Ingen sol, men en vidunderlig utsikt. » Österlen

Ingen sol, men en vidunderlig utsikt.

Ingen sol, men en vidunderlig utsikt.
Skrivet av Annika Olsson / 14 januari, 2019

Hejsan.

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Särskilt inte om man lägger sin tilltro till väderleksprognosen. Morgonen skulle bli molnfri och solig sades det. Jo pyttsan. Fast inte ens gamla Polman hade rätt på sin tid alltid.

Men jag är ju född optimistisk och glad, så jag njöt ändå för fulla muggar av den härliga morgonen. Istället för att föreviga en vacker soluppgång, så fick jag njuta av Rörum från den bästa utsiktsplatsen man kan tänka sig.

Även om tunga moln for fram på himlen så kunde jag allt se en liten strimma ljus längst borta på horisonten.

När jag satte mig i backen med det lilla välkända trädet, då spelade det liksom ingen roll vilket väder det var. Att få sitta där med en varm hund på fötterna och bara njuta av stunden, det är bättre än högsta vinsten på lotto. Även om hunden ifråga envisades med att hela tiden äta frusen fårskit.

Där satt jag och såg den lilla byn, Rörum, vakna till liv. På Sophiaskolan tändes ljusen upp och skolan förberedde sig för en ny dag och en ny termin.

Jag mindes tillbaka på den gången då jag var på Bali. Eftersom mitt diskbråck då blommat upp, så kunde vi inte vandra upp på den berömda vulkanen för att njuta av soluppgången. Fast, inte behöver man fara ända bort till Indonesien för att se en ny dag gry. Rörum går ju precis lika bra!

Hissnande upplevelser kan man hitta alldeles runt knutan. Det gäller liksom bara att öppna ögonen och se allt det vackra.

Dagens citat:

Ibland måste man ge sig ut på äventyr för att veta var man hör hemma.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

Söndagsmorgon.

24 mars, 2019

Gomorron.

För mig är morgonen den bästa tiden på dygnet. När jag tyst tassar upp och alla andra sover i stugan.

Ofta är det bara jag och djuren som är vakna. De skräniga gässen som flyger över hustaken ut på fälten för att äta sin frukost. Den lilla ekorren som så troget kommer för att stjäla fåglarnas nötter.

Härliga kompisar att börja sin söndag tillsammans med.

Fåglarna som nu är fulla av vårkänslor och mer kärlekskranka än hungriga.

Allt det här kan jag njuta av en tidig söndagsmorgon. Ensam med en kopp kaffe och lite levande ljus.

Snart bjuder våren mig att ta mitt morgonkaffe i trädgården. Så härligt det kommer att bli.

Men allting har en tendens att jämna ut sig. Lika morgonpigg som jag är när solen går upp, lika trött blir jag på kvällen när skymningen kommer. Sådär är det. Någon gång måste man vila och sova. Och alla är vi olika. För min del blir det betydligt fler soluppgångar än solnedgångar jag njuter av.

Dagens citat:

När du inser hur perfekt allt är kommer du att luta huvudet bakåt och skratta åt himlen.

Njut av en skön söndag oavsett om den börjar tidigt eller sent för just Dig.

Kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Man blir glad av Gustavs grisar.

23 mars, 2019

Hejsan.

Den där dagen då jag blev så in i bombens arg och ledsen över människors hänsynslöshet mot moder jord och vår natur. Den dagen blev jag glad igen när jag mötte Gustavs grisar.

Det är en enastående natur där vid Forsemölla som förtjänare att tas om hand med största respekten.

Att njuta av den annalkande våren på den här platsen är som en gåva.

Jag tycker att om man inte kan sköta sig och städa undan efter sig så borde man istället styra sin kosa till Måsalycke. Måsalycke är Österlens kända gamla soptipp, som numera är en fin återvinningsstation. Dit kunde man åka och ha sin picknick tycker jag.

Ja det var en massa arga tankar som cirklade i mitt hjärnkontor den där morgonen, men så kom jag in i Mandelmanns hagar och genast rann ilskan bort.

Inte kan man vara ilsken när man möter Gustavs glada, nyfikna grisar.

Alla hundarna blev också lite gladare och mer uppspelta efter mötet. Men vem blir inte glad över att möta grisar?

Det är med blandade känslor jag skriver och rekommenderar den här ljuvliga platsen. Samtidigt som jag vill att alla människor ska få uppleva den här bedårande naturen, samtidigt blir jag så rädd att naturen inte kan ta emot så mycket människor.

