Morgonens första dagg. » Österlen

Morgonens första dagg.

Morgonens första dagg.
Skrivet av Annika Olsson / 3 juni, 2019

Gomorron.

Juni, det är min månad. Det är den tiden på året som jag älskar aningens lite mer än resten av året.

Det finns inget bättre än att ha möjligheten att kunna strosa ut i den grönskande skogen och njuta av solens första strålar.

Jag njuter av att se hur ljuset silar ner genom trädens skira ljusgröna blad.

Att få uppleva den frodighet som det blir av dagens första dagg. Att kunna höra hur de tunga daggdropparna sakta faller till marken, det är vardagslyx.

Naturens eget finurliga sätt att hjälpa småkrypen att släcka törsten.

Överallt, på alla frodiga växter sitter de och suger i sig av morgonens daggdroppar. Det är baggar, sniglar och andra förunderliga små kryp.

Även växterna mår gott av morgondaggen.

Ljuvliga blomster, oavsett om de räknas till ogräs eller till kungligheterna bland blommor -orkidéernas exklusiva släkte.

Dagens citat:

Vänta inte på att saker ska bli bättre. Livet kommer alltid att vara komplicerat. Lär dig att vara lycklig här och nu, annars rinner livet förbi.

Kan man vara lycklig för morgondaggen och den frodiga växtligheten en dag i juni, då har man förstått en stor del av livets gåta,. Att fånga glädjen precis där du befinner dig gör livet så mycket lättare att leva.

Må väl och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

23 september, 2019
22 september, 2019
21 september, 2019
20 september, 2019
17 september, 2019
15 september, 2019
14 september, 2019
13 september, 2019
12 september, 2019

Bara vanligt vatten.

13 september, 2019

Hejsan.

Den där härliga kvällen då vi överraskades av regnet, den blev alldeles sagolikt vacker.

Vi hade ju inte mer än kommit ner på stranden vid Knäbäckshusen då vi överrumplades av ett tätt regn.

Borta över Stenshuvud skymtade en liten strimma från solen genom molnen. Det gjorde att en vacker regnbåge trädde fram över havet.

Över nationalparken klarnade det upp mer och mer och himlen blev åter blå.

Ute över havet blev det nu två parallella regnbågar som såg ut att försvinna ner i bråddjupet.

När vi närmade oss nationalparken hade regnet upphört och jag kunde fälla ner kapuschongen igen. Johnny ruskade vattnet ur pälsen och passade på att släcka törsten i den lilla bäckfåran som rann ut i havet.

Framme vid Krivareboden hade solens strålar återigen börjat kika fram och värmde oss gott.

Hösten gjorde sig påmind i en buskes vackra rödskiftande färg.

På tillbakavägen mot Knäbäck bildade molnen fantastiska skapelser på himlen.

Kanske var det en av de vackrare kvällarna vid den här stranden på Österlen…

Jag var så glad att min gamla fina Johnnyhund hade en bra dag med sitt onda ben, och kunde följa med mig den här kvällen.

När jag svängde hemåt mot Gyllebo igen hade molnen börjat anta en kärleksfullt rosa ton. Jag kände mig tacksam till livet.

Dagens citat:

Moln och människor består till största delen av vatten och föreställer ofta något de inte är.

Ett underbart citat som jag såg på en väns facebooksida. Så sant om vanligt vatten. Tack Tina för att du förmedlade det härliga citatet♥

Kram från mig Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vår tid.

12 september, 2019

Hejsan.

Hösten, det är en härlig tid. Den är här nu.

Jag njuter alltid av den här tiden på året, då den första höstdoften känns i luften. Alldeles extra njuter jag nog det här året.

Min älskade fine Johnnyhund har en elakartad cancertumör i bakbenet. För varje morgonrunda han kan hänga med på, så är jag överlycklig.

I förra veckan vandrade vi som så ofta ett varv runt Gyllebosjön.

Som vanligt höll jag ett granskande öga på Johnny och på hans sätt att gå. För första gången kunde jag ana att han kanske haltade en liten smula och gick lite stelare. Vi pausade ofta.

Småhundarna hade fullt upp med sitt…

Jag njöt av naturens egna konstverk.

Den ena hösten är inte den andra lik, och jag är smärtsamt medveten om att nästa år kan se helt annorlunda ut…

För första gången visade Johnny tydliga tecken på smärta i sitt ben. Som hon skrev, min veterinärdotter, Histiocytic sarcoma är ingen barnlek…

Men nu är nu, och vi gör varje dag så bra som det går.

Dagens citat:

Ibland kommer någon in i ditt liv och ger dig känslan av att du är HEMMA, oavsett var du är.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Bakom molnen är himlen alltid blå.

11 september, 2019

Hejsan.

Ja, det där uttrycket ”att himlen alltid är blå bakom molnen”, det blev så tydligt den där kvällen då jag och hunden Johnny vandrade vid Knäbäckshusens strand.

