Hemligheten är att gilla läget. » Österlen
Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

17 september, 2019
15 september, 2019
14 september, 2019
13 september, 2019
12 september, 2019
10 september, 2019
9 september, 2019
8 september, 2019

En stämningsfylld kväll på Kivik

16 december, 2018

Hejsan.

Det var en väldigt mörk kväll som jag och Stefan stannade vår bil på torget i Kivik. Sådär mörkt som det är vid Luciatider, då det är mörkare än mörkt. Såklart är det därför vi njuter så av ljusets drottning. Traditionen med Lucia och hennes underbara sång.

Det var Kiviks byalag som höll i den stämningsfulla kvällen på torget. Min svåger Mats, hade tänt upp en massa marschaller runt dammen, och resten av byalaget hade fullt upp med att fixa musikanläggningen, korvgrillning och glöggvärmning.

Jag och Stefan försåg oss med lite gott från serveringen. Stefan fick plats med en hel grillad korv, trots de två stora portioner köttfärslimpa jag tidigare serverat honom till kvällsmat hemma i Gyllebo. För min egen del fick det räcka med ett glas värmande glögg.

Sen var det bara att njuta av allt det vackra och vänta…

Så kom hon då, hon som vi alla väntat på. Lucia med sina tärnor och tomtegubbar. Så vackert och fint.

Det lilla torget hade snabbt fyllts på med ”Kivlingar” som alla ville njuta lite i decembermörkret.

Jag vill tacka Kiviks byalag som håller fast vid härliga traditioner. Såklart vill jag även tacka de duktiga ungdomarna från Sofiaskolan som förgyllde den mörka Österlenkvällen. Så vackert!

Kvällens citat:

Julen är den tiden då du får hemlängtan, även om du är hemma.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vid en liten fiskehamn.

15 december, 2018

Hejsan.

Den där magiska morgonen vid Ales stenar. Då när jag fick se en ny dag gry över Österlen. Den dagen parkerade jag min bil vid den lilla söta hamnen i Kåseberga.

Det var en rejält kall och blåsig morgon och ännu hade solen inte hunnit gå upp.

Med min tunga kamera på axeln vandrade jag uppför backen mot Ales stenar. I luften kunde jag förnimma en svag doft av rökt fisk. Kanske ”rögad ål” inför julen, tänkte jag och kände hur det vattnades i min mun.

Utsikten över hamnen och havet är så fantastiskt fin här. När jag efter någon timme vid stenbumlingarna, vänder åter ner mot parkeringen, så slogs jag av den underbaraste tavla, utsikten över den Kåsebergahamn i soluppgång.

Snabbt steg solen och fick de röda stugorna att glöda i morgonskenet.

Min mamma orkade inte gå upp och njuta av den här vackra utsikten när jag var barn. Mina bilder är därför till alla er som kanske inte heller kan eller har orken just nu. En bild ger aldrig verkligheten riktig rättvisa, men man får en aning…

Dagens citat:

När man gå på luffen, då rår man egentligen om alltihopa man ser. //Rasmus på luffen.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 42
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ale stenar.

14 december, 2018

…”asch, det är inget att se, de är bara lite sten”.

Hejsan

Ja, de där orden minns jag att min mamma sa till mig när jag var liten. Det var första gången som jag var i Kåseberga och jag ville så gärna gå dit upp till de omtalade stenarna.

Den där gången blev det inget besök för mig vid de här stenbumlingarna. Min mamma hade besvär med sin andning och att gå uppför backen hade nog varit jobbigt för henne.

Men jag skulle komma dit senare i livet. Och jag skulle bli både hänförd och förälskad.

För jag tror ingen kommer upp hit utan att bli påverkad av platsen. Här är så magiskt vackert. Bäst är det när man är här alldeles ensam.

Men för det allra mesta är här andra besökare, både sommar som vinter. Jag hade tur den här morgonen. Det var bara jag, vinden och en doft av ”nyrögad ål”.

Argsinta moln dansade i skyn, och några rejäla regnskurar hade nyss dragit förbi. Solen hade ett tufft jobb med att ta sig igenom den tjocka molnstrimma borta i horisonten.

Men så bedårande vackert!

Jag njöt för fullt av den mäktiga soluppgången, och när de tunga regnmolnen blev alltför hotfulla strövade jag sakta ner mot den lilla gulliga hamnen igen. Kåseberga, som ni får se bilder från en annan gång.

Såklart sände jag en extra tanke till min mamma Ingrid när jag njöt av platsen den här morgonen. Kanske var det bara bra att inte möta en sådan här magisk plats förrän i lite mer vuxen ålder…

Mamma – de här bilderna är till dig… bilder på lite vanlig gråsten!

