Livet som österlenbloggare. » Österlen

Livet som österlenbloggare.

Livet som österlenbloggare.
Skrivet av Annika Olsson / 19 februari, 2019

Hejsan.

Jag hoppas att ni alla mår bra och njuter av livet. Det gör jag. Varje dag ser jag till att fånga dagen så gott jag kan. Livet på vårt underbara Österlen. Och en liten del av allt fantastiskt försöker jag förmedlar här till er.

I vått och torrt.

Jag är en bloggare, eller influenser som det så fint heter. Oldfluenser, som det numera heter när man är i min ålder, femtio plus. Min vision är att i positiv anda och på ett personligt sätt, visa upp vårt underbart vackra Österlen. Att på mitt eget vis fotografera och skriva om allt det som för mig kännetecknar Österlen. Personligt, eftersom det är en blogg och ingen hemsida.

Gylleboannika är ett företag. En liten enskild firma som betalar moms och skatt på de pengar som eventuellt tjänas. Noggrant märkt efter konstens (läs skatteverkets) alla regler.

Jag skriver om naturen och om de platser som livet för mig till. Ibland får andra företag gratisreklam av mig såklart, i andra fall är det betalda samarbeten. För det är ju så det fungerar om man ska blogga.

Personligt, eftersom jag märker att besöken på bloggen ökar då. Personligt, men inte privat såklart. En balansgång.

För en bloggare är livet ungefär som för andra företagare, man måste göra reklam för sig. Och man måste synas om man ska komma någon vart.

På facebook har Österlen sin alldeles egna grupp för företagare och privatpersoner att synas. En jättebra sida har jag tyckt. Det visade sig att det tydligen gällde alla företagare, utom just då influensers. För trots att jag skriver om vårt kära Österlen, så var jag inte önskvärd där. ”Om inlägget är för att promota sin blogg är det fel ingång” skrevs det i reglerna.

När jag trotsade reglerna på facebook och ändå delade ett inlägg på Anslagstavlan, fick jag en tid senare ett notis om att mitt inlägg var ett av de mest gillade.

Jaja, den ansvarige för sidan hänger nog inte riktigt med sin tid, tänkte jag överseende. Bloggare är ju ett ganska nytt yrke.

Någon som nu har vaknat och börjat få upp ögonen för influenseryrket, det är skatteverket. I år ska vi granskas lite extra i sömmarna. Bloggare och byggare ska kollas för skattefusk. Ja, det måste väl vara mig då de ska kontrollera, jag står ju med ett ben i vardera kategori.  Fast jag var ordningsman i skolan, så jag har mina papper i fin ordning.

Mitt liv som bloggare handlar i första hand om glädje och lust. Bloggen föddes för familjen och mina döttrar. När den glädjen inte finns längre, då blir det ingenting. Men jag tror att det är så för de flesta företagare. Det måste börja med lust och glädje för att bli bra. Ungefär som Forrest Gump – den dagen glädjen och lusten är borta, då får det vara, då stannar jag nog bara upp mitt i ett blogginlägg.

Livet är spännande och varje dag ger oss nya erfarenheter.

Dagens citat:

Människor som är perfekta är inte på riktigt, och riktiga personer är inte perfekta.

Må gott alla som kikar in på just min blogg.

Kram Annika

Dela gärna
  • 12
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

En morgon i nationalparken.

22 juli, 2019

Hejsan.

Det var en tyst och stilla morgon. Jag, Stefan och hundarna var tidigt uppe och tog emot en ny dag i nationalparken.

Stigen som går från Hällevik mot Naturum är på sin ställe lite stenig och ”knixig” att vandra på.

Naturen här påminner så mycket om en trollskog tycker jag. Ett landskap som hämtat ur en John Bauer målning.

Har man en stelopererad fot, som Stefan har, så är det en utmärkt träning att skutta fram på stenarna här … tror jag åtminstone …

För min fina Johnnyhund, så var det skönt med miljöombyte. Även om han nogsamt döljer sin diagnos, så anar jag hur han livas upp en smula och får lite extra energi av nya platser.

Hundarna njöt av naturen på sitt sätt och vi på vårt den här fina morgonen.