Så snälla ni, visst kan vi hjälpas åt att hålla skitgrisarna i öronen. Ja och då menar jag de som går på två ben.

Dagens citat:

När jag var liten skulle vi inte skolka för att rädda jorden utan vi skulle skolka för att hela världen skulle HOPPA samtidigt så hela jorden skulle fuckas.

Jag har också varit ung och dum och skräpat ner. Jag har också gjort gjort huvudlösa saker som definitivt inte varit till gagn för varken jorden eller naturen. Men jag är inte sämre än jag kan ändra mig och bättra mig. För det kan alla.

Ha en fin lördag och kram.

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Löken tittar upp

22 mars, 2019

Hejsan.

Även om vi haft kallt och kylslaget här nere på Österlen, så spritter det av vårtecken och växtkraft överallt.

Min lilla rödsippa i trädgården är på väg att slå ut. Men även vitlöken som jag petade ner i en ektunna i höstas, är nu på väg upp. Vitlöken från Mandelmanns som jag skrev om HÄR.

Julrosorna står i sin vackraste prakt just nu.

Inne hos min söta, tyska granne blommar det alltid för fullt. Avundsjukt kan jag konstatera att den kvinnan har gröna fingrar. Samtidigt gläds jag eftersom jag kan njuta av hela härligheten utan att lyfta ett finger. En buske jag inte vet namnet på, blommar med sina sötaste rosa små blommor just nu. Jag hade tänkt fråga grannen om vad det där är för något, men det brukar sluta med att jag blir ännu mer förvirrad än jag var från början. Ja, sådär är det med mina språkkunskaper, i synnerhet i det tyska språket. Men njuta av blommor, det förstår jag mig på, oavsett vilket språk de talar.

Inne i mitt eget orangeri har den stora hortensian som tidigare spelat död, nu satt en väldig fart. Fullt med små hårda blomsterknoppar döljer sig i den spirande grönskan. Underbart.

Men bäst är som alltid naturens egna vårtecken. Fåglarnas läte, vädrets makter, naturens dofter och vinden mot huden. Jag älskar det.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir, desto mer vill jag undvika drama, stress och konflikter. Jag vill bara ha ett mysigt hem, god mat och vara omgiven av människor som jag älskar.

Jag tror att vi ofta stressar runt och jagar lyckan, så finns den inom oss precis där vi är. Prova att stänga ner telefonen en dag och gå ut i naturen och bara vara. Känn, se, lyssna och bara andas.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Åksjukan förde oss till Forsemölla.

21 mars, 2019

Hejsan.

Min plan var att köra den lilla biten ner till havet. Den korta sträckan brukar inte vara några problem för min åksjuka lilla hund. Den här dagen kom vi bara halvvägs. Vid Rörums idrottsplats fick jag stanna då Lykke nästan var grön av illamående. Hennes lilla tunga gick i vågor och saliven droppade.

Istället för frisk havsluft, fick det bli lite Rörumsluft med en svag gödseldoft, för mig och hundarna.

Det blev en trevlig promenad, då vi mötte två söta töser på väg till skolan. Efter en mysig pratstund med tjejerna så var vi redo att styra kosan hemåt igen.

Fast så kort promenad räcker inte för att vakna till liv. Vid Sträntemölle stannade jag bilen igen, så jag och hundarna kunde ta oss en rejäl promenad i den vackra naturen.

Lyckligt tänkte jag på allt som de två tjejerna vid Rörums skola berättat för mig. Att de nästkommande dag skulle miljöstrejka. Liksom Greta Thunberg skulle de hoppa över skolan för en dag och istället verka för vår miljö.

Precis allihopa skulle de åka in till Simrishamn och miljöstrejka vid kommunhuset. Det lät fantastiskt tyckte jag.

Det kändes hoppfullt och härligt att vi alla värnar om vår miljö. Den underbara naturen som vi lever av. Rent vatten och ren luft.

Allt det där gick jag och tänkte på när jag kom fram till vattenfallet. Det var då mitt glada humör sjönk rejält ner i botten. Den glädje och hoppfullhet jag tidigare känt förbyttes som i ett trollslag till hopplöshet. Sedan blev jag arg. Riktigt jävla arg. Tokförbannad.

För där vid den sagolikt vackra platsen hade någon haft fest. En fest som de sedan bara lämnat åt sitt öde med sopor och skit kvar.

Alltså, jag var så arg och bedrövad. Sorgset tänkte jag på de underbart söta flickorna som skulle kämpa för vår miljö bara ett stenkast bort. Så tänkte jag på vilka idioter det kunde vara som varit här? Vem de än är, så förtjänar de inte att komma hit igen. Möjligtvis för att städa efter sig.