Dagens citat:

Om jag dör vill jag inte till himlen, Jag vill hellre till Österlen
Det e’ där havet och himlen bildar den vackraste scen
Som gör att de verkar så nära mellan himlen och Österlen

Ha en underbar dag och kram från mig.

p.s bara för mamma har sagt det så behöver det inte vara riktigt sant…

Annika

Dela gärna
  • 26
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Fyndat hos ”Lavendelblå”.

13 december, 2018

Hejsan.

Egentligen heter det inte Lavendelblå, det där underbara lilla stället i Gärsnäs. Inredningsaffären som är så himla mysig att besöka.

Nej, egentligen har den ett namn som får mig att vricka tungan när jag ska säga det. Reunion home and friends. Ja mitt engelska uttal har alltid varit undermåligt och jag kan se i mina barns ansikte att jag nog bör hålla mig till skånskan.

(jag minns med förskräckelse när jag trodde att jag på engelska frågad en man som serverade mig, om det var han som var kocken…nog om den pinsamheten)

Det var en kall, blåsig och regnig dag som jag slank in i den hemtrevliga Villa-Villakulla-affären och tillika caféet.

Den vas jag genast blev spekulant på, kom det en annan dam och slog i klorna i. Fast det gjorde egentligen ingenting, för här fanns ju så mycket annat fint att fynda.

Bland mycket annat, så köpte jag en liten ljushållare för flaskor. En sådan där som blivit så populär nuförtiden, och som kan blir såhär fin nu till jul.

Och om någon undrar över den vackra draken jag har i fönstret, så är den tillverkad av underbara Sanna i Simrishamn. Googla på Drakkonst så hittar ni henne säkert. Hon gör fantastiskt fina saker. Ett hett julklappstips från mig.

(inlägget är inte sponsrat på något vis, utan tipsen kommer bara från mig och mitt Österlenska hjärta)

Dagens citat:

Man är inte fattig för att drömmar inte går i uppfyllelse – verkligt fattig är man när man slutat drömma.

Ha en riktigt fin Luciadag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 18
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Så många minnen.

12 december, 2018

Ja ni är säkert väldigt många, som har en massa minnen kring den här platsen på Österlen. Det har i alla fall jag!

Det underbart vackra Alunbruket. Platsen som under många år var en välbesökt festplats, både vid pingst och midsommar.

Jag älskade festerna i Alunbruket. Särskilt väl minns jag året då Hasse Kvinnaböske Andersson hade slagit igenom med sin ”Änglahund”. Bilköerna hit ringlade sig sakta fram, ända från Eljaröds by. Det året slogs alla publikrekord.

Att det var en bedårande vacker plats, det tänkte jag nog inte så särskilt mycket på. Inte då när jag var ung åtminstone. Jag minns mest hur kul vi hade, och hur bra det gick att cykla från den höga backen ner på dansgolvet där vi gjorde långa svarta blomssträck … För den här platsen var så mycket mer för oss barn i trakten, än bara ett dansställe två gånger om året.

Eftersom jag bodde så nära så fick jag gå på festerna långt innan jag kanske egentligen hade åldern inne för det. Det där var väldigt spännande, och ännu minns jag var de tuffaste raggarna hade sitt tillhåll. Dit upp smög jag mig såklart, även om jag nog lovat att jag inte skulle.

Det här är en plats som jag gärna åker en sväng till då och då. Nu förtiden lägger jag lite mer märke till den underbart vackra naturen här är och allt djurliv som finns runt omkring. Men minnena blir så väldigt tydliga när jag är här. Jag kan ju faktiskt nästan höra Lasse Stefanz spela upp till kvällens sista dans. Och jag lägger märke till små spår som minner om en fantastisk ungsomstid.

Ja, vi är många med mig som har så mycket minnen från den här platsen. Några önskar kanske att de hade minnet i behåll … för blött kunde det allt bli om det ville sig illa. Både invärtes och utvärtes.

Dagens citat:

Det som ligger bakom dig och det som väntar dig är ingenting i jämförelse med det som finns gömt inom dig.

Hoppas ni får en riktigt fin dag och kram på er.

Annika

Migrän och en liten solglimt.

11 december, 2018

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Helgen här nere på Österlen har varit blåsig och grå mest hela tiden. Därför gällde det att passa på att sticka näsan utanför dörren när den bleka solen äntligen kom på besök.