På den vackra ängen som förr kallades för ”skringelhajjan”, blommade johannesörten för fullt. Att dricka te gjord på johannesört sägs vara rogivande. Men jag tror att bara anblicken av den här ljuvliga ängen har en avslappnande inverkan på oss alla. Så, så himla vacker.

Vi valde en ganska kort runda, och kom till sist ut vid Hällevik igen.

Den vackra kåsen i Hällevik!

Dagens citat:

Det bästa vapnet mot stress är vår förmåga att välja en tanke framför en annan.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Förväntningar.

21 juli, 2019

Hej

Nu när marknadsveckan går mot sitt slut så tänker jag tillbaka på det som är bäst med hela Kiviks marknad…

Det är såklart alla förväntningar.

Många med mig har fått marknadsdammet serverat direkt i bröstmjölken, och för alla oss är det en alldeles särskild känsla när marknadsveckan står för dörren.

Många har som tradition att ta en sväng till marknadsfältet på söndagen före premiären. Man vill dit för att se hur allting byggs upp och kanske för att smaka lite på de där förväntningarna.

Även om många påstår ”att det minsann var bättre förr”, så sitter marknadskänslan djupt rotad i det vackra Kiviksfältet. Många tar sig en sväng hit ändå på söndagskvällen för att känna marknadsstämningen. Både gammal och ung.

Det gjorde jag och Stefan också, såklart.

Sen avslutade vi med en glass i hamnen, där båtfolk och turister började samlas.

Kanske är det så med det mesta, att längtan och förväntningarna är det bästa…

Dagens citat:

Tänkte ge ungdomarna en del råd om misstag de ska undvika – men en del misstag är det ju faktiskt synd att undvika.

På Kivik är ”synden” sedan länge borta, men marknad är alltid marknad!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Semestertid.

20 juli, 2019

Hejsan.

Så var det dags för oss att hålla lite semester.

Det är ett skönt ord, ordet semester. Ledighet och avkoppling. De sista somrarna har vi inte riktigt haft turen på vår sida, jag och Stefan. Allvarliga sjukdomar och krämpor har avlöst varandra. Oro och bekymmer har varit ständigt närvarande i våra liv.

I år mår vi bra, men tar allting med stilla tillförsikt. Liksom de flesta somrar firar vi den på vårt älskade Österlen. Små utflykter och festligheter blir det såklart. För som alltid finns det massor att fira.

Vår trädgård är en skön plats att koppla av på, så varför ska man åka ifrån den när den är som absolut härligast?

Ett nytt ord verkar ha blivit populärt … hemester. Och för en gång skull ligger jag lite före min tid, för jag har ju hemestrat en väldigt massa år redan.

Dagens citat:

Många förstör sin semester med att göra för mycket medan de gör ingenting.

Ha det riktigt bra och njut, oavsett ni har semester eller inte. Små enkla ögonblick med de närmaste är det som betyder mest.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Insekternas planet.

19 juli, 2019

Hejsan.

Det var en sen kväll som jag strosade i vår sommarby med min älskade Johnnyhund. Han fick snusa och pinka i godan ro medan jag själv var djupt försjunken i mina egna tankar.

Jag såg flugorna dansa runt korna i hagen. Myggorna svärmade runt både mig och Johnny, ivriga för att få sig en slurk blod. Mina tankar gick till det ”sommarprat” jag lyssnat på tidigare på dagen.

Ett underbart sommarprat av biologen Anne Svedrup-Thygelson, där hon fascinerat pratar om småkrypens förunderliga värld. Hon pratade om deras viktiga roll i vårt kretslopp och om vikten av att vi faktiskt har dem kvar i vår natur.

Jag tänkte på den lilla blomsteräng vi själv försökt anlägga istället för traditionell gräsmatta. Vid vårt lilla gästhuset i Gyllebo drömmer vi om en blomstrande äng fylld med vilda blommor och örter.

