Kronovalls slott

Kronovalls slott
Skrivet av Annika Olsson / 15 maj, 2019

Något av det vackraste på Österlen. Åtminstone vad det gäller byggnader.

Hej hej

Visst är Kronovall och slottet där,  något av de vackraste vi har här på Österlen.

Alldeles särskilt vackert är där precis nu. Nu när boksskogen står som finast i sin nyutslagna kostym.

En kväll i förra veckan vandrade jag i skogen där och såklart i slottets fantastiska park.

Det är inte bara själva slottet och naturen där som tar andan ur mig, de flesta byggnader runt omkring är så sagolikt vackra.

Fast allra finast är den privata delen av slottet. Ljuvligt läge!

Själv har jag inte någon anknytning eller vet så särskilt mycket om det här vackra slottet. Två av mina döttrar däremot, de ler säkert igenkännande om de kikar in här på bloggen. Som små slottspigor har de jobbat här under ett antal somrar med att städa, servera och fixa frukost. Vackrare arbetsplats får man ju faktiskt leta efter.

En av mina döttrar hade sin studentbal här. Vacker som en dag strålade hon som en förväntansfull stjärna på slottets magnifika trappa… Vackra minnen.

Vackrast är ju ändå naturen själv.

Dagens citat:

Så länge du har en dröm i ditt hjärta, kommer livet att ha en mening.

Att vandra i naturen alldeles ensam och drömma det är för mig det bästa som finns. Då får jag chans att på riktigt höra vad mitt eget hjärta har att säga mig.

Ha en fin dag och kram.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

6 november, 2019
5 november, 2019
4 november, 2019
3 november, 2019
2 november, 2019
1 november, 2019
31 oktober, 2019
30 oktober, 2019
28 oktober, 2019
27 oktober, 2019

Hoppfullt i min trädgård.

5 februari, 2019

Hejsan.

Även om det dröjer ett tag innan våren är här, så känns det lite hoppfullt i trädgården trots allt.

Lite snö har vi fått här på Österlen. Men inte mer än att de små julrosorna kan kika fram. Jag bara älskar julrosor!

I min trädgård växer flera sorters julrosor. För ett par år sedan köpte jag en liten planta på en lokal marknad. En livskraftig julros må jag då säga. Det kan vara så att det är en invasiv sort, med tanke på hur fort den växer. Eller så är det kanske hampa jag kommit över. Hur som helst så ska det bli spännande att se vad det blir av den kraftfulla växten framöver. Flummar jag till fram på vårkanten, ja då vet ni vad det var.

Skämt åsido, inte behöver jag berusa mig för att bli hög. Hög blir jag bara jag tänker på den ljuvliga våren som ligger i vänten.

På magnolian syns knopparna som sakta börjat svälla. Åhhh, det är en härlig tid som vi går till mötes.

I mitt orangeri är det grönt och frodigt. De två rosépepparträden har fått små skott. Ibland knipsar jag av en liten gren och blir alldeles hänförd av den ljuvliga doften. Tänk vilken växtkraft det fanns i en liten kryddburk från ICA.

Kvällens citat:

Glöm inte bort vilken värdefull skatt en helt vanlig dag är.

Ha en fin kväll och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Grattis Österlen Tulpaner

5 februari, 2019

Hej.

Alltså!!! Så himla roligt. Österlen Tulpaner har fått Anders Walls landsbygdsstipendium. Ett stort varmt grattis från mig!

När jag läste om utnämningen på nätet, så spreds sig en enorm värme och glädje i mitt bröst. Den där lille pågen som jag känt allt sedan han var en liten parvel. Han som lärt min dotter och sin egen lillasyster en massa … ehhh…. både bra och icke bra vetande och kunnande. Kanske är det just han som gav de båda töserna de tjocka skinn de har fått på sina näsor.

Jag blev däremot inte det minsta förvånad. Entreprenörsandan har han i blodet, och såklart en fantastisk kvinna vid sin sida. För det vet ju alla, att bakom alla stora män står alltid en klok kvinna.

Tänk, i förra veckan fick vår kronprinsessa äran att överlämna det ärofyllda priset och en slant pengar till vår Jocke. Vår härliga tulpanodlare och mångsysslare här på Österlen. För såklart gör han en massa annat än odla ljuvliga blommor.

-man e vell rutinerad, förkunnade han för mig med ett snett leende.

Det var en ljummen sommarkväll då vi var på dans i Kulla. Traktens sommardansbana. Vad vi pratade om då, det minns jag inte riktigt. Det där är många år sedan, och särskilt rutinerade vet jag inte om han egentligen var den där gången. Men nu måste jag verkligen hålla med – han börjar bli en synnerligen rutinerad, ung man!