Det blev en kontrasternas morgon.

Dagens citat:

Sunt förnuft är en blomma som inte växer i allas trädgård.

Måtte alla ungar få gå på Mulleskola när de är små ….

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Alla dessa blommor.

20 mars, 2019

Hejsan.

Visst är det underbart nu på våren när de första blommorna slår ut. Tidigt här på Österlen.

Mest gillar jag de vilda blommorna. Blåsipporna som varje år står där på stenbumlingen och ser så stolta ut. Skyddade av lagen, som säger att de inte får plockas. Åtminstone inte här i vår del av landet.

Jag älskar såklart alla blommor som jag satt i min egen trädgård också. Lökarna som en efter en nu tittar upp.

Alla fröer som nu är dags att så. Visst är det ljuvligt.

Vis och klok av erfarenhet, så tänkte jag dra ner på min entusiasm och bara så hälften av allt jag vill. Jag minns förra sommarens konkande med vattenkannan. I år vill jag istället känna mig fri från att rädda törstiga blommor. Istället ska jag njuta av andras blomsterprakt.  Men solrosorna måste jag ju så såklart. De är mina favoriter.

Men mest älskar jag vilt …

Och tills skogen och ängarna bjuder på vilda blommor så njuter jag av vilda tulpaner på köksbordet.

Idag är det föresten vårdagjämning, så snart kör det igång hörrni!!

Dagens citat:

Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.

Man kan njuta av saker och ting, utan att själv äga allt. Det ger en frihet och istället hinner man med att se och njuta av så mycket mer.

Ha det bra och kram.

Annika

Dela gärna
  • 9
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Genvägar är ofta senvägar.

19 mars, 2019

Hejsan.

De flesta av oss är nog lite av en sorts ”vanemänniskor”. Åtminstone är jag det. För mig blir det oftast samma gamla vanliga runda jag går med mina hundar i skogen.

Den där vanliga rundan som går förbi det gamla trädet som jag tycker liknar Pippi Långstrumps sockerdricksträd. Sedan fortsätter jag oftast motsols runt sjön. Ja, nästan alltid samma håll också.

Men en mulen dag då tranorna skränade lite extra mycket så bestämde jag mig för att ta en genväg. Jag tänkte gena över den stora ängen hem.

De dansande tranorna flög hals över huvud iväg bort till ett annat fält. Surt skränande tycktes de beklaga sig över vår närvaro.

Hagen var full av gamla ”kobladder” (komockor) och småhundarna tycktes tro att allt de där var extra näringstillskott som var avsett för dem. Efter en massa fyande och nejande så förstod de tillslut att det var strikt förbjudet att äta kobajs. Inget uppdukat gottebord för dem i alla fall.

Vår genväg blev alltmer fuktig och till slut fick vi hoppa från tuva till tuva för att ta oss fram. Små bäckar rann fram i hagen och gjorde framkomligheten lite svårare än vad jag föreställt mig.

Nej det är minsann inte alltid som genvägar går snabbare. Men kanske blir de mer händelserika och det är ju för all del ganska spännande.

 

Dagens citat:

Om du vill lära känna vägen framför dig, fråga dem som går på andra hållet.

Fast ibland möter man ingen, då måste man utforska sin stig på egen hand.

Ha det fint, och var inte rädd för att trampa upp nya stigar ibland..

Kram Annika

Dela gärna
  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En underbar morgon med mina hjärtan.

18 mars, 2019

Hejsan.

Vilken underbar dag vid Klammersbäck!

Hit vandrar jag ju ofta med mina hundar. Det som var så speciellt för just den här dagen, var att även min Stefan kunde följa med. Det var första turen med hans stelopererade fot.

Nu är Stefan inte den mest vandringssugne personen man kan tänka sig. Att spankulera runt i naturen utan mål och mening, det är inte riktigt hans melodi.

Helst ska Stefan ha en boll framför fötterna eller en bössa på axeln för att tycka om den här typen av motion. Det blir liksom mer mening för honom att röra sig då.

-nu ska vi vell ente lua hur långt som helst, sa han skeptiskt efter bara en liten stund.

Till ensamma tallen vid Klammersbäck var precis lagom, tänkte jag.

Det som är så bra med den där lilla vackra platsen är att där finns två stolar där man kan vila sig och samtidigt njuta av den vackra vyn.

Att kunna sitta där och njuta tillsammans med dem man älskar allra mest, det är nog det bästa som finns i hela världen.