Redan har en massa olika små blommor tittat upp och genast är de där, de små krypen…

…glatt sysselsatta med att göra fler små kryp …

När mörkret sänkte sig och myggorna blev alltför närgångna, vände vi hemåt mot vår stuga igen. I sommarbyns små stugor tändes ljusen i fönstren och nattfjärilarna vaknade till liv. Jag hoppas att vi blir fler och fler som inser insekterna och småkrypens viktiga roll. Att vi blev fler som värnar och hjälper till så att våra insekter kan fortsätta att leva. Kanske inte bara för sin egen skull, utan faktiskt för vår egen överlevnad skull också.

Dagens citat:

Det är stor skillnad på att höra en insekt i sovrummet och i hagen.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

De små gränderna.

18 juli, 2019

Hejsan.

En kväll strosade vi genom de små gränderna på Kivik. Jag och Stefan. Det är den vackraste delen av byn.

Eller den delen som jag tycker är vackrast och charmigast. För sånt där handlar såklart om tycke och smak. Men det är kanske den delen som bär på mest minnen och historia.

Vid min sida gick Stefan babblandes. Han berättade vad som funnits i alla husen. Jag älskar att lyssna, även om min hjärna är som teflon, så den mesta informationen han delger försvinner liksom bara ut genom öronen igen, helt utan att fastna. Men att han pallade körsbär som liten påg hemma hos Piraten, det minns jag att han berättade…

När min svärfar levde så älskade han att måla av husen här. Själv har jag inte några konstnärstalanger, så jag får nöja mig med att fånga allt det vackra med min kamera.

När vi tröttnat på att lufsa runt i byn satte vi oss vid hamnen och åt vars en kulglass. Underbart vackert är det i den här byn, men det kvittar hur mycket rosor som slår ut, för en svag doft av ruttnande tång kunde inte undgå min känsliga ”skogsnäsa”.

Dagens citat:

Den som säger att dagarna går och livet flyr. Ta dig samman och gör något onyttigt.

Ät en glass och hoppa över städningen för en dag. Vi städar alldeles för mycket och njuter för lite.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den sköna skuggan.

17 juli, 2019

Hejsan.

Vid den här tiden på sommarn är jag tacksam för att få bo så nära skogen. Hit kan jag gå de där hetaste sommardagarna. Här är temperaturen alltid lagom.

Det intensiva fågelkvittret har avstannat nu och allt har tystnat en smula. Alla fågelpar har förmodligen fullt upp med att ta hand om sina flygfärdiga ungar istället för skönsång. Allting har sin gång, i ett evigt kretslopp. Jag förundras av att sitta på jordens karusell och få vara med på dess underbara åktur, varv efter varv. Som en hissnande berg och dalbana som bjuder på den gladaste glädje och den djupaste sorg. Inget vet man med säkerhet, mer än att allt kommer att förändras, oavsett i vilken del av karusellen man än må befinna sig på. Den mest förunderliga karusellen som vi alla är en del av. Den som kallas Tellus. Vår älskade Jord.

I skogsgläntan blommar rallarrosen så vackert just nu. Eller ”rävarumpa” som vi brukar kalla den rosa mjölkörten. Den här vackra växten räknas som en av de viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation, det kan man bla läsa om den på google.

I vår skog strosar vi i behagligt tempo. Jag och hundgänget.

Min Johnnyhund har fått en tråkig diagnos. Hopplöst tråkig faktiskt! Min veterinärdotter skrev bara ordet NEEEJ, när jag skickade det konstiga ordet i provsvaret från England till henne. Ett tungt besked som gör att jag tar vara på varje dag med honom lite extra nu. Jag är uppmärksam på vad han signalerar och vad han själv vill…. fast han är ju en flatte med inbyggd turbo … något lite för trimmad för sitt eget bästa… Omedelbar amputation rekommenderade den amerikanska onkologen. Jag och Johnny är eniga – så ska det inte bli! Vi har som mål att slå veterinärernas prognos, han och jag. Tillsammans tar vi en dag i taget…

I skuggan vilar vi nu lite extra.

Mullebarnens koja är ett perfekt ställe att ta en paus och njuta av tystnaden i vår härliga skog. Det finns ju egentligen inte mer än just den här dagen, just nu.

