Livet som österlenbloggare. » Österlen

Livet som österlenbloggare.

Livet som österlenbloggare.
Skrivet av Annika Olsson / 19 februari, 2019

Hejsan.

Jag hoppas att ni alla mår bra och njuter av livet. Det gör jag. Varje dag ser jag till att fånga dagen så gott jag kan. Livet på vårt underbara Österlen. Och en liten del av allt fantastiskt försöker jag förmedlar här till er.

I vått och torrt.

Jag är en bloggare, eller influenser som det så fint heter. Oldfluenser, som det numera heter när man är i min ålder, femtio plus. Min vision är att i positiv anda och på ett personligt sätt, visa upp vårt underbart vackra Österlen. Att på mitt eget vis fotografera och skriva om allt det som för mig kännetecknar Österlen. Personligt, eftersom det är en blogg och ingen hemsida.

Gylleboannika är ett företag. En liten enskild firma som betalar moms och skatt på de pengar som eventuellt tjänas. Noggrant märkt efter konstens (läs skatteverkets) alla regler.

Jag skriver om naturen och om de platser som livet för mig till. Ibland får andra företag gratisreklam av mig såklart, i andra fall är det betalda samarbeten. För det är ju så det fungerar om man ska blogga.

Personligt, eftersom jag märker att besöken på bloggen ökar då. Personligt, men inte privat såklart. En balansgång.

För en bloggare är livet ungefär som för andra företagare, man måste göra reklam för sig. Och man måste synas om man ska komma någon vart.

På facebook har Österlen sin alldeles egna grupp för företagare och privatpersoner att synas. En jättebra sida har jag tyckt. Det visade sig att det tydligen gällde alla företagare, utom just då influensers. För trots att jag skriver om vårt kära Österlen, så var jag inte önskvärd där. ”Om inlägget är för att promota sin blogg är det fel ingång” skrevs det i reglerna.

När jag trotsade reglerna på facebook och ändå delade ett inlägg på Anslagstavlan, fick jag en tid senare ett notis om att mitt inlägg var ett av de mest gillade.

Jaja, den ansvarige för sidan hänger nog inte riktigt med sin tid, tänkte jag överseende. Bloggare är ju ett ganska nytt yrke.

Någon som nu har vaknat och börjat få upp ögonen för influenseryrket, det är skatteverket. I år ska vi granskas lite extra i sömmarna. Bloggare och byggare ska kollas för skattefusk. Ja, det måste väl vara mig då de ska kontrollera, jag står ju med ett ben i vardera kategori.  Fast jag var ordningsman i skolan, så jag har mina papper i fin ordning.

Mitt liv som bloggare handlar i första hand om glädje och lust. Bloggen föddes för familjen och mina döttrar. När den glädjen inte finns längre, då blir det ingenting. Men jag tror att det är så för de flesta företagare. Det måste börja med lust och glädje för att bli bra. Ungefär som Forrest Gump – den dagen glädjen och lusten är borta, då får det vara, då stannar jag nog bara upp mitt i ett blogginlägg.

Livet är spännande och varje dag ger oss nya erfarenheter.

Dagens citat:

Människor som är perfekta är inte på riktigt, och riktiga personer är inte perfekta.

Må gott alla som kikar in på just min blogg.

Kram Annika

Dela gärna
  • 12
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

6 november, 2019
5 november, 2019
4 november, 2019
3 november, 2019
2 november, 2019
1 november, 2019
31 oktober, 2019
30 oktober, 2019
28 oktober, 2019
27 oktober, 2019

Höst vid Drakamöllan.

6 november, 2019

Hejsan.

Ibland är det bra att göra huvudlösa saker. Som att av misstag radera fotografier. Mitt misstag gav mig ju faktiskt två underbara morgonvandringar i Drakamöllans fantastiska naturreservat.

Naturen här är så underbart vacker och vidderna gör att man nästan får samma känsla som på Serengetis savann.

Här fanns förstås varken lejon eller hyenor, och inte fårskallar heller längre. För de var som bäst på väg till fårhimmeln. Fast så är det ju, och ska man äta kött, så ska det vara kött från lyckliga djur. Jag tror att de fåren som haft den här utsikten verkligen har varit lyckliga.

Här är bara så himla fint. Jag la märke till min favoritsvamp, porslinsskivling. Förmodligen inte särskilt god att äta, men så vacker för ögat.

Vädrets makter var på min sida och bjöd på en strålande vacker morgon.

De sista höstlöven glödde i solskenet.

Drakamöllans gårdshotell såg ut att nyss ha vaknat. Jag förmodade att det som bäst vankades morgonmat därinne. Den här platsen som är så himla vacker.

Dagens citat:

Vi säger att vi slösar tid, men det är omöjligt. Vi slösar oss själva.

