ett trevligt samarbete med bästa Österlensidan, Österlen.se, så är det nog på sin plats att jag presenterar mig lite kort.

Jag heter alltså Annika, och jag är född och uppvuxen här på Österlen.

Jag föddes och växte upp ett stenkast från Christinehofs slott. Där hade jag naturen som den underbaraste lekpark man kan tänka sig.

I tjugofem år arbetade jag som byggsäljare på ”Rosenguistas” i Simrishamn, eller XL Hans Anders som det faktiskt heter nuförtiden. Det var en arbetsplats som jag verkligen trivdes på, och det var också där jag mötte min nuvarande make, Stefan. En Kivikspåg som många känner som Hantverkarn, eller som Sniff (om man är från stenåldern och dessutom intresserad av fotboll vill säga)

Jag arbetar sedan åtta år tillbaka med mitt och min mans byggföretag, där jag sköter papper och ekonomi.

På min fritid är jag nästan alltid ute i naturen med familjens tre hundar. Tillsammans med min stora hund Johnny är jag krigsplacerad i ett insatsförband i hemvärnet. Fotografering är ett annat intresse som jag verkligen brinner för.

Jag älskar mitt Gyllebo, där jag bor sedan tjugo år tillbaka.

Många av er har säkert besökt Gyllebosjön och vet hur vackert där är. Årstiden spelar liksom ingen roll.

Det var för fyra, fem år sedan som jag började att blogga lite i smyg. Största anledningen var nog att jag ville skapa en fast punkt för mina tre döttrar, som då reste och bodde utomlands i olika världsdelar. Jag ville helt enkelt skapa en plats så de inte skulle riskera att glömma bort vårt underbara Österlen, vår hembyggd och orten där de har sina rötter.

Det viktigaste med bloggen är att ha kul. Att ta bilder och skriva av hjärtans lust.

Så välkomna till mig!

Dagens citat:

Det var på vägen ner till Österlen,

någon mil från Kiviks hamn …

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tanka kraft.

30 november, 2018

Gomorron.

Min vecka har varit fylld av en massa jobb. Både fantastiskt roliga saker som jag brinner för och sådant där som kallas ”måsten” och som ingår i göromålen för lönen. Ja, ni vet ju alla hur det kan vara. Ibland hopar sig saker och hjärtat bankar i ett lite snabbare tempo som inte känns helt bekvämt.

En kväll när jag var iväg på ett ärende drogs jag likt en magnet till en av mina favoritplatser. Knäbäck! Här kan man hämta kraft från havet och stilla sina tankar för en stund.

När jag smugit ner för den välbekanta sandtrappan mot havet, häpnades jag över alla stenbumlingar som plötsligt hamnat i kanten vid det lilla knäbäcksträdet. Jag grunnade lite på om det var Ejlertslunds Grus & Betong som varit i farten. Fast nej … såklart förstod jag att det var självaste Moder Natur som möblerat om lite.

En stund satt jag där på en av stenbumlingarna och lät det salta vattnet stänka upp i mitt ansikte.

Att sitta och se ut över den här platsen ger en så besynnerlig frihetskänsla. Småproblem framstår som fjuttiga och själva livet känns så väldigt stort.

När jag vände ryggen mot havet och gick upp för sandtrappan igen slickade jag bort en salt droppe från min överläpp. Kanske en droppe från havet, eller en tår från min själ, det spelade ingen roll vilket.

Dagens citat:

Varje morgon har vi möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag – tidvattnet sopar varje dag stranden ren.

Ha det fint och ha en skön fredag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 20
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Från dans till jul i Dungen.

29 november, 2018

Hejsan.

I helgen var vi på den sötaste lilla julmarknad ni bara kan tänka er.

Vi var i Dungen i Östra Vemmerlöv – den där charmiga lilla festplatsen där säkert varenda Österlening i min ålder varit på dans och svängt sina lurviga ben. Kanske en aning på pickalurven också, i alla fall har jag ett svagt minne av att det kan ha varit så.