Från mig till er, Jocke och Malin, vill jag framför mina varma gratulationer.

Dagens citat:

Vad solen är för blommorna, är ett leende för mänskligheten.

Vill ni läsa ett tidigare inlägg om Österlen Tulpaner så hittar ni det HÄR och HÄR.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Dagen vaknade i Baske.

4 februari, 2019

Hejsan

Vilken underbar morgon i Baske. Havet låg där så stilla och himlen var som ett spännande skådespel.

Jag önskar jag kunnat skriva att allt var stilla och lugnt, men icke. Uppe från den villa som håller på att byggas i backen, skrålade tonerna från modern popmusik ut över hela Baskemölla.

Jag vet nog allt hur snickare och hantverkare fungerar. De är alla lite smått lomhörda. Och när de nuförtiden inte längre använder hammaren som bevisar att de arbetar, ja då får de sätta igång sina stora byggstereoapparater.

Till tonerna av ”man I feel like a women” strosade jag bort mot den roliga stenläggningen. Ett konstverk som skapar så mycket frågor och påstående. Fint är det och jag uppskattar den lilla stengången som gör att det blir enkelt att ta sig fram.

Ganska snart drunknade musiken i havets brus och det enda som hördes var flåset av två joggare som vinglade fram på den frusna marken.

Det var verkligen en vacker morgon. Jag kände hur all stress, orostankar och tunga beslut bara rann som en mjuk droppe nerför mina axlar. För vad fanns att oroa sig för, mer än det som var just i stunden. Och i den stunden var allting ren och skär lycka och harmoni.

Jag skulle ta beslut och bestämma en sak den här morgonen hade jag tänkt. Jag tog beslutet att allting blir som allting blir. Jag är en jäkel på att ta tunga beslut.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha en härlig måndag, och tack ni som kikar in här på min blogg.

Annika

Dela gärna
  • 28
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som ett pärlband.

3 februari, 2019

Hej.

Likt ett pärlband ligger de här, alla våra små gulliga kyrkor på Österlen.

När man kommer till en liten by med sin lilla kyrka så behöver man bara lyfta blicken lite grann för att direkt kunna se ända till nästa kyrkotorn.

På vissa ställen på Österlen kan man se flera små kyrkor på en och samma gång.

När jag var barn hörde jag en skröna. Det sas att på den plats där man kunde se hela sju kyrkotorn samtidigt, skulle det finnas en nergrävd skatt.

Nu vet jag inte om det finns någon plats där det är möjligt. Men lite spännande är det allt att kika efter kyrkor över våra öppna fält här på Österlen.

Känner ni föresten igen de här kyrkorna?

Den första ovanför överskriften är Smedstorps kyrka. Därefter kommer Rörums kyrka. Den gula vackra kyrkan ligger i Östra Nöbbelöv. Den lilla, lite rumphuggna kyrkan mitt i byn, det är Löderups kyrka. Den pampiga med de stora fönstren är Valleberga kyrka, och den sista med sitt gröna koppartornet det är Ingelstorps kyrka.

Dagens citat:

Varje morgon har du två val. Antingen ligga kvar i sängen och drömma eller kliva upp och förverkliga dina drömmar.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  • 6
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som om tiden stått still.

2 februari, 2019

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det busiga havet vid Vårhallarna.

1 februari, 2019

Hejsan.

-Det kommer att bli snöstorm, sa de. Riktig Österlensk snöstorm!

Jag trodde inte på det. För de där riktiga snöstormarna, de där som är lite speciella för just Österlen, de brukar ingen kunna förutspå. De kommer när man minst anar det.

Javisst, det blev lite blåsigt och det kom lite snö. Som en helt vanlig vinterdag. Varken mer eller mindre.

När jag vandrade på stranden vid Vårhallarna hade snöfallet övergått till regn istället. Vågorna på havet var vilda och galna.

Det är så vackert där vid Vårhallarna. Hit åker många för att rasta sina hundar. Bästa hundbadet på hela Österlen, året runt.

Stranden bort mot Tobis låg öde och tom. Jag älskar den alldeles speciella sanden som bara finns här. En sand som är ett pyttelitet snäpp grövre. En sand som är mycket lättare att borsta av och som inte hänger med i skorna hela vägen hem.

Pärlfiskarens hus såg ut att huttra i den kalla fuktiga luften. Det är så otroligt vackert det där lilla huset!!

Dagens citat:

Gott är att ha himmelsk utsikt och jordisk insikt.

Ha en riktigt fin fredag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 19
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt Januari 2019

31 januari, 2019

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Mitt Januari 2019

En av de tråkigaste, fattigaste och motigaste månaderna på året.

