Porten till Österlen » Österlen

Porten till Österlen

Porten till Österlen
Skrivet av Annika Olsson / 8 juni, 2019

Hejsan.

Österlens gränser diskuteras ibland livligt och hätskt. Genom åren har de osynliga gränserna dessutom flyttat omkring lite som det behagas. Som barn fick jag alltid höra att ”Olserödsbacken, di e porten ing ti Österlen”. Brösarp hörde alltså till norra delen av Österlen.

Gränserna har en antydan att flyta ut och svämma över nu förtiden. Ystad, Abbekås … ja halva Skåne kallar sig numera gärna för Österlen. ”Mäklargränser” kallar man det där för. Hur som helst, Brösarp är min absoluta favoritby, oavsett vad man kallar den i fastighetskatalogen.

I Brösarp finns ett underbart litet Spa som drivs av Brösarps Gästis.

 

Hit åker jag med min Stefan regelbundet och ger mina fötter kärlek. Det är det bästa man kan göra för välbefinnandet tycker jag. Så otroligt skönt.

Med regelbundna besök hos bästa Lise har mina fötter blivit sammetslena och mjuka. Efter att ha gått omkring på smärtsamma liktornar under trampdynorna, springer jag nu på lätta fötter. Så skönt, och hörni, det finns ju inget fulare än spruckna hälar i ett par sommarsandaler, det förstör ju den finaste sommaroutfiten…. huhhh ….

För Stefan som har en stelopererad fot så är det extra bra att vara rädd om fötterna. Så när det är hans tur för behandling, strosar jag gärna en runda runt i min älskade by.

Jag njuter av de vackra husen. Tegelhuset där min första fröken bodde med sin väldigt långe man, ”Lilla skolan” där jag gick i första klass, kyrkan där vi varje sommar hade skolavslutning … Så många minnen som sköljer över mig!

På kyrkogården där det då bodde en ”bullkanin” … ja vad det nu var för något ??… Förmodligen ett litet djur skapat ur barns livliga fantasi. Åtminstone visade den sig aldrig någonsin.

När jag efter min promenad i byn slinker in på Spaet igen för att vänta på Stefan, bjuds jag på kaffe och en avkopplande stund.

Nu är jag redo att ta mig ann sommaren med glada fötter. Tusen tack kära Lise!

(Det här inlägget är inget samarbete eller sponsrat på något vis. Hit brukar jag gå, och skriver därför om det direkt från mitt egna hjärta)

Dagens citat:

Inget går så bra som fötter.

Man ska vara rädd om sina fötter, det är de som ska ta oss runt här i livet.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

26 december, 2018
26 december, 2018
25 december, 2018
23 december, 2018
21 december, 2018
20 december, 2018
19 december, 2018
18 december, 2018

Busväder vid sjön.

23 oktober, 2019

Hejsan.

Hela natten hade det stormat och blåst så förfärligt. Regnet hade piskat mot sovrumsfönstret precis hela natten lång. Ingen normalt funtad människa hade kunnat sova någon längre stund, åtminstone inte om man var utrustad med fullgod hörsel.

När solen gått upp och dagen ljusnat drog jag trotsigt på mig ytterkläderna och gick ut i blåsten.

Regnet hade upphört och regnmolnen hade skingrats. Kvar var bara en rejält frisk vind.

Ibland kan det vara riktigt skönt att vara ute när det blåser. Den här morgonen var precis en sådan där ”njuta av vinden dag”. Tankar och känslor blåstes riktigt rena. Det var som om jag fått hjärnan blåst på samma sätt som min käre make städar sitt garage ibland – med ”högtrycksluftsmaskinen”.

I slottets hästhagar gick en enda vacker häst och betade i den bleka morgonsolen. Majsfältet intill badplatsen hade blivit tröskat och jag förstod att alla vilda grisar som bott där i majsdjungeln, nu fått fly till skogs.

Inne i skogen stillade sig vinden.

När solens strålar silade ner genom trädens lövverk så kunde man nästan tro att det var en blandning mellan höst och vår.

Det var en väldigt blåsig morgon, men den var alldeles fantastiskt vacker.

Dagens citat:

Att se något vackert varje dag hjälper oss att utvecklas till högre medvetenhet.

Tro aldrig att vädret är så hemskt som det verkar inneifrån…

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Prydd i kärlekens färg.