Men den här härliga novembereftermiddagen var det julstämningen så det stänkte om det.

Det var tomte, det var glögg och det var julgransförsäljning.

Goa gubbar träffades och innanför stånden stod påbyltade försäljare och erbjöd sina charmiga små hantverk från bygden.

Åhhh, vad jag skulle vilja ha ett litet Simrishamnshus, eller två.

Undertiden som jag gick och trånade över allt fint som fanns att köpa, så haltade min Stefan mest runt och pratade med alla människor han kände. För sådär är det när man går på julmarknad här i vår hembygd, mesta tiden går åt till att prata med vänner och bekanta. Och det är ju faktiskt det som är det mysiga tycker jag. Att vi  alla kryper ur våra stugor och träffas lite i höstmörkret.

När jag med en ny dörrkrans på armen, nöjd gick mot utgången, kunde jag inte låta bli att minnas tillbaka till ungdomens danser där i Dungen. Varma sommarkväller med sandaler på grusiga fötter. Pengarna slösades bort på chokladhjul och lotter, och i ögonvrån höll man koll på någon snygg yngling … Ljuvliga minnen!

Ni som missade den här lilla gulliga julmarknaden, ni får hålla ögonen öppna nästa år.

Dagens citat:

Sluta grubbla för att försöka

förstå andra, börja med

att försöka förstå dig själv.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  • 19
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tjuvar, banditer och en farlig massa gäss.

28 november, 2018

Hej hej
Vid den här tiden på året är Gyllebosjön nästan alltid fullsmockad av gäss. När jag och hundarna kommer smygande dit ner på morgonen blir det ett herrans liv på dem alla. De plaskar med vingarna så vattnet stänker omkring. De skränar och kacklar för full hals.
Borta vid badplatsen ligger bastun redo för sköna vinterbad.
På helgerna tänds bryggan upp med en massa mysiga marschaller och alla gässen får då sällskap av bleka, nakna människokroppar.
Själv har jag inte kommit till skott att testa det där. Även om det ser väldigt skönt och avkopplande ut, så vet jag att jag inte riktigt får luft när jag väl sitter i den heta vedeldade bastun.

Borta i häststallet lyser det från alla fönstren. Jag tycker alltid att det ser så inbjudande ut där, att jag nästan ibland är på vippen att kika in och se hur de har det och kanske få chansen att smeka någon mjuk mule.

Snart är det advent och då tänds det upp lite mer i vår sommarby. Det gillar jag verkligen.

Men samtidigt blir det då så uppenbart vilka stugor som är permanentbostäder och vilka som står tomma över vintern.

För någon vecka sedan fick jag höra att det varit tjuvar i farten i vårt fina område. Jag blir alldeles vansinnig så arg jag blir.

Det här att skilja på ditt och mitt …

Många har skaffat bättre lås, högre staket och tjuvlarm, allt för att skydda sig mot objudna gäster.

Själv tror jag att det bästa skyddet är en god relation med grannarna. Att hålla koll åt varandra och våga lägga sig i, spela nyfiken och våga fråga om man ser att någon obehörig är i grannfastigheten.

Hemma hos mig bor ju dessutom en hel liten armé av tjutande alarm. Med tre ilsket skällande hundar förmodar jag att det inte skulle vara helt enkelt att smyga sig in här obemärkt.

Nog är det tråkigt alltid att man måste vara orolig för inbrott och tjuvar, fast jag tänker alltid att tillsammans i vår lilla by kan vi göra livet väldigt svårt för den här yrkeskategorin.

Genom grannsamverkan.

Dagens citat:

Livet behöver inte vara perfekt

för att vara underbart

Ha det gott

Annika

Traditionsenlig lunch

23 november, 2018

Har man en tradition, så måste den hållas…
Det var för någon vecka sedan, kanske den färgfattigaste dagen i hela november, som jag och min fina väninna träffades för att gå och äta lunch tillsammans.

