UTSTÄLLNING & BOKRELEASE GYLLEBOVERKET

Så långt jag kan nå är sex större målningar, indelade i tre par, som jag arbetat med i över tio år. Ursprungsidén är en tankegång, en sorts fenomenologisk studie, där jag söker mig till de yttre gränserna för var jag, i existentiell och kulturell mening känner mig ”hemma”. Landskap och ljus, tid och rum, det förföutna och det närvarande, språk, ljud, dofter och sätt att röra sig i såväl bokstavlig som i metaforisk mening. Specifika platser som för mig är som utposter mot det som är ”borta”, som är något ”annat”, något ”främmande”.
I Så långt jag kan nå I och II är platserna den etruskiska staden Volterra i Toskana och Resele i Ångermanland (där min farfar växte upp). I det andra paret, III och IV, är de yttre gränserna Nås i Dalarna och Kidrondalen/Wadi an Nar på Västbanken. I de två sista, V och VI, är den ena utposten Deir ez-Zour i östra Syrien och den andra Väggarp i Skåne. Deir ez-Zour är belägen vid Eufrat och några mil söderut längsmed floden ligger Dura-Europos som under antik tid var romarnas sista utpost österut. Men det var också i dessa trakter som de sista reguljära striderna mellan de kurdisk-arabiska styrkorna och IS stod i mars 2019. Sedan dryga tre år bor jag i den lilla skånska byn Väggarp, omgiven av boplatser som sträcker sig ända tillbaka till den tid då de första jägare-samlarna vandrade norrut efter att inlandsisen smälte.

Måtten på målningarna bestämdes av hur långt jag kan nå stående på tå och sträcka mina armar uppåt, och hur långt mina armar når när jag sträcker ut dem sidledes: 253 x 193 cm.

Vid förra sekelskiftet reste Selma Lagerlöf och Sophie Elkan i Mellanöstern. Efter resan skrev Selma Lagerlöf romanen Jerusalem (1901–1902): hennes stora genombrott som internationell författare.
Författaren Ylva Gislén och konstnären Johan Widén har rest i deras och romanens fotspår: från Dalälvens sluttningar till dagens Jerusalem – och tillbaka igen.
I flera parallella serier av lyriska texter och målningar rör de sig här kring de mytiska, politiska och konstnärliga frågeställningar relationen mellan romanens dåtid och verklighetens nu väcker.
Boken rymmer också essäer av författaren och kulturjournalisten Ingrid Elam samt konstnären Sophie Tottie.