Storm på Österlen, då är det dags för stora vårskriket. » Österlen

Storm på Österlen, då är det dags för stora vårskriket.

Storm på Österlen, då är det dags för stora vårskriket.
Skrivet av Annika Olsson / 14 mars, 2019

Hejsan.

I förra veckan hade vi regn, rusk och stormbyar här på Österlen.

Underbart friska vårvindar, som får hela kroppen att luftas igenom. Jag får alltid ett sug efter att bara fylla mina lungor och brista ut i det stora vårskriket.

Det är när det stormar som värst man ska passa på. Då är det ändå ingen som kan höra det. Prova du också, det känns så skönt!

Och när vädret ändå busar och blåser, då kan det lika gärna passa på att ösregna också. För vatten behöver vi ju.

Underbart härliga vårstormar som jag älskar. Fast i Gylleboskogen får man gå på egen risk. Här är alltid något gammal träd som faller omkull när det stormar.

Extra härlig blir det när man mitt i stormen får en liten kort glimt av självaste solen. Nästan som en hälsning och ett löfte om alla härliga vårdagar som komma skall.

Dagens citat:

Tant Prysselius: nä lilla Pippi, så kan man verkligen inte göra. Pippi: så brukar jag göra och det brukar bli så bra så.

Jag tror att vi alla mår gott av att ha lite barnasinne kvar. Barn är så himla kloka och har inte en massa förutfattade tankar om saker och ting. I mitt hjärta bor en blandning av Pippi och Ronja. Vem bor i ditt hjärta?

Ha det fint och kram

Annika

Dela gärna
  • 9
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

Från dans till jul i Dungen.

29 november, 2018

Hejsan.

I helgen var vi på den sötaste lilla julmarknad ni bara kan tänka er.

Vi var i Dungen i Östra Vemmerlöv – den där charmiga lilla festplatsen där säkert varenda Österlening i min ålder varit på dans och svängt sina lurviga ben. Kanske en aning på pickalurven också, i alla fall har jag ett svagt minne av att det kan ha varit så.

Men den här härliga novembereftermiddagen var det julstämningen så det stänkte om det.

Det var tomte, det var glögg och det var julgransförsäljning.

Goa gubbar träffades och innanför stånden stod påbyltade försäljare och erbjöd sina charmiga små hantverk från bygden.

Åhhh, vad jag skulle vilja ha ett litet Simrishamnshus, eller två.

Undertiden som jag gick och trånade över allt fint som fanns att köpa, så haltade min Stefan mest runt och pratade med alla människor han kände. För sådär är det när man går på julmarknad här i vår hembygd, mesta tiden går åt till att prata med vänner och bekanta. Och det är ju faktiskt det som är det mysiga tycker jag. Att vi  alla kryper ur våra stugor och träffas lite i höstmörkret.

När jag med en ny dörrkrans på armen, nöjd gick mot utgången, kunde jag inte låta bli att minnas tillbaka till ungdomens danser där i Dungen. Varma sommarkväller med sandaler på grusiga fötter. Pengarna slösades bort på chokladhjul och lotter, och i ögonvrån höll man koll på någon snygg yngling … Ljuvliga minnen!

Ni som missade den här lilla gulliga julmarknaden, ni får hålla ögonen öppna nästa år.

Dagens citat:

Sluta grubbla för att försöka

förstå andra, börja med

att försöka förstå dig själv.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  • 19
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tjuvar, banditer och en farlig massa gäss.

28 november, 2018

Hej hej
Vid den här tiden på året är Gyllebosjön nästan alltid fullsmockad av gäss. När jag och hundarna kommer smygande dit ner på morgonen blir det ett herrans liv på dem alla. De plaskar med vingarna så vattnet stänker omkring. De skränar och kacklar för full hals.
Borta vid badplatsen ligger bastun redo för sköna vinterbad.
På helgerna tänds bryggan upp med en massa mysiga marschaller och alla gässen får då sällskap av bleka, nakna människokroppar.
Själv har jag inte kommit till skott att testa det där. Även om det ser väldigt skönt och avkopplande ut, så vet jag att jag inte riktigt får luft när jag väl sitter i den heta vedeldade bastun.

Borta i häststallet lyser det från alla fönstren. Jag tycker alltid att det ser så inbjudande ut där, att jag nästan ibland är på vippen att kika in och se hur de har det och kanske få chansen att smeka någon mjuk mule.

Snart är det advent och då tänds det upp lite mer i vår sommarby. Det gillar jag verkligen.

Men samtidigt blir det då så uppenbart vilka stugor som är permanentbostäder och vilka som står tomma över vintern.

För någon vecka sedan fick jag höra att det varit tjuvar i farten i vårt fina område. Jag blir alldeles vansinnig så arg jag blir.

Det här att skilja på ditt och mitt …

Många har skaffat bättre lås, högre staket och tjuvlarm, allt för att skydda sig mot objudna gäster.

Själv tror jag att det bästa skyddet är en god relation med grannarna. Att hålla koll åt varandra och våga lägga sig i, spela nyfiken och våga fråga om man ser att någon obehörig är i grannfastigheten.

