Nu ska kulorna ner. » Österlen

Nu ska kulorna ner.

Nu ska kulorna ner.
Skrivet av Annika Olsson / 13 januari, 2019

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Idag är det stora dagen att köra ut julen. Tomtar och kulor ska plockas bort, det ska Knut se till.

På suckarnas gång i Simrishamn har man den här julen kunnat njuta av vackra vita bollar som lyst upp i Österlenmörkret.

Jag tycker alltid att det blir lite tomt och trist när alla ljus försvinner. Kanske märks det inte så mycket skillnad i stan. Där är ju massor av lampor tända ändå. Gatuljus och sånt där som lyser upp i mörkret.

Ute i sommarbyn hos oss, där det inte finns så mycket annat som lyser upp världen, där kan juleljusen allt få stanna kvar ett par veckor till.

Och har vi lite tur så kommer det massor av snö snart. Det lyser upp och göra allting så fint och ljust. Minst lika mycket snö som i fjor, det vill jag ha!

Fast det är kanske tur att jag inte ensam kan bestämma över vädrets makter, för jag har allt sett hur Stefan blänger ilsket på mig, när jag uttrycker mina önskningar om en vargavinter.

Kvällens citat:

Om det känns som om du håller på att förlora allting, kom ihåg att träden förlorar alla sina blad varje år och ändå står de starka där och väntar på att bättre dagar ska komma.

Tips: Blir det nu en riktigt snörik vinter då behöver man varma kläder. Underbara halsdukar i ylle har jag hittat, som den HÄR eller den HÄR. Åt Stefan har jag hittat den HÄR urtuffa kepsen med tofs. Haha … den hade han säkert gillat!

Ha det gott och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

Bara när förutsättningarna är de rätta.

18 januari, 2019

Hejsan

Kanske är jag ganska ensam om att fullkomligt njuta av en gråmulen, nollgradig morgon här på Österlen.

Att göra reklam för vårt underbara Österlen, det är nog så lätt när solen skiner, havet glittrar och rapsfälten blommar.

Att som Ulf Lundell, sjunga om öppna landskap när fälten är gröna och himlen blå, ja då kan väl alla förstå att vår lilla hörna av världen är ett paradis.

Om man står under blommande äppelträd med havet glittrande i bakgrunden, då går det lätt att prata vitt och brett om både kärlek och magi. När ramslöken växer frodig och skapar ett väldoftande hav, då är det inte svårt att älska Österlen över alla gränser.

Det är en gråmulen nollgradig januarimorgon det ska konst till att förmedla det underbara som bara finns här på Österlen.

Att få världen att förstå Österlens storslagenhet när mullvadarna gjort hästarnas vackra hagar till något som mer liknar plöjningar av lera, det måste väl vara en konst. Eller att få någon att njuta av sina rentvättade lakan som hängt på tork och fått ett pikant inslag av skitlukt från bondens rykande gödselhög.

Fast kanske måste man vara född här för att verkligen se dess storslagenhet och känna skönheten. Kanske måste man ha på sig sina alldeles särskilda ”österlenlyckoglasögon” för att se det vackra i en färglös januarimåndag.

Men vet ni, det är precis en sådan här grå nollgradig dag som kan bjuda på ett alldeles speciellt fenomen. HÅRRIS. När alla förutsättningar är de rätta, då kan man se det här just i Gyllebo. Fantastiskt.

Dagens citat:

Om du inte tror på mirakel har du kanske glömt att du är ett.

Även om det ser ut som  det bara är en grå skitdag så ta er en extra liten titt. Förmodligen finns det mirakel och skönhet bara om ni skrapar lite på ytan och tar lite bättre brillor på er.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Forsamölla, en riktig glädjekälla.

17 januari, 2019

Hejsan

En av många favoritplatser här på Österlen, det måste nog vara Forsamölla.

Det var den där tidiga morgonen, då när jag och Johnny såg dagen gry upp vid Mandelmanns ensamma träd. När dagen ljusnat strövade vi runt här en god stund.

På vår och sommar brukar den här platsen vara full av människor. Hit kommer folk för att hålla kurser i måleri och fotografering.

Den här platsen är så väldigt vacker med sina stengärde och den sagolika stentrappan. Att man vill föreviga skönheten här, det är såklart inte konstigt alls.

En av Rikard Hoberts filmer, om de sju dödssynderna är inspelad här på 90-talet. Glädjekällan. Det är ”typ hundra år” sedan jag såg den, så det kan kanske får bli en filmkväll med min Stefan i helgen…

Fast jag är ingen TV- människa. Jag njuter hellre av verkligheten och naturen på riktigt.

Även hunden Johnny älskar verkligheten mer än filmen. Särskilt när han själv får ha huvudrollen… vilket det ofta blir då han är med.