Tradition och tradition – i fjor när vi träffades på Brösarps Gästis, så enades vi om att göra det hela till en tradition.
Att stanna upp i vardagen runt adventstid och ses över en lunch någonstans på Österlen.

Både Tina och jag har haft ett år som rullat på i ett högt tempo för oss båda. Saker som vi inte kunnat påverka. Upp och nedgångar som hör livet till för oss alla.

Att planera in en avkopplande lunch med massor av skönt befriande skratt, det var därför guld värt.
För skratta, de är vi två ganska bra på, det måste jag nog allt påstå.
Den här dagen gick vår färd till den lilla charmiga byn, Östra Ingelstad.

Ni vet den där gulliga lilla byn som ligger mittemellan Smedstorp och Hannas. Byn med den pitoreska BP macken, den lilla kyrkan och den stora Ingelstagården mitt i byn.

Här har jag själv massor av ungdomsminnen från … fast allt det där – ja det är ju en helt annan historia …
Den här dagen skulle vi äta lunch på byns populära B&B, Smedjan.

Direkt från morgon till kväll.

22 november, 2018

Vissa dagar känns det nästan som om dygnet går direkt från morgon till kväll och liksom glömmer bort att överhuvudtaget vara dag. Det är som om ljuset inte tycks nå ända ner till jordklotet. Inte ens mitt på dagen.
Det här gråa och mörka, det är så typiskt för november tycker jag.
Det är nog därför vi nordbor längtar så väldigt mycket efter adventstiden och ljuset. En annan sak som är så typiskt för den här årstiden, det är alla betor som är upptagna.

I stora högar ligger de här på de Österlenska åkrarna och väntar på att få levereras till sockebruket. Förmodligen håller bönderna sina tummarna hårt just nu, för frostfria veckor fram till leveranserna. Ja det kan nog vem som helst förstå att det inte är det roligaste arbetet att täcka de stora högarna så betorna inte blir som sladdriga geleklumpar.

Nog är man sugen på att ljusa upp världen lite extra nu!

Även om jag vill ha frost och snö, så förstår jag att det inte är allas önskan direkt. Kvällens citat: Varje skugga talar om att
någonstans finns det ett ljus.

Ha det gott och lys upp kvällen så gott ni kan.
Kram Annika (behind the tree)

Julmarknad i Tomelilla.

22 november, 2018

Hejsan,

Jag älskar att besöka små julmarknader på Österlen vid den här tiden på året.
Att suga i sig lite julstämning så här i början innan allting rullar på för fullt här hemma.

Bäst gillar jag sådana där små julmarknader där det bara är egna hantverk och bakverk, saker man inte hittar i de vanliga affärerna. Det känns lite mer genuint och mysigt tycker jag.
Precis en sådan liten mysig julmarknad var vi på i Ullstorp, som ligger  en liten bit utanför Tomelilla.

Något inträde behövde vi inte betala, istället fick man en nummerlapp med chans till en liten vinst.
Döm om min förvåning när ja vann en julgåva på min nummerlapp.
Tänk nu verkar det bannemej som jag har börjat få tur i både spel och kärlek.

Det var så varmt och gemytligt där i det stora tältet.
Julkänslan var verkligen på topp.

En kylig morgondimma med snöpinnarna på plats.

21 november, 2018

Även om många dagar i november varit grå och mulna så har jag lyckats komma ut och njuta av lite härliga solstrålar ändå. Längs de små grusvägarna i sommarbyn har man satt upp de traditionella röda snöpinnarna nu.

Särskilt i kurvor och vid elskåp som kan döljas när snön kommer, står de smala käpparna nu och bara väntar. Väntar på vargavinter och Österlenovädret. Den tidiga morgonen när jag skyndade mig ut för att njuta av solens strålar var det ganska rått och kyligt.

Över kohagen låg den trollska dimman och den gamla ekskogen såg ännu mörk och mystisk ut.

Scroll to Top