En stilla morgon.

En stilla morgon.
Skrivet av Annika Olsson / 6 december, 2018

Hej.

Det finns vanlig morgnar, som är sådär vanliga och som de alltid brukar vara. Inget häpnadsväckande alls, bara alldeles vanliga.

Men så finns det dagar som börjar lite underbarare än alla andra…

Sådana dagar känns det nästan som om allting bara är en dröm och inte helt på riktigt. Naturen tar liksom andan av mig med alla sin skönhet.

De små stugorna i Gyllebo såg den här morgonen ut att ligga inbäddade i ett sagolandskap. Ungefär som de skulle vara skådeplatsen för en filminspelning för någon julkalender. Som om någon mänsklig hand hade preparerat alltihop för att bara vara en illusion.

Tänk, så var det faktiskt alldeles på riktigt.

Det är sådana här morgnar man ska spara på sig i sitt minne tycker jag. För man kan ju faktiskt inte minnas precis alla dagar i sitt liv, och då kan man ju välja ut de bästa, eller hur?

Dagens citat:

När du släpper ut det som tynger, ger du plats för sådant som lättar.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

6 november, 2019
5 november, 2019
4 november, 2019
3 november, 2019
2 november, 2019
1 november, 2019
31 oktober, 2019
30 oktober, 2019
28 oktober, 2019
27 oktober, 2019

Man har inte roligare än man gör sig.

17 oktober, 2019

Hejsan.

Jag älskar det uttrycket, för jag tycker att det stämmer så bra. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt.

Det är lång ifrån alla dagar som är soliga från morgon till kväll. Det där soliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då. Men om man bara klär sig efter väder och ger sig ut, så har man kommit en bra bit på vägen. Bekymmer, oroligheter och dåliga tankar blir så mycket lättare när man kommer ut i skogen. Tankedemoner tycker helt enkelt inte om frisk luft.

Jag har investerat i en sådan där fitnessklocka som håller koll på vartenda steg jag tar, varje minut jag sover och varenda lilla löprunda jag springer. Min käre Stefan har nu också börjat räkna sina steg via telefonen. Man kan säga att det liksom blivit en liten spännande tävling oss emellan.

Flera gånger har han masat sig upp ur TV soffan sedan stegräkningstävlingen smög igång…

-du, jau kan åsse fyllja me…

Och själklart är det så mycket roligare när man är två.

Särskilt när man är med Stefan …

Fast den här stegtävlingen, den kan jag nog redan nu räkna ut vem av oss som kommer att vinna ….

Dagens citat:

Kärlek handlar inte om att alltid hålla varandras händer i samförstånd. Kärlek handlar om att trots många konflikter och missförstånd fortfarande hålla varandras händer.

Så handlar det om att kunna skratta tillsammans.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett litet stycke vigd jord.

16 oktober, 2019

Hejsan.

Har ni också platser i er hemtrakt som ni liksom aldrig riktigt utforskat. Platser ni passerat tusen- miljoner gånger, men aldrig någonsin stannat och och besökt. Alltså besökt sådär på riktigt?

Sådana ställen har i alla fall jag. En av de platser har varit kolerakyrkogården i Baskemölla.

Det var den där dagen då regnet stod som spön i backen en hel dag. När så solen kikade fram på kvällen så hade både jag och Johnny en massa sprall i benen. Det fick bli en runda till ”Baske” och till havet.

Den kvällen passade jag på att besöka den här kyrkogården som jag bara kört förbi så många gånger, men faktiskt aldrig utforskat på riktigt. Stefan tog Johnny med sig ner till havet, medan jag letade mig fram i den lilla skogsdungen.

Kyrkogården är från 1857, då Baskemölla drabbades av en koleraepidemi. På den här platsen vilar nio personer.

Den lilla kyrkogården ligger oerhört vackert. Den är omgiven av en enkel stenmur och i mitten står ett stort, maffigt granitkors med en text ingraverad. Det är en enkel text med alla namnen på dem som vilar här.