Hemma hos mig bor ju dessutom en hel liten armé av tjutande alarm. Med tre ilsket skällande hundar förmodar jag att det inte skulle vara helt enkelt att smyga sig in här obemärkt.

Nog är det tråkigt alltid att man måste vara orolig för inbrott och tjuvar, fast jag tänker alltid att tillsammans i vår lilla by kan vi göra livet väldigt svårt för den här yrkeskategorin.

Genom grannsamverkan.

Dagens citat:

Livet behöver inte vara perfekt

för att vara underbart

Ha det gott

Annika

Traditionsenlig lunch

23 november, 2018

Har man en tradition, så måste den hållas…
Det var för någon vecka sedan, kanske den färgfattigaste dagen i hela november, som jag och min fina väninna träffades för att gå och äta lunch tillsammans.

Tradition och tradition – i fjor när vi träffades på Brösarps Gästis, så enades vi om att göra det hela till en tradition.
Att stanna upp i vardagen runt adventstid och ses över en lunch någonstans på Österlen.

Både Tina och jag har haft ett år som rullat på i ett högt tempo för oss båda. Saker som vi inte kunnat påverka. Upp och nedgångar som hör livet till för oss alla.

Att planera in en avkopplande lunch med massor av skönt befriande skratt, det var därför guld värt.
För skratta, de är vi två ganska bra på, det måste jag nog allt påstå.
Den här dagen gick vår färd till den lilla charmiga byn, Östra Ingelstad.

Ni vet den där gulliga lilla byn som ligger mittemellan Smedstorp och Hannas. Byn med den pitoreska BP macken, den lilla kyrkan och den stora Ingelstagården mitt i byn.

Här har jag själv massor av ungdomsminnen från … fast allt det där – ja det är ju en helt annan historia …
Den här dagen skulle vi äta lunch på byns populära B&B, Smedjan.

Direkt från morgon till kväll.

22 november, 2018

Vissa dagar känns det nästan som om dygnet går direkt från morgon till kväll och liksom glömmer bort att överhuvudtaget vara dag. Det är som om ljuset inte tycks nå ända ner till jordklotet. Inte ens mitt på dagen.
Det här gråa och mörka, det är så typiskt för november tycker jag.
Det är nog därför vi nordbor längtar så väldigt mycket efter adventstiden och ljuset. En annan sak som är så typiskt för den här årstiden, det är alla betor som är upptagna.

I stora högar ligger de här på de Österlenska åkrarna och väntar på att få levereras till sockebruket. Förmodligen håller bönderna sina tummarna hårt just nu, för frostfria veckor fram till leveranserna. Ja det kan nog vem som helst förstå att det inte är det roligaste arbetet att täcka de stora högarna så betorna inte blir som sladdriga geleklumpar.

Nog är man sugen på att ljusa upp världen lite extra nu!

Även om jag vill ha frost och snö, så förstår jag att det inte är allas önskan direkt. Kvällens citat: Varje skugga talar om att
någonstans finns det ett ljus.

Ha det gott och lys upp kvällen så gott ni kan.
Kram Annika (behind the tree)

Julmarknad i Tomelilla.

22 november, 2018

Hejsan,

Jag älskar att besöka små julmarknader på Österlen vid den här tiden på året.
Att suga i sig lite julstämning så här i början innan allting rullar på för fullt här hemma.

Bäst gillar jag sådana där små julmarknader där det bara är egna hantverk och bakverk, saker man inte hittar i de vanliga affärerna. Det känns lite mer genuint och mysigt tycker jag.
Precis en sådan liten mysig julmarknad var vi på i Ullstorp, som ligger  en liten bit utanför Tomelilla.

Något inträde behövde vi inte betala, istället fick man en nummerlapp med chans till en liten vinst.
Döm om min förvåning när ja vann en julgåva på min nummerlapp.
Tänk nu verkar det bannemej som jag har börjat få tur i både spel och kärlek.

Det var så varmt och gemytligt där i det stora tältet.
Julkänslan var verkligen på topp.

En kylig morgondimma med snöpinnarna på plats.

21 november, 2018

Även om många dagar i november varit grå och mulna så har jag lyckats komma ut och njuta av lite härliga solstrålar ändå. Längs de små grusvägarna i sommarbyn har man satt upp de traditionella röda snöpinnarna nu.

Särskilt i kurvor och vid elskåp som kan döljas när snön kommer, står de smala käpparna nu och bara väntar. Väntar på vargavinter och Österlenovädret. Den tidiga morgonen när jag skyndade mig ut för att njuta av solens strålar var det ganska rått och kyligt.

Över kohagen låg den trollska dimman och den gamla ekskogen såg ännu mörk och mystisk ut.

Tjörnedala strövområde.

17 november, 2018

Här på Österlen finns så många små guldkorn att njuta av. Tjörnedala är ett sådant fantastiskt guldkorn
För många är Tjörnedala nog mest förknippat med midsommarfirande, eller kanske går tankarna till konst under påskveckan.