När jag körde hemifrån så strålade en glad sol över Gyllebo. Men redan i Rörum tätnade molnen.

Över Rörums kyrka och över Mandelmanns lilla ensamma träd tornade de tjocka, gråa molnen hotfullt upp sig.

-vi klarar oss nog torrskodda, tänkte jag för mig själv, när jag vandrade nerför backen mot havet…

Men tji fick jag …

Vi hade inte mer än hunnit ner på stranden förrän ett tätt regn var över oss. Färgerna bleknade och vyn bort över Vik blev alldeles dimmig. Så vackert på sitt eget lilla vis. Jag drog kapuschongen över huvudet medan Johnny såg ut att njuta för fulla muggar.

I den våta sanden hoppade en liten stackars skadad svala. För ett ögonblick funderade jag på hur jag skulle kunna göra dess lidande kort … Men nej, Jag klarade helt enkelt inte att ta livet av det arma djuret.

Smått sorgsen vandrade vi vidare i det ljumma regnet. På himlen hade en svag regnbåge börjat framträda.

Framme vid Rörumsbäckens mynning började regnet så sakta avta en smula. Johnny flåsade på vid min sida, lycklig över att få vara med på ännu en liten tur.

Dagens citat:

Alla tårar är inte ledsna, och alla leende är inte glada.

Men ett leende kan aldrig någonsin skada.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Min röda hibiskus.

10 september, 2019

Hejsan.

Jag har en röd hibiskus som jag fått av min rara gudmor. I år slår den alla rekord i blomning.

Den växer frodigt borta vid mitt lilla orangeri. Om något år måste jag nog kanske googla på beskäring … om den inte ska bli alltför stor.

Ljuvlig är den och alldeles full med knoppar!

Det är inte bara i min trädgård som det växer och frodas. Förr kunde jag kika in på Gyllebos lilla hästhoppbana när jag gick på mina morgonpromenader. Det går inte alls längre. Nu har både bokarebindan växt sig tjock och kraftig och bokhäcken innanför stängslet har blivit hög och tät. Nu anar man bara att där finns hästar där, när man hör dem frusta av förtjusning.

Mittemot badplatsen kan man också prata om växtkraft. Tänk så mycket de små majskornen växer på bara en sommar.

Jag undrar lite om någon har hällt extra näring i vattnet här i Gyllebo… för då är det väl kanske inte så konstigt att mitt eget midjemått ökat ett litet snäpp över sommaren.

Nej, jag bekymrar  mig inte för något kilo upp eller ner. Det ska ju vara gott att leva.

Dagens citat:

Jag har en perfekt kropp! Jag får precis plats i den!

I min ungdom oroade jag mig alltför mycket om hur min kropp såg ut. Livet har lärt mig att istället bry mig om hur kroppen känns.

Må gott kära ni.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

De sista dropparna av sommar.

9 september, 2019

Hejsan.

Efter kvällsmaten tog jag min cykel på en liten tur. Nere vid sjön stannade jag till en stund. Det märks tydligt hur mörkret kommer smygande, tidigare och tidigare för varje kväll.

Traktens ungdomar passade på att suga de sista dropparna ur årets sommar den här fina kvällen.

De vackra tjejerna tog sig kanske sommarns sista dopp från bryggan. En bit bort satt den tama andfamiljen och gjorde sina fjädrar vackra.

Det plaskades både av töser och av änder i det ljumma vattnet. Kvällen kändes nästan magisk.

Så fick de syn på mig, och kom vaggande emot mig … änderna alltså… ivriga efter kaksmulor och andra godissaker.

När jag kom hem så lyste det inbjudande i lilla gäststugan. Jag tänkte en stund på min dotter långt där borta i Alabama. Det högg som alltid till i mitt hjärta… Det dröjer länge innan hon kommer hem igen, men så fort som tiden går, så säger det nog bara ”phåffff”, så är hon hemma igen.

Hennes katt, Felix, sitter ofta på verandan och kikar även han på lilla gästhuset. Han längtar nog också… Vi ser till så ”hennes hus” är redo, närhelst hon än behagar komma hem.

Dagens citat:

En del människor vill ha en stor flott villa, en dyr fin bil och massor av pengar. Andra vill bara ha en liten stuga i skogen långt bort från de här människorna.

Vi är alla olika. Med olika mål och drömmar. För mig passar det bäst med ett litet hus i Gyllebo på Österlen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Österleningar i stora staden.

8 september, 2019

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vi är här igen.

7 september, 2019

Hejsan.

Det är september och sommaren börjar så sakta att övergå i höst. Det betyder att äntligen kan jag och hundarna åka till stranden tillsammans igen.

Det är så underbart att ta sig en morgon- eller kvällspromenad med vinden virvlande runt öronen och ljudet av vågskvalp.