22 oktober, 2019

Hejsan.

Hösten har den stora äran av att lägga beslag på de vackraste färgerna och de ljuvligaste namnen. Kärleksörten till exempel… hur vacker är inte den … ja både färgen och namnet.

I min trädgård har jag de senaste åren mer och mer planterat växter som jag kan njuta av nu på hösten.

Vi anlade en liten trädgårdsdamm i somras. Runt den har det hamnat några olika växter. En del har kommit från andra ställen i min trädgård. Ett par växter är gåvor och några har själv flyttat dit.

Det är så vackert med träd och buskar som pryder sig i höstens mustiga färger. Jag ska tänka lite mer på det till nästa år. Då ska jag plantera lite nytt som ska få lite mer fokus på vackra höstfärger.

I den lilla dammen har de fyra guldfiskarna, till min stora förvåning nu blivit många fler. Jo, jag vet att sånt kan hända, men det hade jag inte riktigt med i min guldfiskplanering.

Ja, även guldfiskarna är ju klädda i kärlekens färg, så då är det kanske inte så konstigt att de ynglat av sig en massa. Lilla hunden Lykke är väldigt intresserad av både vattnet och maten som fiskarna bjuds.

Hösten är minsann en härlig tid. En riktigt kärlekstid, så får våren säga vad den vill.

Dagens citat:

Vem som helst kan älska en ros, men det krävs mer för att älska ett löv. Det är vanligt att älska det vackra, men det är vackert att älska det vanliga.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den lille Gyllebobocken.

21 oktober, 2019

Hejsan.

Den senaste tiden så har en liten rådjursfamilj flyttat hem till oss. En rådjursfamilj med en gullig liten bock som tycks nästan helt orädd. Han är så näpen  och söt med sina små bulor i pannan.

Kanske är det för att de i somras föddes där i snåren utanför tomtgränsen som de nu flyttat tillbaks hit igen.

Eller så är det för att Stefan satt upp en särskilt god saltsten åt den lille familjen. En saltsten avsedd för vilda djur.

Fast jag tycker att det verkar som om de gillar mina solrosor lite bättre.

Jag älskar att ha djurlivet inpå husknuten … även om det äts en å annan ros ibland.

Men där vid lilla gästhuset kan de få vara, där får de ha en liten fristad.

Dagens citat:

De flesta människor skulle lära av sina misstag om de inte var så upptagna med att förneka dem.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att fylla kropp och själ med saltstänkt vind.

20 oktober, 2019

Hejsan.

En stund vid havet vid den här tiden på året, ja det är nog bland det skönaste som finns.

Det var kvällen då jag besökte kolerakyrkogården, som vi passade på att ströva bort mot Tjörnedala naturreservat. Vyn ut över havet, med Stenshuvuds siluett längts bort, ja den vyn är oslagbar. Så himla vackert som en tavla.

Bakom mig traskade Stefan med den nybadade Johnny i koppel. Varnande pekade jag på alla de färska ”koblaugårna”  i gräset. Att få en våt hund in i bilden, som dessutom var full med kobajs på tassarna, det var då inget som jag var särskilt sugen på.

Både Johnny och Stefan lyckades hålla sig undan från att klampa i klaveret. Ute på havet var fiskaren igång och ryktade sin ålahomma. En stund stannade vi och njöt av utsikten.

Vi passerade den lilla ålaboden som ligger så vackert på ängen ut mot havet.

När skymningen började falla så vände vi åter mot bilen. Stefan och Johnny haltade lite smått båda två. Jag tror att de mest längtade hem till kvällskaffet.

Dagens citat:

I slutet av dagen har du bara dig själv, så lär dig att vara din egen bästa vän.

Må väl och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Stenriket vid den lilla fyren.

19 oktober, 2019

Hejsan.

En morgon då jag och Stefan var vid havet och vandrade så passade vi på att ta vägen bort mot den lilla gulliga fyren som ligger i Stenshuvuds nationalpark.

Vägen dit är ganska stenig och smått krånglig, särskilt om man som Stefan, har en stelopererad fot. Jag brukar påpeka att det är utomordentlig bra träning för vristerna. Åtminstone tror jag det … och så blir det så mycket roligare då han är med…

Han brukar berätta en farlig massa roliga historier härifrån och så har han knasiga namn på de olika platserna, namn som ibland inte alls är lämpliga att skriva ut såhär i offentligheten.