Dagens citat:

Det är inte vad vi varit med om som är det viktiga, utan vad vi lärt oss av vad som hänt.

Vad jag har lärt mig är att så långt det är möjligt göra det roligaste först. För just glädje är väl något av det viktigaste vi har i livet.

Ha en bra dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kusligt vackert.

16 januari, 2019

Hej.

Nej, det blev inga ljusa varma fotografier från min morgon vid Mandelmanns lilla ensamma träd. Istället tyckte min dotter att det såg kusligt ut där. Kusligt vackert, tycker jag.

Det var den där morgonen då jag och hunden Johnny vandrade i gryning upp till ensamma trädet i Rörum. Som alltid fick vi en oförglömlig stund tillsammans. För minnesrika ögonblick har ingenting med väder att göra.

Kanske har hon rätt ändå, min dotter, att det ser kusligt ut. Kanske är det bara en hoande uggla och en drös fladdermöss som saknas på mina bilder…

Fast ganska snart ljusnade dagen och jag och Johnny hade myst färdigt. Där uppe vid ensamma trädet kändes vinden både hård och kall och efter någon timme kröp kölden ända in i märgen på oss.

Så vände vi det lilla trädet ryggen och vandrade sakta ner i dalen igen. Jag med mössan långt nerdragen över mina öron och Johnny med en stor, frusen fårskit i munnen.

I dalen satte jag mig på en av Gustavs vedhögar och blickade upp mot trädet…

…det är allt något väldigt speciellt med den här platsen!

Dagens citat:

Vad är framgång? Det är att kunna gå till sängs varje kväll med ett fridfullt sinne.

En stund i naturen varenda dag, det skänker frid för kropp och själ. Jag hoppas ni unnar er det.

Kram Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det som betyder mest.

15 januari, 2019

Hej hej

Snart har det gått hela fem år sedan jag skrev mitt först inlägg här på bloggen. Det första lilla inlägget som ”Gylleboannika”.

Då när jag började blogga så hade jag ungefär tio trogna läsare och mitt främsta syfte var att skriva för min älskade familj, mina döttrar och för mig själv.

Men en baktanke hade jag med mitt skrivande… det var att aldrig ge min äldsta dotter chansen att glömma sin födelseort. Hon skulle inte risker att glömma Österlen och den underbara naturen vi har här. Andréa som i en stor del av sitt liv pluggat och jobbat runt om i världen. Bloggen skulle bli en ständig påminnelse om allt underbart vi har här hemma.

Ni som kikar in här på bloggen är såklart också lika välkomna, precis allihopa. För jag tycker bara att det är roligt att dela med mig av mina tankar och bilder till er alla.

Men jag ska erkänna, att aldrig blir jag väl så glad som när Andréa kommenterar på min snapchat…

-mamma, vilken fantastisk bild idag på bloggen, gud vá jag längtar hem …

Inga ord kan betyda mer!

Att ha en dotter på andra sidan jordklotet, som jag bara träffa en vecka om året, det är ganska tufft för en mamma. Hjärtat slits liksom itu en smula. Men genom min blogg vill jag ge henne en dos av den underbara naturen som jag vet att hon älskar så mycket, samtidigt som hon ska känna att hon har en liten fot kvar här hemma.

Jag vill ge henne en liten bit av vår gemenskap. Små enkla, vardagliga ting som aldrig blir sagda annars. Årstidens väder, en ovanlig fågel, en ljuvlig morgon, en vanlig morgonrunda runt sjön…

Och vill just du också hänga med här på bloggen så blir jag enbart glad och lite stolt.

Dagens citat:

Vi har inte ärvt jorden från våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 12
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ingen sol, men en vidunderlig utsikt.

14 januari, 2019

Hejsan.

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Särskilt inte om man lägger sin tilltro till väderleksprognosen. Morgonen skulle bli molnfri och solig sades det. Jo pyttsan. Fast inte ens gamla Polman hade rätt på sin tid alltid.

Men jag är ju född optimistisk och glad, så jag njöt ändå för fulla muggar av den härliga morgonen. Istället för att föreviga en vacker soluppgång, så fick jag njuta av Rörum från den bästa utsiktsplatsen man kan tänka sig.

Även om tunga moln for fram på himlen så kunde jag allt se en liten strimma ljus längst borta på horisonten.

När jag satte mig i backen med det lilla välkända trädet, då spelade det liksom ingen roll vilket väder det var. Att få sitta där med en varm hund på fötterna och bara njuta av stunden, det är bättre än högsta vinsten på lotto. Även om hunden ifråga envisades med att hela tiden äta frusen fårskit.

Där satt jag och såg den lilla byn, Rörum, vakna till liv. På Sophiaskolan tändes ljusen upp och skolan förberedde sig för en ny dag och en ny termin.

