Som om tiden stått still.

Som om tiden stått still.
Skrivet av Annika Olsson / 2 februari, 2019

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

6 november, 2019
5 november, 2019
4 november, 2019
3 november, 2019
2 november, 2019
1 november, 2019
31 oktober, 2019
30 oktober, 2019
28 oktober, 2019
27 oktober, 2019

Med månen som sällskap.

28 januari, 2019

Gomorron.

Det är något mystiskt och något underbart med månen på samma gång. Särskilt när den är full.

En tidig morgon när jag vandrade längs stranden i Vitemölla var månen mitt enda sällskap. Med mitt ”långa” objektiv kändes det som om jag bara var en liten bit ifrån gubben på månen.

Eftersom hunden Johnny blivit badad kvällen före och inte var helt torr i sin päls, så fick han slokörat stanna kvar hemma på tork.

Det kändes lite förtrollande där månen hängde över marknadsfältet och iakttog mig när jag vandrade fram längs med havet.

Den lilla fiskestugan mittemot kapellet såg ut att ligga i vinterdvala. Dess redskap skapade vackra siluetter i månens sken.

Det lilla kapellet som vi besökte i somras på HEMVÄNDARDAGEN, såg också ut att slumra hårt.

Den stelfrusna tången på stranden bildade ett vackert mönster och på himlen följde månen mig vart jag gick. Som ett stort spejande öga.

Efterhand som dagen ljusnade så färgades spåren efter alla flygplan i luften romantiskt rosa.

Vitemölla badhotell såg också ut att ligga i vinteride. Skamset tänkte jag på, att trots att jag bor så nära, så har jag aldrig någonsin varit där i hela mitt liv.

Kanske det kan bli ändring på det, eventuellt blir det ett besök till sommaren …

Dagens citat:

Tänk när vi någon gång i framtiden står på månen och säger, ack vilken vacker fulljord det är i kväll.

Ha det fint och kram.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ni kommer väl ihåg våra småfåglar.

27 januari, 2019

Hejsan

Ni glömmer väl inte bort alla våra små underbara fåglar? Det är ju de som ska väcka liv i våren när den tiden är inne.

Nu när vintern kommit hit även till oss på Österlen, då gäller det att förse de små fåglarna med extra kosttillskott. För alla längtar vi väl efter deras skönsång. Nu gäller det ju att hålla dem välnärda och pigga.

Jag tycker redan att jag kan höra en viss skillnad på fågelsången de dagar då solen tittar fram. Särskilt talgoxens läte är så underbart tycker jag.

Hemma hos oss lägger vi ut mat regelbundet och har besök av en massa olika sorters fåglar. Bergfinken är en extra vacker fågel och jag blir glad när den kommer till vår utfodring.

Pilfinkarna älskar de nätkorgar där vi lägger talgbollar. Där känner de sig en aning tryggare tror jag. För nog har jag sett hur sparhöken tar sig ett byte ibland.

Det nyrenoverade fågelhuset fyller vi med feta, goda solrosfrö. Det verkar också vara populärt.

Än har vi ganska mycket vinter kvar. För någon dag sedan fick jag syn på det där säkra tecknet på att mera snö är i vänten.  En domherre skymtade i björnbärsriset.

Domherren är vinterns absolut vackraste fågel tycker jag.

Dagens citat:

En god handling stoppar aldrig av sig själv. Den leder till nya goda handlingar. En god handling sprider sina rötter i alla riktningar. Dessa rötter blir sedan sina egna träd. Det bästa med goda handlingar är att de gör att människor som tar emot dem också blir goda.

Ha en härligt god dag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 11
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hölen och Kared

26 januari, 2019

Hejsan.

Det här är namn som jag ofta hör min käre make prata om när vi är i Kivik. Namn som jag inte riktigt vet om de är på riktigt eller det är som infödingarna själva döpt platserna till. Namn som användes när Stefan var en liten pågadryll. Kanske heter det så ännu, på riktigt, vad vet jag…

En tidig morgon när jag var i Kivik då gick jag ut på den där lilla landremsan utanför hamnen. Landsnibben som Stefan säger heter ”Kared”.

Jag och Johnny tassade försiktigt ut på den lilla isbeklädda bron. Järnbron som den kallas. Ute på Kared såg jag hur alla fåglar förskräckt tog till flykten och tog sin flykt mot Karakås istället.