En dag i taget, det är allt som behövs. Ögonblick så värdefulla som renaste guld. Lägg märke till dem.

Dagens citat:

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Jag önskar er alla fina sommardagar och var snälla mot varandra där ute i semesterträngseln.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett kort stopp i Vitemölla.

16 juli, 2019

Hejsan.

Det var en kväll när jag och Stefan jobbat på lite extra inför semestern, som vi bestämde oss för att vi var värda en glass som belöning för dagens slit.

-snälla stanna här, jag måste ta några bilder på allt det vackra, bad jag, när vi kom genom Vitemölla.

Det är så otroligt vackert i alla små fiskelägena på Österlen nu. Rosor och stockrosor står i full blom. Alltihopa i en salig blandning och i alla regnbågens färger.

Vi stannade till och jag knäppte mina bilder.

-”Kumm ska jau visa di hår käringorna bruga tvätta sina mattor fårr i tiden”, ropade Stefan plötsligt.

Vi gick uppför den lilla gränden, Källebacken.

Högst där uppe i den gamla delen av Vitemölla låg den gamla Killan. En killa som springer fram i backen och som på 30-talet fått en byggnad över sig.

Förr i tiden, då det var Kiviks marknad, kunde man gå hit med sina hästar och låta dem få dricka för en billig peng. Åhhh, jag älskar att sånt här gammalt får vara bevarat.

Utsikten från killan var dessutom underbart vacker. Och kanske finns det fruntimmer som tvättar sina mattor här fortfarande, vad vet jag …

Tänk så många guldkorn det finns att upptäcka precis där du för stunden är. På oss väntade en go kulglass vid Kiviks hamn. Kanske hade en ”Videmylleonge” också bestämt sig för att satsa på glass istället och därför kastat bort sina nappar …

Dagens citat:

Snart kommer vi som är lite äldre kunna använda skrivstil som ett hemligt språk.

Kommer någon händelsevis med häst och vagn till marknaden idag, så vet ni nu var ni kan gå med era ”ög å dricka vann”.

Kanske ses vi på Kivik idag, kom gärna fram och säg hej!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ingen stadsmänniska.

15 juli, 2019

Hej hej.

Kanske är det så för fler människor som bor och lever här på Österlen … att de inte riktigt orkar med storstadstempot… Kanske är jag ensam om att känna så, jag vet inte… Men så är det i varje fall för mig.

Vi österleningar är liksom inte vana vid storstadspuls. För inte kan man räkna Simrishamn som någon stor stad direkt. (Är det ens en stad?) Eller glada Tomelilla… fast de har åtminstone trafikljus…

När jag var arton år och tog mitt körkort, skrattade jag gott åt alla kompisar som övningskörde här i Simrishamn. Här fanns ju varken trafikljus, motorväg eller rondeller på den tiden. Inte kunde de lära sig att köra bil tyckte jag. Själv gick jag i skolan i Kristianstad och fick digra lektioner i just stadskörning.

Men numera är jag inte alls bekväm med stadskörning. Jag fiser fram i åttio km på motorvägen mot Malmö och håller krampaktigt med båda händerna i ratten. Fast det hindrar inte att jag sedan på väg hem trycker ”plattan i mattan” på lilla vägen mot Gyllebo.  Som värsta rallyföraren far jag fram så fort jag närmar mig hemmet. Det är liksom inte farten som skrämmer mig … Ologiskt säger mina döttrar och virrar på huvudet åt mig.

Ja, det är kanske bäst att jag håller mig hemma i Gyllebo så mycket som möjligt. Här kan jag ta allt lite mer i mitt eget tempo.

Men såklart gillar jag att hänga med när någon liten dotter ska till storstadenen och shoppa loss. Mest gillar jag såklart våra fikapauser.

Så är det ju så underbart att komma hem till Gyllebo igen.

Dagens citat:

Gud skapade tiden, människan skapade brådskan.

Att trängas på Kiviks marknad det älskar jag däremot, då är det trängsel på hemmaplan… nåååågot heeelt annat!! Kanske ses vi där idag?

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Här hör jag hemma.

14 juli, 2019

Hejsan.