Men jag hade i förväg bestämt mig. Jag skulle göra den här januari till den bästa versionen av sig själv. Så bra det bara gick. Oavsett allt man kan räkna till livets problem och små helveten. Nu känner jag mig nästan berusande lycklig när jag sammanställer min bildkavalkad. Det fina med att göra så här är att allt det där andra som gnagt och skavt ibland, det blir liksom totalt bortglömt! Jag la medvetet all fokus på det som känns gott i hjärtat. Och tänk, det kostade mig inte många kronor heller.

Mitt Januari blev alldeles, alldeles underbart!

Sprungit har jag gjort. Mot nya spännande mål och hela 69 kilometer kan jag summera.

Tips: med tanke på mina galna mål inför nästa år så behöver jag nog införskaffa några nya prylar. Den HÄR för att hålla koll på sträckan och de HÄR för att förvilla tankarna när det känns som jag har en ko på ryggen, vilket inträffar runt 17 sprungna kilometer, därefter måste varje steg gå på ren vilja… Nya träningskläder finns till bra priser HÄR.

Nu hälsar jag Februari välkommen.

Note myself: det verkar som om folk vet mycket mer när man försöker tala om något för dem, än när man frågar dem om något.

Ha det fint och tack alla som kikar in hos mig.

Kram Annika

Dela gärna
  • 14
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att få plumsa i ymnigt snöfall.

31 januari, 2019

Hej

För oss här längst nere i det sydöstra hörnet är det inte så ofta som vi kan njuta av rejäl vinter.

Sådana där sköna vinterdagar, då snön ligger vit och stilla i veckor. Nej, här hos oss på Österlen så uppför snön sig allt lite annorlunda. För det mesta så snöar det lite mer från sidan.

Jag älskar snö och vinter och såklart tar jag alla chanser att njuta av den när den äntligen visar sig här, den härliga snön.

Efter att ha stått på näsan över en frusen mullvadshög och fyllt hela objektivet med pudersnö, så fick mina bilder ett suddigt filter över sig. Nästan lika fiffigt som ett instagramfilter fnissade jag för mig själv.

I trädgården blir allt så fint när det kommer snö tycker jag.

Dagens citat:

Snöflingor är ett av naturens bräckligaste ting, men se bara vad de kan göra när de håller ihop.

Njut av januaris sista dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 24
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig.

30 januari, 2019

Hejsan

-Blör du allri trett po å renna runt di darr vannhulled harrende dau? undrar min Stefan ibland.

Nej, jag tröttnar nog aldrig på mina springrundor runt min älskade Gyllebosjö.

Naturen är ju så finurligt skapad att den aldrig ser likadan ut från den ena dagen till den andra.

Och jag älskar det lika mycket alla dagar, året runt.

Över en natt kan den här rundan totalt ha bytt skepnad, och jag fullkomligt älskar det.

Dagens citat:

Himlen på jorden är ett val vi måste ta, inte en plats som vi måste finna.

Tänk på det. Överallt finns små underbara platser att njuta av. Platser som bara finns där och som varenda dag bjuder på sig själv. Det gäller bara att se, känna och njuta. Precis där just DU är.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vitemölla hamn.

29 januari, 2019

Hejsan.

Vitemölla visade sitt vackraste ansikte för mig . Det var den tidiga morgonen då jag och månen hade sällskap på min morgonpromenad.

Färgerna i naturen var som kulörerna i en vattenfärgspalett. Tänk om jag skulle ta och bli akvarellmålare…

Undertiden som solen kämpade på för att tränga igenom molnen, strövade jag ut på den lilla hamnens norra pir.

De små fiskebåtarna låg stilla och vilade sig i väntan på sina uppdrag. Ute ifrån piren såg de små husen så gulliga ut.

Jag slog mig ner och bara njöt av stunden. Solen kämpade tappert på med den tjocka molnbanken borta vid Stenshuvud.

När jag vandrade genom den lilla slingrande vägen som går genom byn kunde jag se solen över takåsarna. Vitemölla med sina små underbara hus. En vy som min underbare svärfar älskade att avbilda i sina tavlor. Som den tusenkonstnär som han var. Lika skicklig med hammaren som med penseln. Åhhh vad jag önskar att jag haft hans talanger.

Tillbaka på stranden satt jag en stund i mina egna tankar. Här vid havet kan man höra sina egna tankar lite tydligare.

Underbart vackra ”Videmylle”, en strand som var ”min” då jag var barn. Fast då var den ofantligt mycket större. Så där stor som allting blir i minnet från barndomen ni vet. (Mitt tidigare inlägg  från Vitemölla hittar ni HÄR.)

Dagens citat:

Naturens tempel är himlen.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  • 31
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top