Att det var grått och trist gjorde egentligen inte mig så mycket. Jag hade drabbats av huvudvärk och låg mest nerbäddad i min säng med tidernas migrän. Eftersom det var väldigt många år sedan jag haft skallebank senast, så vet jag inte riktigt om där var så mycket kick i mina piller längre. Bäst före 2004 …

Ont krut förgås ju inte så lätt, så framemot söndagseftermiddagen repade jag på mig så pass mycket att jag kunde göra ett besök på den underbara lilla Ateljé Miré, vid Sjörödstorp.

Glad för en underbart vacker dörrkrans och en stärkande, go kram av bästa Ingela så susade jag hem till min stuga igen.

Lite lätt vimmelkantig noterade jag att vädret nog skulle fortsätta att storma och busa. Jag hoppade in under mina varma, goa filt igen.

Kvällens citat:

Ljuset färdas snabbare än ljudet. Det är därför en del människor verkar smarta – tills de öppnar munnen.

Tips: När jag låg där med huvudvärk och tyckte synd om mig själv, då var jag glad över min mysiga PLÄD. En annan mysig filt är den HÄR eller den HÄR för den baktokiga. Kanske ett julklappstips till någon du känner som är lite frusen.

Ha en fin kväll och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En regnig morgon vid Verkasjön.

11 december, 2018

Hejsan.

En regnig och grå morgon i förra veckan parkerade jag min bil på en ganska välkänd plats för mig.

Jag stannade vid Verkasjön uppe vid Christinehof.

När jag var liten så var det här min lekplats. En sagolik natur som jag älskade.

Det mesta var sig ganska likt där tyckte jag. Förutom att det var uppsatt en räddningsboj vid varenda brygga. Bra, tänkte jag.

När jag var barn så vågade jag inte bada här så ofta. Vi barn fick inpräntat genom bägge öronen att Verkasjön minsann var full av blodiglar och sådana djur var inte lätta att få bort från skinnet ifall de väl bitit sig fast. Huruvida det där var särskilt sant, det vet jag egentligen inte. Jag fick aldrig några iglar, de få gånger jag faktiskt tjuvbadade här.

Strax intill sjön går en vandringsled. Här finns ett rejält vindskydd för övernattning och en praktisk grillplats, som även kan tjäna som värmekälla om natten är sval.

Från Verkasjön går det en liten stig som leder ner till Alunbruket. För att komma över Verkeån så går man på den gulliga bron som vi kallade för Rännebron när jag var barn Och så heter den nog fortfarande skulle jag tro.

Kanske är det någon som känner igen den här lilla bron från filmen Äppelkriget med Hasse & Tage?

På andra sidan ån finns de särskilda röda backarna som är karaktäristiska för bygden här. Det är slagghögar från tiden då det bröts alunskiffer.

Marken blir alltid en enda röd sörja när det är regn och rusk. Att klä sig i vita kläder och skor på den här platsen är ett synnerligen dumt val. Det har några människor fått erfara, det har jag sett med egna ögon. Det var när platsen var ett välkänt festställe vid både pingst och midsommar.

Såklart kunde jag inte låta bli att vandra ner till den gamla festplatsen. ”Karen” (som vi kallade det) med sin dansbana, som ännu finns kvar där mitt i naturen. En plats som bär på så många minnen så vi får nog vara glada över att stället inte kan tala. Fler bilderna därifrån får ni kika på i ett annat inlägg framöver.

Ditt hjärta har inget val, det måste följa med dit du går, men du har ett val och det är att följa ditt hjärta och se vart det leder dig.

Ha det gott och tack för ni kikar in här på min blogg.

Kram Annika

Dela gärna
  • 72
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hejdlöst förälskad – i en kruka.

10 december, 2018

Hejsan

I några år har jag kikat runt efter ett par blomkrukor till mitt köksfönster. Krukor som skulle vara julinspirerade, men ändå lite mer än bara enkla röda.

Jag har surfat runt på nätet, men ingenting har riktigt fallit mig i smaken…

…förrän jag plötsligt fick syn på den underbaraste julkruka man kan tänka sig.

Tänk, här hade jag letat runt på internet, och så fanns det jag letade efter här på hemmaplan.  På Österlen. Ja, det var ju nästan som när Pippi Långstrump gav sig ut för att letade efter en ”spunk” en hel dag… ”Österlen är fan bäst”!

Det var i den underbara lilla affären ”Apotekarns” som man numera hittar uppe vid Svabesholm i Svinaberga som mina krukor fanns.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök där i den ljuvliga affären. Där finns en massa saker som man inte har en aning om att man behöver. Men ett besök där slutar alltid med att man bär med sig en liten kass ut.

Nu verkar det dock som om den gulliga julkruka med så mycket nostalgi redan är slut, men där finns såklart en massa annat fint.