För mig är tiden i naturen aldrig slöseri. Det finns ju inget bättre!

Ha det fint och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Strövtåg i hembygden.

5 november, 2019

Hejsan.

Jag tröttnar aldrig!

Jag tröttnar aldrig på att ströva runt här. I min älskade Gylleboskog.

Fast jag vandrar (eller springer) här varevigaste dag, så känns det liksom nytt varenda gång. Ingen dag är riktigt den andra lik. Naturen är ju i ständig förvandling.

Det som möjligtvis kan kännas en smula uttjatat nu, det är att blogga om det. I mina ögon finns ju nya saker att upptäcka precis hela tiden.

Även om mina ögon ser små roliga saker precis hela tiden, så är det inte lika säkert att det är av intresse för alla andra… som att avenboksfröna liknar upphängda strumpor på ett torkstreck…

Vi får se.. kanske blir mina blogginlägg blir lite färre vad tiden lider…

Men ut i naturen slutar jag aldrig att gå. Ingenting är som strövtåg i hembygden. Allt det där välbekanta som gör att blicken kan fästa på de små detaljerna istället.

Dagens citat:

För att kunna förstå en annan människas upplevelser behöver vi ha ett utrymme inom oss själva där vi har möjlighet till att ändra vår egen uppfattning.

Ha det riktigt bra. Och har du möjlighet, ge dig ut på ett strövtåg i just din hembyggd. Din skog är lika underbar som min skog.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ingen andra chans.

4 november, 2019

Hejsan.

Det var för någon vecka sedan som jag och hunden Johnny njöt av en helt underbar höstmorgon i Drakamöllans naturreservat.

Det var ett underbart ljus och jag var extra glad att jag valt att konka med mig den stora kameran den här morgonen. Den är tung, men ibland är det mödan värt.

I början av vandringsleden stod en hel flock får och drack girigt i sig av vattnet från den lilla dammen. Bilderna jag fångade av dem blev magiska, det såg jag direkt. Det liksom kändes i fingret när jag satte det på avtryckaren och sakta tryckte av bild efter bild. Ljuset och färgerna var så fina och alla fåren speglade sig tjusigt i det stilla vattnet. Ibland bara vet man att man tagit kanonbilder innan man faktiskt ser dem och får det bekräftat. Det här var en sådan gång…

Som ni ser så finns inte skymten av minsta lilla fårskalle på mina bilder.

Nej, jag råkade av misstag radera precis alla bilder som fanns i min kamera när jag kom hem. Man kan lugnt säga att jag fick en släng av hjärnsläpp och kortslutning på samma gång, då jag plötsligt bara fick för mig att jag skulle formatera lite minneskort här hemma.

Attans tänkte jag för mig själv…. fast jag kan väl åka dit nästa morgon och fotografera de där fåren vid vattenhålet en gång till. Det skulle väl inte vara så omöjligt resonerade jag. Vädret skulle hålla i sig, så ljuset borde bli detsamma.

Omöjligt var precis just vad det var.

Snopen parkerade jag nästa morgon sidan om en stor djurtransport där alla fåren höll på att lastas in för vidare transport till … fårhimmeln. Nej, det blev inte fler chanser, varken för mig eller de där fåren.

Ibland får man helt enkelt ingen andra chans!

Jag och Johnny fick åtminstone ytterligare en underbar höstvandring i det natursköna området, och det var ju inte fy skam.

Dagens citat:

När vi dör ska vi alla vila i frid. MEN … varför lever vi inte i frid, medan vi lever?

Lärdom: formatera inte minneskorten på kameran förrän bilderna är sparade på datorn… ”mitt ålahue”

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Min hösttriss.

3 november, 2019

Hejsan.

Nej inte behöver jag spela på lotto eller satsa på hästar … jag har ju redan högsta vinsten här vid min sida. Min egen pälsklädda hösttriss.

Jag skulle verkligen inte må bra utan att ha djur i min närhet.

Självklart är jag väldigt glad och fäst vid båda våra katter, Felix och Judith… Fast ingenting går upp mot hundarna. De är mer som små kompisar som man kan prata med. Trogna och lojala. Medan katterna är som inneboende gäster som mestadels kräver service. Allt sker enbart på deras villkor.

Trofastare och lojalare vänner får man leta efter. Tålmodigt ligger mina tre hundar och väntar på mig vid ytterdörren när jag inte är hemma. Katten Felix däremot blir snarstucken för minsta lilla. Om det inte serveras mat direkt när han kommer in genom dörren så visar han öppet sitt missnöje. Surmulet strosar han in till grannen istället och bevärdigar mig inte med en blick.