Vi gick vidare söderut ifrån fyren och kom så fram till den plats som kallas för Jättens Port.

Här står två stora stenpelare och liksom blickar ut över Hanöbukten. Det sägs att det är här som jätten Sten har sin boning. Om sjömän av misstag skulle råka kika in här genom porten då kommer de senare att förlisa i bukten … ja det är alldeles sant…

I alla fall tror jag att det är här som Stenshuvudsgubben är avbildad.

På 1800-talet högg man sten här vid bergets brant. Nere på klippstranden kan man se resterna av en gammal smedja.

En del handhuggna stenar ligger kvar och minner om gamla tider. Fast Stefan hittade en särskild sten formad av naturen själv. En sten som gick i kärlekens teckan.

På tillbakavägen valde vi en annan väg att vandra. Lite lättare att ta sig fram på och så otroligt vacker den också.

Vi gick på ängen med de där speciella träden. De som är så vackert och berörande på något vis.

Dagens citat:

Starka människor trycker INTE ner andra, de lyfter upp dem.

Ha en fin lördag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Pumpatider.

18 oktober, 2019

Hej hej

Det är den där tiden nu. Tiden för pumpor och halloween, bus och godis. Tiden då så mycket går i färgen oranget … eller i brandgult som det hette då jag var liten.

Vart tog egentligen det utomordentliga ordet vägen? Brandgul. Ett ord som är så mycket enklare än ordet orange …. hur stavar man egentligen orange i böjd form?

Nåväl, jag har i alla fall varit ute på Österlen och införskaffat mig lite pumpor.

I Löderup finns stora åkrar med pumpaodlingar.

Det såg så lustigt ut att vi var tvungna att stanna och föreviga den besynnerliga synen av lysande brandgula bowlingklot utspridda över stora fält. Därefter bar färden till den lilla gårdsbutiken där man kunde köpa pumpor i alla de färger och sorter.

Många tänker kanske bara på halloween och utskurna lysande pumpaansikte. Men faktiskt kan man göra väldigt mycket gott av just pumpor. I fjor gjorde jag inlagd pumpa som blev gudagod till vinterns alla middagar.

Dagens citat:

Det är när man fattar att man ingenting begriper som man äntligen har förstått.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Man har inte roligare än man gör sig.

17 oktober, 2019

Hejsan.

Jag älskar det uttrycket, för jag tycker att det stämmer så bra. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt.

Det är lång ifrån alla dagar som är soliga från morgon till kväll. Det där soliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då. Men om man bara klär sig efter väder och ger sig ut, så har man kommit en bra bit på vägen. Bekymmer, oroligheter och dåliga tankar blir så mycket lättare när man kommer ut i skogen. Tankedemoner tycker helt enkelt inte om frisk luft.

Jag har investerat i en sådan där fitnessklocka som håller koll på vartenda steg jag tar, varje minut jag sover och varenda lilla löprunda jag springer. Min käre Stefan har nu också börjat räkna sina steg via telefonen. Man kan säga att det liksom blivit en liten spännande tävling oss emellan.

Flera gånger har han masat sig upp ur TV soffan sedan stegräkningstävlingen smög igång…

-du, jau kan åsse fyllja me…

Och själklart är det så mycket roligare när man är två.

Särskilt när man är med Stefan …

Fast den här stegtävlingen, den kan jag nog redan nu räkna ut vem av oss som kommer att vinna ….

Dagens citat:

Kärlek handlar inte om att alltid hålla varandras händer i samförstånd. Kärlek handlar om att trots många konflikter och missförstånd fortfarande hålla varandras händer.

Så handlar det om att kunna skratta tillsammans.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett litet stycke vigd jord.

16 oktober, 2019

Hejsan.

Har ni också platser i er hemtrakt som ni liksom aldrig riktigt utforskat. Platser ni passerat tusen- miljoner gånger, men aldrig någonsin stannat och och besökt. Alltså besökt sådär på riktigt?

Sådana ställen har i alla fall jag. En av de platser har varit kolerakyrkogården i Baskemölla.

Det var den där dagen då regnet stod som spön i backen en hel dag. När så solen kikade fram på kvällen så hade både jag och Johnny en massa sprall i benen. Det fick bli en runda till ”Baske” och till havet.