Efter att i stillhet vandrat här en stund i djupa tankar, var det dags för mig att leta reda på Stiffe och Johnnyhunden igen. Nerför den sandiga backen var det enkelt att ta sig och strax var jag nere vid den lilla stig som går längs med havet.

Ganska snart fick jag syn på min lyckliga hund igen, som till sin stora glädje fått ta sig ett salt bad i böljan den blå. Efter kom Stefan luffsande med ett halvt leende i mungiporna. Ja det var nästan så jag trodde att han också tagit sig ett bad.

Dagens citat:

Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Med fötter och rötter i ett äppelrike.

15 oktober, 2019

…eller som min Stefan säkert skulle ha uttryckt sig:

…fyddårr å ryddårr…

Gomorron.

Ja den där skånska dialekten är kanske inte den vackraste i allas öron, men jag bara älskar alla de gamla vanliga orden som för mig känns så ”himma” och klingar så välbekant.

Som så ofta hade vi ärende till Kivik. Vi tog vägen över Svinaberga. Där uppe från Bergdala har man en vidunderlig utsikt. Man kan se långt ut över Ravlunda skjutfält.

På andra hållet ser man gårdarna i den lilla byn Mellby. Platsen där det lilla fantastiska bageriet ligger. Där som världens godaste kavring tillverkas. Ett mumsigt grovt bröd som kan vara sponsrat av tandläkarförbundet… Det är alltså ganska hårt, men det godaste i hela världen.

Är man född och uppvuxen i ett äppelrike, ja då trivs man ju såklart här. Och är man som min Stefan, född i Kiviks hamn, ja då är det något med havet som drar…

Äppeltavlan hade antagit en mörkare och djupare färg. Ni vet, att i likhet med oss kvinnor, så är den som vackrast när äpplena är fullt mogna.

Men även om man är född och uppvuxen bland ”äbblaskrabbårr” och ”äbblaträ”, så tycks det som om smaklökarna inte riktigt hängt med. Nej, ett surt äpple ser man aldrig att min käre make sätter tänderna i. För honom är det päron som gäller. Clara Frijs ska det vara, så det så! Sådär söta och saftigt mogna så det rinner nerför hakan…

Dagens citat:

Tänk efter och bli eftertänksam eller tänk om och bli omtänksam.

Omtänksamhet måste väl vara att göra en massa äppelkakor till familjen vareviga höst…

Kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljudet av alla vilda gäss.

14 oktober, 2019

Gomorron.

Att få bo vid en sjö är så himla härligt. Det är lika fantastiskt vid precis alla årstider. Det är bara på lite olika vis.

Nu på hösten är det extra mycket liv i Gyllebosjön. Det är alla vilda gäss som samlas där i stora flockar. Mest kanadagäss, men även lite grågäss.

Varje morgon när jag vandrar här på min sedvanliga morgonrunda, så är det ett himla ”kackelorium” på fåglarna.

Jag bara älskar det där härliga lätet som jag så starkt förknippar med hösten och den här platsen.

En frusen morgon var det extra vackert nere vid badplatsen. Jag stannade till en lång stund för att njuta lite extra av den fina morgonen. När en flock kanadagäss  kom in för landning, så lyfte en annan grupp fåglar under ett fasligt skränande läte upp mot skyn. Ja, det var ungefär som en stor högljudd landningsbana avsedd för levande flygfän.

När en tapper badare senare kom för att ta sig sitt morgondopp, så var det alldeles tomt på fåglar. Det enda som vittnade om att de varit där, var de vita dun som flöt runt på vattenytan.

Jag vandrade diskret vidare med min kamera … nakenbadare ska man visa respekt.

Dagens citat:

Ingen kan göra affärer på en död planet – snälla, var rädd om den.

Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

På jakt efter en liten kung.

13 oktober, 2019

Hejsan.