Att ha tre kompisar som alltid är med på noterna är härligt. Oavsett väder blir de precis lika glada över att få hänga med ut i skogen.

Jag älskar min pälsklädda triss. Tre godingar som i alla höstväder vill vandrar med mig. Likt små kungligheter travar de just nu fram på en röd matta av boklöv här i Gyllebo.

Johnny, Lykke och Molly ♥

Dagens citat:

Att såra någon är lika enkelt som att kasta en sten i havet. Men du vet däremot aldrig hur djupt den där stenen sjunker.

Kanske är det därför som det är så trivsamt att umgås med djur. Av djur riskerar man aldrig någonsin att bli sårad.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Listarumsåsen.

2 november, 2019

Hejsan.

Runt om på Österlen finns så mysiga vandringsställen att besöka. Listarumsåsen är ett sådant fint litet ställe.

Här genom den lilla skogen går Gårdlösaleden.

Gårdlösaleden är så noggrant och väl utmärkt så den borde fått pris för just den detaljen. Ändå gick jag lite vilse när jag var här sist…

Förmodligen gick jag djupt försjunken i mina egna tankar, när jag plötsligt stod mitt ute i en snårig våtmark.

Men med en Johnnyhund så är man aldrig vilse, åtminstone inte på riktigt.

Jag tänkte tillbaka till den första gången jag vandrade här. Mina döttrar var små parvlar och den tredje tösen låg i min mage. Det är fantastiskt med minnen och hur hjärnan fungerar. Tänk, jag kan ännu minnas precis vilka tröjor min töser hade på sig den där dagen. Ändå kan jag omöjligt dra mig till minnes vad vi hade till middag här hemma igår…

När lövskogen övergår i granskog kommer man fram till ett litet förfallet ödetorp.

Det är spännande med förfallna hus i skogen. Tankarna och fantasin skenar liksom iväg en smula.

Det är Alla Helgons Dag och mina egna tankar är lite extra hos min egen mamma såklart.  Jag tänker på allt som jag önskat att jag kunnat berätta för henne. Saker som jag vet att hon mer än gärna delat med mig.

Dagens citat:

Sakta skruvar Moder Natur ner höstkvällens skymning till mörker.

… men snart går vi människor ”bananas” och tänder upp miljoner juleljus istället.

Ha en härlig dag och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt Oktober 2019

1 november, 2019

Hejsan.

Höstens vackraste månad har nu passerat. Underbara Oktober, som liksom gett oss ett slutligt salut. Som en färgsprakande avslutning inför vintervilan. Naturen har som alltid visat sig från sin bästa sida, eller kanske är det jag som valt att se den från sin bästa sida…  Johnnyhunden har hängt med i ur och skur, som alltid, och han tycks ännu må helt ok. Jag är så tacksam för det, så länge han får må bra och inte ha alltför ont i sitt ben.

Förutom att vandra omkring i vår vackra Österlennatur så har jag löptränat litegrann. Dryga 80 sprungna kilometer har jag fått ihop under månaden. Planen är att öka på distanserna framöver… vi får se hur det går med den saken …

Så har han så äntligen kommit!! Guldgossen – mitt första barnbarn. Precis på utsatt dag anlände han. 3175 gr tung och 49 cm. lång Jag gillar verkligen grabbar som passar tiderna.  Välkommen till världen lille du.

Dagens citat:

Att vara mamma innebär att frikostigt dela med sig av sin kropp i 9 månader till någon som 5 år senare inte kan tänka sig att dela med sig av en enda seg råtta från sin godispåse.

Nu välkomnar jag November.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Havet drog.

31 oktober, 2019

Hejsan.

Tanken var att jag bara skulle ge mig upp på bergets topp … fast är man på Stenshuvud så är det som om havet alltid lockar och drar.

Hemma på kontoret stod datorn och tuggade med sånt där som gamla datorer ibland får för sig … uppdateringar. Jag hade tröttnat på det meningslösa i att bara sitta och glo och vänta på ett timglas som ensidigt snurrade på skärmen. Jag lämnade helt enkelt arbetet för en liten stund.

En rask promenad upp till bergets topp var min plan. Fast som alltid händer något med mig när jag kommer ut i naturen. Sinnet stillar sig, hjärnan klarnar och problemlösningen på kontoret var inte längre det minsta viktig. Utsikten från bergets topp hade tagit andan ur mig. Så vackert.

Vackra vyer och små ljuvliga detaljer.

En av mina favoritsvampar växte lite här och där på gamla ruttnande trädstammar. Den är så vacker tycker jag. Porslinsskivling.

När jag kommit ner från berget igen så bestämde sig mina ben för att de omöjligt kunde gå till bilen redan. Alltså svängde jag av ut genom den lilla grinden. Jag följde stigen över ljungheden och styrde ner mot det friska havet.