Det vatten man passerar när man går på Järnbron kallas för Hölen, och är det gamla inloppet till Kiviks hamn.

Där ute på den lilla ön är det så himla vackert tycker jag.

När jag njutit av både Hölen och Kared vandrade jag vidare förbi ”Sverigehuset” (mitt eget namn) bort mot vackra SOLEVI.

Det är allt bra roligt med gamla namn.

Dagens citat:

De dåliga nyheterna är att tiden flyger, de goda nyheterna, du är piloten.

Ha det gott.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljuvliga Backåkra.

25 januari, 2019

Hej

Det var så himla vackert den där morgonen då jag såg dagen gry vid Backåkra och Löderups camping.

Jag hade parkerat min bil vid Dag Hammarskjölds vackra gård och vandrat ner över ängen mot havet.

Marken var vit av frost och platsen som gjorts för meditation den såg så väldig inbjudande ut.

Fast jag och hunden Johnny njöt av sinnesfrid och ro nere vid havet i den fantastiska soluppgången istället.

Att ha möjligheten att kunna njuta av en soluppgång vid havet, det är som den största skatten. Det gör något med kropp och själ.

När solen var uppe och världen badade i ett varmt ljus, då gick vi mot bilen och den vackra meditationsplatsen igen.

Ja tänk att få sitta här en ljummen vårmorgon och låta tankarna stanna av och bara ta andetag efter andetag i en stilla regelbunden rytm. Underbart.

Jag nickade mitt tack mot Dag innan jag susade vidare i min skruttiga gamla Volvo.

Dagens citat:

Sann kärlek är när någon accepterar ditt förflutna utan att döma dig, ditt nu utan att förändra dig och din framtid utan att begränsa dig.

Min älskade Johnny-hund, precis den kärleken ger han mig. Bästa sällskapet en magisk sömnlös morgon.

Ha det fint och kram

Annika

Dela gärna
  • 17
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sömnlöshet kan förändras till magi.

24 januari, 2019

Hej

Säkert är det fler än jag som påverkas av månen. Kanske har just du också svårt att få till någon riktig sömn när det är fullmåne. Jag har slutat att ligga kvar i sängen och lida. Numera tar jag min kamera och ger mig ut på Österlen i vargtimmen.

Östra Vemmerlövs kyrka såg också ut att ha lite svårt med sömnen när jag passerade.

Att njuta av en tidig morgon som gryr, det kan man göra precis var som helst. Men just den här morgonen hade jag siktet inställt på ett särskilt mål.

Med min ständige följeslagare, hunden Johnny, susade vi fram i den kalla gryningen. Att det skulle bli en vacker morgon, det rådde det inga som helst tvivel om.

Mitt mål var vackra Backåkra och havet nedanför Dag Hammarsskjölds gård. En plats jag faktiskt aldrig varit på i hela mitt liv. Att ströva över den frusna ängen ner mot havet, var en magisk upplevelse. Helt ensam ägde jag för en liten stund hela platsen. En platsen som är sagolikt vacker.

Nedanför ängen och den lilla skogsremsan ligger en campingplats (jag tror att det är Löderups camping). En camping som såg ut att sova en hård vintersömn.

När jag och Johnny kom ner till havet hade dagen börjat ljusna. Havet såg isande kallt ut.

Den vita sanden, som på sommaren är varm och sammetslen, var nu stelfrusen och hård som cement. Allting var så vintrigt vackert, och jag kände mig så tacksam för upplevelsen.

Dagens citat:

Det är aldrig försent att ta en ny riktning, att leva en ny historia och bygga en ny dröm.

Har du också svårt att sova när månen är full, stig upp och fånga lite magi du med. Nästa natt brukar sömnen bli djup och god.

Kram Annika

Dela gärna
  • 14
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Stärkande att få börja dagen vid havet.

23 januari, 2019

Hejsan.

Ibland måste jag nypa mig själv i armen för att förstå att det är på riktigt. Att jag bor och lever så att jag har friheten att starta min dag såhär.

Det är så ofta som jag hör människor beklaga sig över ditten och datten, när de istället bara kunde öppna ögonen och tänka omvänt. Fokusera sinnet på det som skänker frid.