Dagens citat:

Det bästa som finns;

  • nytvättade lakan
  • sovmorgon
  • han/hon skriver först
  • att somna till regnet
  • köpa något man länge velat ha
  • skratta så det gör ont.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 7
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En underbar liten kås.

9 december, 2018

Hejsan.

Det finns platser som betyder lite mer för mig än alla andra här på Österlen. Hälleviks kås är en sådan sagolik plats.

Hälleviks kås är den lilla plats som ligger strax nedanför Stenshuvuds norra fot. För att komma dit kör man helt enkelt bara förbi Musteriet så långt ut man kan komma.

Att jag håller den här platsen så kär beror såklart på att den är så starkt förknippad med min svärfar. Här fiskade han sin ål och här tillbringade han massor av tid med att ta om hand allt som hör till en ålafiskares sysslor. Här älskade han att vara och här känns det som en liten bit av honom ännu finns kvar.

Otaliga är de historier jag kunnat berätta härifrån. Saker jag fått berättat för mig av min Stefan. Små berättelser – vackra, roliga, dråpliga och sorgliga.

Något jag alltid tänker på är episoden när Stefan var en ung och en påhittig pågaspoling. Det var då han tillsammans med en annan ”påhittig Kivikspåg” kom på den geniala idén att få tag på fiskedrag på ett listigt sätt. Tillsammans införskaffade de en gammal järnsäng. Den placerade de båda sedan på en lämplig plats ute i havet. Därefter låg de luringarna gömda och såg hur spinnfiskarna en efter en satte sina dyra fina drag i ”det där som fanns på botten”. Senare på dagen var det bara för pågarna att vittja sin fiskedragsfälla.

Hällevik är en sagolik plats, och här finns massor av saker att berätta. Här finns en natur som är väldigt annorlunda, med sina exotiskt ovanliga träd och buskar. Allt det där kan jag berätta om en annan gång.

Den här morgonen behövde jag bara lite extra sinnesfrid och återhämtning.

Just den här morgonen var det alldeles extra underbart. Bara ett enda moln på himlen som sakta drog förbi den glödande solen.

När jag vände mot bilen på parkeringen la jag märke till att min svåger dragit upp sumpen på land och lagt iordning garnet för vintern. Höstens fiske var över.

Tack fina Hällevik!

Dagens citat:

En dag i taget, det är bra nog. Se inte tillbaka med sorg över det som varit, det är ändå borta. Oroa dig inte för framtiden, den är inte här än. Lev i nuet och ta aldrig morgondagen för givet. Gör just den här dagen värd att minnas! Lycka är en resa, precis som livet. Njut av åkturen.

Ha en härlig dag och gör något du gillar.

Kram Annika

Dela gärna
  • 30
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Välbekant, men ändå inte.

8 december, 2018

Hejsan

Det finns platser som man passerar väldigt många gånger i livet. Platser som man känner så väl igen och som nästan känns som ”hemma”. Trots att man aldrig satt sin fot där…

Har ni också sådana platser?

För en tid sedan höll jag stilla mitt i ”Sträntebacken”. En plats som bara ligger någon kilometer från mitt hem.

Ett mobilt rödljus var uppsatt vid vägkanten och man var i full gång med något grävprojekt alldeles intill.

-nej nu är det sannerligen på tiden att jag stannar till och kikar hur den här platsen ser ut i verkligheten, tänkte jag för mig själv, och svängde in på den lilla parkeringsplatsen.

Jag har visserligen varit vid Forsemölla många gånger, en vacker plats som ligger på andra sidan ån. En verklig liten juvel att besöka.

På den här sidan av ån var det ett böljande landskap och av picknickbordens skick att döma, kunde jag förstå att platsen blivit bortglömd. Eller så hade man helt enkelt medvetet låtit naturen ta över och göra som den vill.

Det var en kall eftermiddag och jag var dåligt förberedd för skogsvandring. Ändå kunde jag inte låta blir att ströva runt en god stund.

Att mitt i skogen få se mossbeklädda gamla stengärde får alltid mina tankar att sväva iväg. Jag undrade såklart hur de kommit till, av vem och jag förundrades över vilket arbete som faktiskt låg bakom.

Hit kommer jag alldeles säkert att återvända när våren nalkas. För tänk er bara, en ljuvlig vårdag här med öronbedövande våryster fågelsång…

Dagens citat:

Jag vill söka tystnaden, för att träna mitt öra, att genom sorlet av röster, höra min själs sång.

Ha en riktigt fin dag, oavsett om ni ska julstöka, jobba eller bara njuta av lugnet.

Kram Annika

Dela gärna
  • 14
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top