Men det är så mycket mer än så!!
Här i Tjörnedala strövområde är det vackert året runt. Även om det var en grå och lite regntung dag som jag vandrade här, så var naturen så fantastisk vacker.

Ännu gick korna kvar ute på betet, så jag fick vara lite uppmärksam på var jag satte mina fötter. De mjuka färska komockorna vittnade om att det fortfarande var rejält med näring i det frodiga gräset. Förmodligen betydligt bättre än det varit tidigare i sommar.

I den söta lilla bukten låg två vita svanar och såg ut att leta efter mat oavbrutet på havets botten. Som två vita bollar såg jag dem guppa på det gråa vattenytan.

Blomsterhörnan har flyttat in.

16 november, 2018

Det är en ljuvlig tid nu. Allting ligger i startgroparna och det gäller inte minst blomsterhandeln.
Åhhhh jag njuter av alla de underbara adventsblommor och julblommar vi nu ska få frossa i.
Och vet ni, alldeles precis lagom tills amaryllisar och hyacinter skulle göra sitt årliga intåg, då fick Sussies Blommehörna tillgång till den lilla lokal hon så länge väntat på.

Det var en gråmulen dag som jag stannade till hos henne i Gärsnäs för att köpa mina första hyacintlökar. Jag brukar köpa mig några hyacinter lite då och då under den här tiden. De skapar så skön stämning för en liten peng och så får man ju en så ljuvlig doft av dem..

Oj vad mycket blommor där fanns i den lilla gulliga lokalen.
Sussie själv sprang med långa kliv fram och tillbaka eftersom många människor redan hittat hit till hennes lilla ”blommeaffär”.
Sussie är väldigt svag för orchideer.
Sådana fanns där i alla färger och former. Ljuvligt vackra såklart..

Vemodigt vackert.

15 november, 2018

För en tid sedan fick jag en fråga av en vän…
Hon undrade när jag tyckte att det var den bästa tiden att besöka Österlen.
Helt utan att egentligen tänka mig för, så svarade jag bara helt spontant ”hösten”…
Efteråt har jag funderat på om det kanske var ett dumt och förhastat svar. Att locka någon till Österlen när allt är dimmig, grått och trist…

Men så mindes jag den där lördagsmorgon då jag själv vandrade från Vik söderut mot Baskemölla.
En absolut magisk morgon.

Mitt svar kommer nog alltid vara detsamma … bästa tiden på Österlen är hösten!!
Så vemodigt vackert, att det känns i kroppen.

Den tidiga novembermorgonen var lite regntung men väldigt varm för årstiden.
Överallt lyste vresrosbuskarna röda av sina övermogna nypon.

Skön novemberdimma

13 november, 2018

Efter en höst med mest soligt och fint väder, så kändes det nästan lite skönt när vi fick dimma och duggregn. Lite som om allt återgick till det normala och det blev balans i naturen igen.
Vissa av träden hade fällt nästan alla sina blad, medan andra envist höll kvar i sina. Särskilt boken brukar behålla sina röda blad så länge att de ibland nästan sitter kvar ända tills de nya är på väg fram på vårkanten.

En ensam häst gick trött i sin regnrock intill slottets stall och kikade nyfiket på mig när jag kom med alla mina tre hundar i släptåg.
Allting var så tyst och det enda som hördes vara det de stora tunga dropparna som trillade från träden.

Vid badplatsen hade gässen samlat sig tillsammans med de vita svanarna som var på tillfälligt besök. Åtminstone tror jag att de bara hälsade på, eftersom jag inte sett dem här särskilt ofta förrut.
Det var så vackert med den gråa dimman som låg som en slöja över platsen och alla fåglarna som stilla guppade runt i vattnet.

Vid Munkagången satt några ”ålakrågor” långt ute på stenarna och bredde ut sina vingar likt Jesus Kristus på korset. Det där såg nästan lite kusligt ut. Men så brukar skarvarna sitta för att torka, då deras fjäderdräkt är lite annorlunda konstruerad än andra vattenfåglars.

Utan mitt riktiga objektiv var det omöjligt att fånga fåglarna på så långt håll … ni får försöka tänka er de svarta fåglarna långt där ute, med ”armarna” i luften.

Naturen är helt oslagbar i sin egen skönhet, och behöver verkligen inte människans händer för att förstärka sin perfektion.
För mig är konst inte avsedd att uppföras i en natur som från början är fulländad.
Såklart tycker jag om statyer i stadsparker, tavlor i gallerier och till och med graffiti i tunnelbanan… men nej, i naturen förstör människans konstigheter bara allting.

Om det där tycker vi nog alla olika och må så vara …
Jag njuter i min älskade natur. Här finns återhämtningen och kraften som jag så tacksamt tar emot.

Dagens citat:
Om du förlorar någon,
men hittar dig själv,
då är du en vinnare.
Nu när det är ”mörkare än mörkt” ute, så tänktel jag tipsa om en kampanj på vackra ljusstakar.
Jag är ju själv väldigt svag för levande ljus i alla dess former.

Må väl alla och gå ut en sväng i novemberdimman. Den är vilsam och skön.
Kram Annika

Scroll to Top