Naturen är mitt rätta element. Det är verkligen här jag hör hemma.

Efter en dag i Malmö med massor av människor och trafik så känns det där extra mycket. Jag känner mig mer och mer som Micke i Crocodile Dundee, när jag vistas i stora folksamlingar. Inte så att jag tar i hand och hälsar dumt på varenda människa jag möter. Nej det känns lite mer som om jag bara vill klättra upp i en lyktstolpe och få lite överblick och perspektiv på läget.

I skogen och i naturen där känner jag mig hemma. På vissa platser mer än på andra såklart.

En kväll för en tid sedan, var jag på en riktig sådan ”hemmaplats”.

Jag och min dotter vandrade en bit på Österlenleden en vacker sommarkväll. Vi valde att börja från Vantalängan och gå mot Hallamölla. En skog och en plats från min barndom. Så välbekant, men ändå så förändrad.

Vantalängan är en populär rastlokal som ligger nedanför Stödekullsbacken vid Brösarp. Ladan är från 1800 talet och har fått sitt namn från en man som bodde där och kallades ”Vanten”. En underbar rastplats för vandrare eller kanske bara en grillplats för en kväll.

Vandringsleden följer i princip Verkeån hela vägen fram till vattenfallet. Det är en underbar sträcka som går genom vacker skog och små beteshagar.

Efter 4,5 kilometer kom vi fram till den gamla kvarnen vid Hallmölla vattenfall.

Åhhh …. där är så himla vackert!!

Vattenfallet i Hallamölla är Skånes största och högsta vattenfall.

Vid fallets översta del finns en vacker bro över ån. En bro som funnits där ”alltid” … I minnet drog jag mig tillbaks till alla gånger jag och min kompis, i full fart  cyklat över på den.  Som värsta mountainbikecyklisterna susade vi fram på de branta, steniga stigarna runt fallet. Alltså, nu kändes tanken på att cykla där helt galen och fullkomligt livsfarlig.

Jag och min dotter vandrade vidare i sommarkvällen. Mot mitt älskade Christinehof.

Dagens citat:

Intellektet säger: så snart allting har fallit på plats uppnår jag frid. Hjärtat säger: uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Lev väl och må gott.

Kram Annika

(bilderna där jag själv är med, har min dotter Emmy tagit)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Rosor och marknadstider.

13 juli, 2019

Hejsan.

Vid den här tiden på året så finns det några saker som är extra härliga här på Österlen.

Den ena är alla rosorna. Överallt på Österlen blommar det rosor av alla de slag just nu. Och jag lovar att doften är oslagbar.

När jag går runt i trädgården och njuter av min egen blomsterprakt så påminner jag mig om vad jag måste göra… Såklart måste jag stanna till i något av Österlens små underbara fiskläge, där det just nu är som vackrast. Där trängs stockrosor med vanliga rosor i regnbågens alla färger.

Fast här i Gyllebo har vi också rosor … även om några av dem fått ge vika för hungriga rådjur.

En annan viktig sak vid den här tiden, är ju alla härliga marknader. Såklart tänker jag då främst på Kiviks marknad, som börjar nästa vecka. Men i förra veckan gick startskottet, och först ut brukar ju vara Smedstorps marknad.

Smedstorp är en liten gullig familjemarknad som är sådär precis lagom. Där kan man gå runt utan att vara orolig för att tappa bort vare sig små barn eller äkta män.

Det är ju även tiden för alla loppmarknader här på Österlen. Min absoluta favoritloppis är såklart Brösarps IFs loppmarknad. Väl organiserat med klara regler, alltifrån parkeringsmöjligheter till regler om budgivning, betalning och avhämtning. Att det i år råkade bli lite regnskurar hindrade inte mig från att göra fynd. Vem behöver inte en amerikakoffert tex…!?

Alltså, nu är jag verkligen redo att åka och hälsa på min dotter i Alabama precis när som helst. Och om ni är på Österlen just nu, passa på att njuta av alla rosor och glöm inte att besöka någon liten marknad ni också.

Dagens citat:

Blommografera är att skicka blommor genom luften. Är krukan med kallas det familjeuppträde.

Må gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top