Att sakta ströva fram på en folktom strand och bara njuta, det gillar både jag och mitt fyrfotagäng.

I tidningen kunde jag läsa att det samlats upp en hel massa sopor efter sommarens besökare, på bara den här ynka lilla  strandremsa. Jag kan inte förstå … Vem glömmer att ta med sig soporna hem? Fy bubblan så dåligt.

Även vid Gyllebobadet har det varit bedrövligt med alla sopor i sommar. Det är verkligen tråkigt.

Vi borde alla tänka lite mindre på vilka rättigheter vi har och istället faktiskt fokusera på våra skyldigheter.

Dagens citat:

Du har ingen skyldighet att vara alla andra till lags hela tiden. Stanna upp och gör det som är bäst för dig också.

Fast skyldigheten att visa hänsyn, den har man alltid. Några skulle behöva bli påminda om det … lite mer hårdhänt, tycker jag!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Årets växkraft.

6 september, 2019

Hej hej.

Liksom i fjor har jag sått solrosfrön och planterat ut de gängliga små plantorna i min trädgård.

I fjor tyckte jag att de slog alla rekord. De blev så himla höga och kålväxta. Fast i år har de nog slagit rekord igen och blivit ännu lite högre och kraftigare.

Till och med från de röda kinkiga ”kinesiska solrosorna”, har jag lyckats ta frön från i fjor. Nu blommar även de så stolta och vackra.

Det har nog varit ett riktigt gynnsamt år för växtligheten på Österlen. I min trädgård har det blommat som aldrig förr tycker jag.

Det är lite som om trädgårdsåret nu tänker avsluta med en riktig färgfestival.

Jag älskar de där sensommarblommorna som tappert står kvar likt kaptenen på ett sjunkande skepp. Segt står de emot höststormar, regn och rusk. Inte förrän frosten kommer är de beredda att ge upp.

Dagens citat:

Tvivel dödar fler drömmar än vad misslyckande någonsin kommer att göra.

Kram på er från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag fångade en räv idag…

5 september, 2019

Hejsan.

Här i Gyllebo är det gott om vilda djur. Med skogen inpå knuten så är det såklart inte så konstigt.

Rådjuren här är nästan som om de vore tama och det är med en slags hatkärlek jag ser dem tugga på buskar och växter i trädgården.

Men så är här andra djur också som inte alltid är så kul att bo tillsammans med.

Det var mina grannar som hade fått en hel oönskad familj precis vid sin tomtgräns. Självklart ville jag gärna hjälpa till att avhysa de objudna gästerna.

Det jag fångade i fällan var alls ingen räv. Nej det var skogens herreman –  Herr Grävling. Såklart passade grävlingen på att gå i fällan då maken min var bortrest, så det blev mitt jobb att hitta en ny plats för det fina lilla djuret.

Långt iväg till en av Österlens vackraste skogar fick han åka. Exakt var, får bli min egen lilla hemlighet…

På behörigt avstånd ställde jag mig när han skulle ge sig iväg i sin nya hembyggd. Man vet ju aldrig, sådana där grävlingar kan faktiskt bli våldsamt förbannade om det vill sig illa.

Men han lufsade helt lugnt ut ur lådan och försvann in i buskaget. Det enda som fanns kvar av honom var en fruktansvärd odör i min bil. Faktiskt mycket värre än Johnnyfisar.

När jag svängde in på min uppfart i Gyllebo igen, så stod det lilla rådjuret fortfarande oblygt kvar och mumsade i trädgården. Illsinnigt tänkte jag för mig själv att jag skulle kanske bygga en lite större fälla till de där rådjuren också…

Fast nej, jag orkar faktiskt inte smuggla djur sådär hit och dit över hela Österlen.

Dagens citat:

För att kunna hantera andra krävs det att man kan hantera sig själv. När du kan det, kommer du att inse att andra inte längre behöver hanteras.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Så vackra morgnar.

4 september, 2019

Hejsan.

Vid den här tiden på sensommarn brukar det vara så fantastiskt vackra morgnar.

Sådär drömmigt soldisiga, fuktigt dimmiga och härligt härligt.

En morgon då jag hämtade hem min dotter från sitt nattjobb, låg Österlen ännu tyst sovande. Inte en människa var vaken mer än jag, min dotter och kanske tidningsbudet.

Under tystnad körde vi tillbaka hem till Gyllebo. Min dotter för att krypa ner i sin säng och äntligen få sova. Jag för att snöra på mig kängorna och ta en runda i skogen.

Tack Österlen för ännu en underbar dag!

Dagens citat:

Visst är det roligt när någons skratt är roligare än skämtet.

Hon, min dotter, hon har ett underbart skratt som jag älskar. Vissa människor har det. Alla egentligen, så länge det inte är hånfullt såklart. Mer äkta skratt åt folket tack!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top