Jag mindes tillbaka på den gången då jag var på Bali. Eftersom mitt diskbråck då blommat upp, så kunde vi inte vandra upp på den berömda vulkanen för att njuta av soluppgången. Fast, inte behöver man fara ända bort till Indonesien för att se en ny dag gry. Rörum går ju precis lika bra!

Hissnande upplevelser kan man hitta alldeles runt knutan. Det gäller liksom bara att öppna ögonen och se allt det vackra.

Dagens citat:

Ibland måste man ge sig ut på äventyr för att veta var man hör hemma.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Nu ska kulorna ner.

13 januari, 2019

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Idag är det stora dagen att köra ut julen. Tomtar och kulor ska plockas bort, det ska Knut se till.

På suckarnas gång i Simrishamn har man den här julen kunnat njuta av vackra vita bollar som lyst upp i Österlenmörkret.

Jag tycker alltid att det blir lite tomt och trist när alla ljus försvinner. Kanske märks det inte så mycket skillnad i stan. Där är ju massor av lampor tända ändå. Gatuljus och sånt där som lyser upp i mörkret.

Ute i sommarbyn hos oss, där det inte finns så mycket annat som lyser upp världen, där kan juleljusen allt få stanna kvar ett par veckor till.

Och har vi lite tur så kommer det massor av snö snart. Det lyser upp och göra allting så fint och ljust. Minst lika mycket snö som i fjor, det vill jag ha!

Fast det är kanske tur att jag inte ensam kan bestämma över vädrets makter, för jag har allt sett hur Stefan blänger ilsket på mig, när jag uttrycker mina önskningar om en vargavinter.

Kvällens citat:

Om det känns som om du håller på att förlora allting, kom ihåg att träden förlorar alla sina blad varje år och ändå står de starka där och väntar på att bättre dagar ska komma.

Tips: Blir det nu en riktigt snörik vinter då behöver man varma kläder. Underbara halsdukar i ylle har jag hittat, som den HÄR eller den HÄR. Åt Stefan har jag hittat den HÄR urtuffa kepsen med tofs. Haha … den hade han säkert gillat!

Ha det gott och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Friska vindar i Simrishamn

13 januari, 2019

Hejsan

Tidigare i veckan då jag hade ett litet ärende i stan, så ville jag passa på att ta mig en stärkande promenad längs med havet.

Man kan verkligen säga att det var stärkande på många vis. Friska vindar blåste så havet skummade argsint i höga vågor. Både jag och hunden Johnny fick liksom använda extra muskler för att inte följa med i vindens hetsiga dans. För varje steg fick vi båda ta spjärn.

Det kändes nästan som ett mirakel att de fyra små badhyttorna stod emot naturens krafter.

Trots mitt dyra fina ullunderställ så frös jag som en våt hund.

I Tommarpsån simmade två majestätiska svanar lugnt fram och såg inte ut att frysa ett endaste dugg, trots att de hade sina fötter i det iskalla vattnet.

-hunt e fulars fydder funtade ejjentlin… grunnade jag på ren skånska.

Nej, någon lång och skön promenad bjöd den här dagen inte på. Ganska snart vände jag om och gick mot Röken igen.

Vid åns strandkant hade någon gett alla fåglarna frukostbröd. Fjäderfä av alla de slag slogs och bråkade om födan. Det var ankor, råkor, ”alikor” och ändor. Allihopa i en salig blandning.

Borta i småbåtshamnen guppade båtarna i en vild sjödans.

Trots att det bara blev en kort promenad så kände både Johnny och jag oss väldigt belåtna när vi kom hem till stugvärmen igen.

Dagens citat:

En ny söndagsmorgon visar sig, livet går vidare. Njut av att få vara med på ”resan” även idag.

Varje dag har något fantastiskt att bjuda på. Idag är det Knut och han kör julen ut. Kanske är det några av er som varit med om den gamla roliga sedan ” att slänga knuda”? Det har jag!! Men ska jag berätta om det så blir det ingen blogg utan en tjock bok…

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hur många ben kan ett träd ha.

11 januari, 2019

Hej.

Vad är det för knasiga frågor jag yrar om, tänker säkert några av er.

Till och med hunden Johnny ser smått tvivlande ut…

Det var på Gårdlösaleden som vi sprang på det roliga trädet med de två benen. Någon hade textat en liten lapp med det enkla ordet ”ek” på, vilket gjorde mig uppmärksam på den roliga eken en bit från stigen.

Naturen är verkligen fantastiskt.

Om hunden Johnny var lika fascinerad av trädet som jag var, det är jag dock ganska tvivlande till. Men han poserade ändå lite uttråkat för mig och min kamera. Han vet ju vad som finns i den snusdosa som jag alltid bär med mig på våra vandringar.