Istället för att älta problem och elände så borde många ge sig själv en dos med positiva tankar och stärkande energi. Sedan blir livet så mycket lättare att tackla.

Alla drabbas vi av olika problem och tråkigheter, för så är livet. Men om man tränar sig på att se det lilla underbara som alltid finns, då blir livet så mycket lättare.

Har man sedan en portion humor och självinsikt, ja då kan man ha riktigt roligt mitt i alla sina sorger och bekymmer.

Dagens citat:

Livet är lite av en bergochdalbana, och har man ramlat ned är det bara att ta nya tag och kravla sig upp igen. // Dagny 106 år (min kollega och nya idol)

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vinter och kyla.

22 januari, 2019

Hejsan.

Så fick vi Österleningar en liten smak av vinter och kyla.

En tidig morgon visade vår termometer här i Gyllebo på minus sju grader. Den morgonen låg det ett tunt täcke av is på sina ställen. En ishinna som nästan såg ut som fönsterglas som man förr hade i toalettfönstret. Råglas.

På de ställen där vattnet är lite strömt hade gäss och änder samlats. Några i vattnet och andra på den tunna isskorpan.

Ett tunt lager pudersnö hade siktats över vårt österlenska landskap. Ljuvligt tycker jag, när det kommer lite snö och lyser upp världen en smula.

Hemma i min egen trädgård är det också ”djupvinter” som Gustav Mandelmann kallar det. Sommarns solrosor har jag låtit stå kvar. Nu är de mest bruna, fula och står där som solroskelett smyckade med is och snö.

Men vet ni, snart är det tid att förkultivera nya ljuvliga solrosor, som ska lysa upp i sommar.

Dagens citat:

Det finns en bra väg till glädje och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 10
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vackrast i Sverige.

21 januari, 2019

Hej hej

Underbart fina Solevi på Kivik. Kanske är det den vackraste idrottsplatsen i hela Sverige?

En morgon i förra veckan,  då jag vandrade och såg dagen gry vid Kiviks hamn, då tog jag mig en sväng även bort till vackra Solevi.

Jag och Johnny njöt av morgonen och av livet. Han på sitt vis och jag på mitt. För min del så var jag djupt försjunken i minnen. Minnen från platsen där mina föräldrar firat sina bemärkelsedagar. 50 och 60 år. Den åldern jag själv är i nu, insåg jag förskräckt. Märkligt, det kändes ju som det bara fem år sedan … Det måste vara något galet med tideräkningen.

Som tur var drogs mina tankar snart tillbaks till nuet. En boll hade siktats av Johnny. Och med en sådan kan man ha mycket roligt.

Själv insåg jag aldrig tjusningen med att spela fotboll. Jodå, jag gjorde mina tappra försök i Brösarps damlag, det gjorde jag allt. Men ganska snart blev jag petad av tränaren, då han förstod att jag utnyttjade honom för att få åka med för att träffa killar istället. Träningskläderna låg ju oftast kvarglömda hemma. (ledsen för det Allan Olsson)

Nej, det gick inte så bra med min idrottskarriär. Bättre gick det nog för min make Stefan, om man nu ska tro på allt han berättar. Ju äldre han blir, ju fler ”strutar” gjorde han när han var ung, verkar det som.

Och det var just här på Solevi som han hörde hemma. Många Kivlingar minns nog honom. Kanske även Brysslingarna, där han spelade i sina glans dagar. Jag som ofta höll till på Brösarps fotbollsplats, kan komma ihåg en stor lockig spelare som då gick under namnet Sniff. Han var så rysligt gammal och inte alls så särskilt intressant för en ung tös som jag … så tyckte jag då i alla fall.

Livets vägar äro outgrundliga. Det är bra att låta ödet bestämma tror jag.

Numera är det inte mycket fotboll i våra liv. Stefan kan ju inte ens vara med i oldboys med sin stelopererad fot.

-nä, å ente går di å bårja å daunsa balett ihellår, beklagade han sig en dag.

Men det är kanske tur det, tänkte jag och såg honom för min inre syn, iklädd trikåer.

Dagens citat:

Fotbollsspelaren tog i så att skon flög av. Det var tur att han inte nickade.

Och visst måste Solevi vara en av Sveriges vackraste idrottsplatser!