På en liten gul blomma kröp årets sista insekt och i ett av de gamla äppelträden hängde äpplena övermogna kvar.

Nere vid havet luftade det så skönt och färgerna var så oerhört vackra.

Busken bakom Krivareboden var så illröd så jag nästan fick kisa med ögonen för att kunna titta på den.

Så var det dags att vända ryggen mot havet och streta upp till bilen igen.

Tack vare min gamla trötta dator hade jag fått möjligheten till en underbar naturupplevelse. Allt handlar som så ofta om hur man väljer att se på saker och ting … som ett problem eller en möjlighet. Ingenting är ju som bekant vitt eller svart … eller … grönt eller gult …

Väl hemma på kontoret stod datorn redo och klar för lite bokföring igen, och min egen ”mjukvara” kändes också egendomligt uppdaterad och pigg.

Dagens citat:

Människor är människor… Vi är inga robotar, maskiner eller förbrukningsvaror som kan återställas med en teknisk manual.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hösten är så tyst.

30 oktober, 2019

Gomorron.

Vissa dagar på hösten är så tysta, så tysta.

Morgnar då vinden har stillat sig och fåglarna håller näbb, ja då kan man nästan höra en knappnål falla.

När alla gässen har lämnat sjön i sitt eviga kacklande, då stannar ljudvågorna och allt blir bara precis tyst.

Jag älskar när det blir sådär tyst. Jag älskar det precis lika mycket som jag älskar vårens konserter av ljuv fågelsång.

Och precis när det är sådär väldigt tyst så kan man överraska alla och väcka upp naturen genom att trilla in i en buske …

Dagens citat:

Tystnad är mer än bara ord som saknas.

Ha en härlig dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En utsikt jag aldrig får nog av.

29 oktober, 2019

Hejsan.

En fantastisk ”guldplätt” på Österlen. En av de allra bästa.

Såklart menar jag Stenshuvud.

Det var en skön eftermiddag som jag suttit med näsan lite för djupt i mina kontorspapper. Skogsluft och natur drog i min själ och i min trötta hjärna. Jag beslöt att ta en liten paus vid Stenshuvud.

När jag stannat bilen och gick mot Naturum kom parkens gulliga guide ut genom dörren med kupade händer. Han hade räddat en av sommarens sista nässelfjärilar från en säker ”inomhusdöd”. Han log mot mig och önskade en skön vandring.

Ett mänskligt leende… tänk så enkelt man kan känna sig en smula lättare till sinnet… Ja, det var sånt jag funderade på när jag stretade uppför branten mot bergets topp.

Framför mitt ansikte singlade gyllenröda boklöv stilla till marken, ungefär som vinterns första snöfall. Jag la märke till hur lövverket glesnat och bara de starkaste löven satt kvar. Jag tänkte att jag vill bli som de där sista löven. En som envist håller sig kvar så länge det bara går.

När jag kom upp till bergets första utsiktplats stannade jag en stund och njöt av den vackra vyn. Det södra huvudet som är det första ”huvudet” man kommer till.

Den blå himmeln och det turkosa havet stod i en skön kontrast till trädens brandgula höstlöv.

Snart vandrade jag vidare på den steniga stigen för att ta mig till min absoluta favoritplats. Det norra huvudet.

Utsikten här från den norra utsiktsplatsen en fin höstdag är slående.

Känslan att sitta här ensam, 97 meter över havet, och blicka ut över ett älskat Österlen är magisk. Snart, snart är alla vackra höstlöven borta och vyn blir en annan. Utsikten känns något lite plattare och betydligt färglösare.

Dagens citat:

Vem tar hand om hösten när vintern kommer.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Dimmiga höstdagar.

28 oktober, 2019

Hejsan.

Det är något vilsamt med de här gråa dimmiga dagarna i oktober.

Dagar som aldrig riktigt tycks kunna ljusna helt.

Jag gillar det här med dimma … ja om jag inte ska köra bil vill säga… Men när det blir sådär tjockt och dimmigt så känns det som alla andra också får lika dålig syn som jag själv har. Allt blir jämnställt. Lika och rättvist.

Om dimma är så bra för ögonen det vet jag förstås inte, men det är uppenbart att hyn får en massa fukt i alla fall. Håret lockar sig i ett burr och längs halsen rinner en liten vattendroppe som kittlar. Det vet alla, att fukt är bra, både invärtes och utvärtes.

Det är sannerligen något visst med dimmiga, mörka höstdagar. För inte är det samma känsla alls att komma hem från en promenad en het sommarmorgon. Jag lägger märke till skillnaden och njuter av den tid som är just nu.

Dagens citat:

Le – du har inte alla problem i världen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top