Godisbitar åt honom och i bästa fall är det kattmat. Inte är det snus i alla fall! Däremot har det nog hänt att min käre Stefan tagit fel och fått med sig en av mina godisdosor i förbifarten…

Dagens citat:

För allt du gick miste om, fick du något annat istället. För allt du kommer att få, går du miste om något annat istället.

En stund i naturen är värt att missa mycket för tycker jag. Den här dagen missade jag dammsugningen och tvätten där hemma. Och jag är inte ett dugg ledsen över det!

Ha det fin och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 24
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Dagen vaknade på Gårdlösaleden.

10 januari, 2019

Hejsan.

I dagens blogginlägg tänkte jag ta er med på ytterligare en sträcka längs den underbara Gårdlösaleden.

På ett ställe kan man se en fallfärdig gammal byggnad. Strax intill fanns en gång Stora Stenbrottet, eller Ignabergabrottet som det också kallas.

När man går sådär i sin ensamhet och kommer till gamla spännande platser, då händer det något med fantasin tycker jag. Allt blir så spännande och jag vill liksom bara veta mer om den historia naturen gömmer på. Historien om gamla tider och de människor som fanns på den tiden.

Jag och Johnny kom fram till en mysig liten grillplats. En plats färdigutrustad för en välbehövlig näringspaus och tillika kisspaus bakom ett träd.

Sedan fortsatte vi vår färd genom det spännande landskapet.

En skön viloplats som skänkts av Smedstorps Byalag hade flyttat ut i skogen. För några kanske en välkommen rast. Men jag och Johnny strövade vidare på pigga ben.

Vi korsade landsvägen som går mellan Smedstorp och Tunbykorset och fortsatte sedan på den vackra Listarumsåsen.

Skogen övergick till en mysig granskog och blev mörk och mystisk. Nästan som en riktig trollskog. Jag älskar ju granskogar.

När vi kom ut ur skogen kikade en försiktig sol fram. Livet kändes lätt och bekymmersfritt, sådär som det bara gör när man är ute i naturen.

Dagens citat:

Naturen bär en visdom som formats under tusentals år.

Först inlägget om Gårdlösaleden finns HÄR.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  • 5
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En morgon på Gårdlösaleden

9 januari, 2019

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag lastade in min hund Johnny i bilen och gav mig av för att vandra på Gårdlösaleden. Stibykyrka badade i varmt solljus när jag passerade. Det skulle nog bli en fin morgon, tänkte jag för mig själv.

En gång förut har jag tagit mig runt på den här leden. Fast då var det ett springlopp så då fanns ingen tid att njuta av omgivningen direkt.

Just Gårdlösa är ett ställe som jag håller extra kärt. Här har jag bott i nära nog femton år och här har mina döttrar växt upp. Här har de sina rötter och många barndomsminnen. Och här bor tjejernas pappa ännu kvar, så en massa band till Gårdlösa har jag såklart.

Uppe på backen som vi kallar för ”moffars backe”, har man en härlig utsikt. Dessutom är det världens bästa pulkabacke … om man har lite koll på var de stora stenarna ligger. Här har jag varit med mina tjejer många gånger när de var små.

Gårdlösaleden är en underbart fin vandringsled som både är bra utmärkt och dessutom har flera intressanta små informationstavlor utplacerade längs sträckan.

Strax efter ”moffars backe” kan man läsa om den gård som för länge sedan låg på platsen och som lär ha varit Frans Linderbergs barndomshem. Små skyltar visar även vägen till andra spännande platser att besöka.

Jag och Johnny njöt av vår promenad. En skylt varnade för en galen katt, men någon sådan kunde vi då inte se.

Vi passerade ett vackert stenbrott, eller ”flishull” som man säger på skånska.

Förr i tiden fick alla som var skrivna i Gårdlösa bryta sten i Gårdlösabrottet . Än idag finns en tradition kvar i byn, att männen samlas till majgille den 1 maj.

Jag minns hur jag tyckte att det var en väldigt orättvist tradition, när jag flyttade hit. Att det bara gällde männen. Som nyinflyttad Gårdlösabo så ville jag också vara med när det vankades festligheter. Men det hela löste sig emellertid alldeles av sig själv. För just den 1 maj året därpå, så födde jag min första dotter. Sedan dess blev det ju självklart kalas i vårt hus varenda år. Födelsedagsfest för vår lilla Andréa.

Så passerar jag det lilla torp som jag vet kallas för Tjärehuset. Människorna som bor här, har alltid pratat så kärleksfullt om den här underbara platsen. Jag var alldeles säker på att dess namn faktiskt stavades med K i början. K som i kärlek.

Det var en liten bit på en underbar vandringsled. Resten tar jag i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Varje människa är sin egen natur liksom varje träd. Har du någonsin blivit arg på ett äppelträd för att det inte bär päron.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 11
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top