Ha det gott och kram på er alla.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag springer – alltså finns jag.

20 januari, 2019

Hejsan

För mig finns det inget skönare eller bättre sätt att hålla igång min kondition på än att springa. Jag fullkomligt älskar det!

Bor man dessutom i Gyllebo på Österlen, ja då är det bara så enkelt.

Men så har det inte alltid varit. Det var inte förrän jag var 44 år gammal, som jag tog mina första riktiga springsteg. Innan dess så var jag en tvättäkta soffpotatis. Jag hade aldrig i mitt vuxna liv sprungit någon längre sträcka. På sin höjd en kilometer kanske. Jag var helt övertygad om att min kropp inte kunde springa.

För att bli godkänd som hemvärnssoldat så var jag tvungen att klara ett springtest.

-hur svårt kan det vara, tänkte jag och började träna.

Men jag var inte särskilt kaxig när jag efter mitt första varv runt sjön, hängde över en stubbe och spydde som en kalv.

Det där är nio år sedan nu, men jag springer ännu. Mina diskbråck har såklart begränsat mig litegrann ibland. Men min hjärna har fått smak på det här. Den underbara känslan som löpningen ger.

Smärtgränsen? Den skiter jag i! …som Thomas Wassberg sa …

Numera tänker jag inte så mycket på prestationen, sträckan eller tiden. Nu bara njuter jag av varenda steg.

Att komma igång med någon slags motion det är inte så svårt. Det svåra är att aldrig sluta med den. Därför gäller det ju att hitta något som man verkligen tycker om, något som är enkelt och som är lätt att få till i vardagen.

Att löpträna kräver inte mer än ett par skor. Sedan är det bara att ta steget ut. Bor man som jag på underbara Österlen, då är det inte svårt ett endaste dugg!!

Men en helt igenom präktig och duktig motionär är jag inte alls. Det får ni inte tro.

”Förståsigpåare” och kunniga träningsproffs har gett mig stränga direktiv om regelbunden styrketräning. Annars håller inte min rygg. Men till ett gym orkar jag sällan (läs aldrig) ta mig. Då kommer soffpotatisen smygande med full kraft.

Dagens citat:

Fortsätt springa, du är bara trött!

Hoppas ni hittar just er form för att hålla kroppen igång. Min egen filosofi är att det är bättre att göra något än inget, och när man börjat med det där ”något” då är man ju igång!

Kram på er

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ordning och reda på mina bilder.

19 januari, 2019

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Den första veckan i januari varje år, ordnar jag alltid upp ibland mina foto på datorn.  Jag sorterar bilderna i mappar och säkerhetskopierar till externa hårddiskar.

Alla mina fotografier har jag sparade på tre olika externa hårddiskar. Med exakt samma foto på var och en – för säkerhetsskull. Ja jag vet, det är lite överdrivet. Men efter en fullständig datakrasch för nio år sedan vet jag att allting kan försvinna på ett kick. Den gången kunde bilderna räddas. Det kostade oss nära nog 25.000 kronor.

Mina bilder är inte speciella eller värdefulla på något vis. Men för mig är fotona på nära och kära i olika sammanhang ovärderliga. Därför är jag numera väldigt noga med att säkerhetskopiera.

Varje år låter jag också få tryckt några fotoböcker med de käraste fotona i. Jag må vara gammalmodig, men jag gillar att ha foto på papper.

Det här är kanske en liten påminnelse till DIG också. Att just du kanske behöver tänka på vilka foto som ska sparas. För det handlar inte om ifall datorn kraschar, utan om NÄR den faktiskt gör det.

Och när jag höll på med alla foto, så hamnade min blick på de här ljuvliga ”skräppeblommorna”. Ett vårtecken vi snart kommer att få se i våra dikeskanter.

Kvällens citat:

Det är inte tänkt att alla människor du möter ska finnas i ditt liv för alltid. Vissa finns bara där precis så länge att du behöver få den insikt du behöver få.

Men visst är det kul att ha foto på vänner och händelser genom åren.

Tips: Undertiden som vi väntar på våren och alla härliga dofter, så kan man passa på att köpa härliga doftljus HÄR. På LYKO finns även en massa annat välgörande  och väldoftande för hela kroppen, just nu med extra bra priser.

Ha det fint och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top