Den kvällen passade jag på att besöka den här kyrkogården som jag bara kört förbi så många gånger, men faktiskt aldrig utforskat på riktigt. Stefan tog Johnny med sig ner till havet, medan jag letade mig fram i den lilla skogsdungen.

Kyrkogården är från 1857, då Baskemölla drabbades av en koleraepidemi. På den här platsen vilar nio personer.

Den lilla kyrkogården ligger oerhört vackert. Den är omgiven av en enkel stenmur och i mitten står ett stort, maffigt granitkors med en text ingraverad. Det är en enkel text med alla namnen på dem som vilar här.

Efter att i stillhet vandrat här en stund i djupa tankar, var det dags för mig att leta reda på Stiffe och Johnnyhunden igen. Nerför den sandiga backen var det enkelt att ta sig och strax var jag nere vid den lilla stig som går längs med havet.

Ganska snart fick jag syn på min lyckliga hund igen, som till sin stora glädje fått ta sig ett salt bad i böljan den blå. Efter kom Stefan luffsande med ett halvt leende i mungiporna. Ja det var nästan så jag trodde att han också tagit sig ett bad.

Dagens citat:

Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Med fötter och rötter i ett äppelrike.

15 oktober, 2019

…eller som min Stefan säkert skulle ha uttryckt sig:

…fyddårr å ryddårr…

Gomorron.

Ja den där skånska dialekten är kanske inte den vackraste i allas öron, men jag bara älskar alla de gamla vanliga orden som för mig känns så ”himma” och klingar så välbekant.

Som så ofta hade vi ärende till Kivik. Vi tog vägen över Svinaberga. Där uppe från Bergdala har man en vidunderlig utsikt. Man kan se långt ut över Ravlunda skjutfält.

På andra hållet ser man gårdarna i den lilla byn Mellby. Platsen där det lilla fantastiska bageriet ligger. Där som världens godaste kavring tillverkas. Ett mumsigt grovt bröd som kan vara sponsrat av tandläkarförbundet… Det är alltså ganska hårt, men det godaste i hela världen.

Är man född och uppvuxen i ett äppelrike, ja då trivs man ju såklart här. Och är man som min Stefan, född i Kiviks hamn, ja då är det något med havet som drar…

Äppeltavlan hade antagit en mörkare och djupare färg. Ni vet, att i likhet med oss kvinnor, så är den som vackrast när äpplena är fullt mogna.

Men även om man är född och uppvuxen bland ”äbblaskrabbårr” och ”äbblaträ”, så tycks det som om smaklökarna inte riktigt hängt med. Nej, ett surt äpple ser man aldrig att min käre make sätter tänderna i. För honom är det päron som gäller. Clara Frijs ska det vara, så det så! Sådär söta och saftigt mogna så det rinner nerför hakan…

Dagens citat:

Tänk efter och bli eftertänksam eller tänk om och bli omtänksam.

Omtänksamhet måste väl vara att göra en massa äppelkakor till familjen vareviga höst…

Kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljudet av alla vilda gäss.

14 oktober, 2019

Gomorron.

Att få bo vid en sjö är så himla härligt. Det är lika fantastiskt vid precis alla årstider. Det är bara på lite olika vis.

Nu på hösten är det extra mycket liv i Gyllebosjön. Det är alla vilda gäss som samlas där i stora flockar. Mest kanadagäss, men även lite grågäss.

Varje morgon när jag vandrar här på min sedvanliga morgonrunda, så är det ett himla ”kackelorium” på fåglarna.

Jag bara älskar det där härliga lätet som jag så starkt förknippar med hösten och den här platsen.

En frusen morgon var det extra vackert nere vid badplatsen. Jag stannade till en lång stund för att njuta lite extra av den fina morgonen. När en flock kanadagäss  kom in för landning, så lyfte en annan grupp fåglar under ett fasligt skränande läte upp mot skyn. Ja, det var ungefär som en stor högljudd landningsbana avsedd för levande flygfän.

När en tapper badare senare kom för att ta sig sitt morgondopp, så var det alldeles tomt på fåglar. Det enda som vittnade om att de varit där, var de vita dun som flöt runt på vattenytan.

Jag vandrade diskret vidare med min kamera … nakenbadare ska man visa respekt.

Dagens citat:

Ingen kan göra affärer på en död planet – snälla, var rädd om den.

Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top