Och när vi vilat en bra stund var vi alla redo att vända tillbaka.

Längs den lilla stigen på heden växte stora buskar av sälg. Fulla med kissar. Åhhh jag älskar det ordet – videkissar (eller kisar, som vi säger här på Österlen)

Sen bar det av mot Gyllebo igen. Stefans mungipor gick upp en smula och han fortsatte sin dag i grävmaskinen. Jag ska nog inte förvänta mig att det blir någon vandrare av den mannen.

Dagens citat:

Om människan skulle bygga ”Lyckans hus” skulle det största rummet bli väntsalen.

Vänta inte på att vara lycklig.

Kram Annika

p.s så måste jag få hälsa också … till min lilla dotter, som fyller år idag. Grattis lillskruttan.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag älskar att springa.

17 mars, 2019

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Aprilväder i mars när vi njöt bästa lunchen på Österlen.

16 mars, 2019

Hejsan.

Ömsom sol och ömsom regn, ja så var vädret förra helgen.

Över Kivik och marknadsfältet höjde sig en vacker regnbåge.

Efter en rolig och festfylld helg för mig och Stefan, bestämde vi oss för att ta en snabb lunch på vägen. Såklart fick det bli bästa lunchstället man bara kan tänka sig här på Österlen.

Brösarps Gästis såklart. Har man ett hjärta som klappar för Brösarp, så har man.

Min favoritlunch där på gästis är deras paradrätt. Skånsk äggakaga.

Jag älskar den här maträtten. Go äggakaga med rökt knaperstekt fläsk och lingon till.

Att man sedan får en ”doggybag” med hem, det är ett stort plus. För portionerna är så väl tilltagna att inte ens den matgladaste klarar av att äta upp hela portionen.

Dagens citat:

En nyupptäckt maträtt är roligare än en nyupptäckt stjärna.

Har ni inte smakat den bästa äggakagan på Österlen ännu, så tycker jag absolut ni ska göra det. Tipset kommer från mitt Brösarpshjärta och är på inget vis varken sponsrat eller mutat.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hur vore det om vi visade varandra lite mer hänsyn.

15 mars, 2019

Hejsan.

Alla ni hundägare, ni vet väl om att det just nu råder koppeltvång på våra hundar. En liten enkel lag som är till för våra vilda djur och fåglar. Vår natur som just nu är som en enda stor barnkammare. Inte svårt alls att efterfölja faktiskt. Man ser bara till att ha sina hundar i koppel. Något som vem som helst borde kunna följa. Skitenkelt.

Men varje år stöter jag ändå på dumma människor som inte tycks begripa någonting. Människor som efter sitt misslyckade inkallningsförsök, istället skriker till mig på långt håll ”han är inte farlig, hur snäll som helst”… när deras snälla hund sätter av mot mig och min lilla flock. Hur tänker de? Min hund kanske inte är så snäll …

Eller så finns det de som totalt nonchalerar allting och låter sin stora hund springa vind för våg under tiden som man själv pratar i telefon. Det här hände i helgen. Johnny blev vild och slet sönder sitt läderkoppel när en stor vit hund cirklade runt oss.

Alla kan brista, alla kan göra fel. Jag har lätt för att godta ursäkter och brukar ha förståelse för det mesta. Men jag kan inte förstå att man istället för att inse sitt eget fel, istället blir sur och arg för att vi ”släppte” vår hund.

Stranden i Vitamölla är både stor och bred. Här finns gott om plats för oss alla. Men vi måste visa varandra respekt och ha uppsyn över våra hundar. I synnerhet vid den här tiden.

Och även om just din hund är snäll och skötsam så betyder det inte att min kopplade hund gillar när andra fyrbenta kompisar kommer fram till oss. Ett hundslagsmål är inget roligt och kan sluta både tråkigt och kostsamt. En hund i koppel är ofta mycket tuffare än den som springer lös.

Så vad säger ni? Ska vi ta och visa varandra lite mer hänsyn och respekt. Tillsammans kan vi göra vår natur till en plats där alla vågar vara. Tryggt och lugnt. Går din hund fot är allt frid och fröjd, annars kan det väl inte vara så svårt att ha ett litet koppel på.

Dagens citat:

Det är värt att bli betraktad som en idiot om det är priset för att gå sin egen väg.

Även om man går sin egen väg, så måste man ta hänsyn och visa respekt mot andra, både djur och människor. Istället för tråkiga konflikter kan vi mötas, le och säga hej!

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  • 21
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top