Att det bor en liten kung nere vid min svågers ålafiske i Hällevik, ja det vet jag sedan länge…

Nu är det inte vilken simpel liten kung som helst som jag menar. Nej, det är en av våra, i särklass vackraste små fåglar, nämligen den färgglada kungsfiskaren.

Ofta lär man kunna skåda små kungsfiskare just här, och av en pålitlig källa så hade han varit här extra mycket den senaste tiden. I arla morgonstund hade han suttit på den röda bojen ute i havet och stillsamt surfat lite smått på vågorna.

En kall blåsig lördagsmorgon for jag och Stefan ner till kåsen i Hällevik för att se om vi kunde få syn på den färglade lille kungsfiskare.

Morgonen var riktigt kall och blåsig. På havet gick höga vågor så skummet yrde. Jag hade glömt mössan hemma, så jag blev rejält nerkyld om öronen. Mitt blonda rufs blev alldeles strävt av havsvindarna.

Ute i kåsen guppade Mats ålasump i en hetsig vild åladans. Fiskarna som låg däri måste nog vara fullständigt vimmelkantiga och sjösjuka, tänkte jag för mig själv, när jag samtidigt kikade i snåren efter min lille fågel.

Den enda fågel jag kunde se var en frusen, vindpinad skrake som bredbent stod på en stenbumling och villrådigt tittade ut över det busiga havet.

Från Hällevik gick vi norrut till den lilla söta vik som Stefan bestämt påstår heter ”Hagen”. Där fortsatte vi att speja och glo efter vår kungsfiskare.

Det är väl sådana namn på platser som snart faller i glömska. Som att en liten gullig vik utanför Kivik kallas för Hagen. Det är namn på ställen som man definitivt inte kan hitta i Google Maps i alla fall.

Nej, någon lite kungsfiskaren fick vi då inte syn på den här lördagsmorgonen i alla fall. Men en härlig morgonvandring i den bästa naturen blev det. Och det är egentligen allt som behövs för att må gott. Vet ni inte hur den lille kungsfiskaren ser ut, så råder jag er att kika på Google … den är så otroligt vacker, eller hur?!

Dagens citat:

Dagens ungdom kommer aldrig förstå varför vi säger ”veva ner fönstret”.

Ha en riktigt fin söndag och kramar från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Bästa tiden i trädgården.

12 oktober, 2019

Hejsan.

Jag älskar det här med höstträdgårdar. Att kravlöst greja med saker som faller mig in. Fixa och dona i trädgården. Att sedan gå in och värma mig vid kaminen, koka en god soppa och bara känna att det är bra nog. Min trädgård är till för mitt eget välbefinnande och inte alls för att imponera eller behaga någon annan.

Det är den tiden nu, när löven faller och den vilda naturen bjuder på en färgsprakande höstfest.

Här nere hos oss har vi haft den första lilla frostknäppen redan. Inte många minus, nej inte mer än att kvicksilvret varit nere och nosat strax under nollan. Ändå blommar det så vackert ännu i min trädgård.

Såklart syns det att det är på sluttampen för somliga sorter. Den allra sista lilla lavendelblomman stod så trotsig bland alla de vissna kompisarna. En vacker ros hade ännu massor av knoppar, och de maffiga solrosorna ger goda, feta frön åt småfåglarna.

Såklart blommar höstens paradsorter så vackert ännu. De olika anemonerna, rudbeckian och silveraxet.

Ovanför mitt huvud flyger vildgässen fram och tillbaka från sjön. Dag ut och dag in är det ett farligt flaxande på dem över vår lilla trädgård. Fast jag älskar det där lätet av flygande gäss. Det är nästan så det vattnas en smula i mina mungipor då jag tänker på goda gåsamiddagar som ju är brukligt vid den här tiden.

Tranorna har också passerat här över vårt hustak. Det är en lite vemodigare känsla. Fast tiden går fort och plötsligt kommer de igen när det våras.

Dagens citat:

Folk borde fokusera mer på att hålla sitt eget gräs vid liv, och inte intressera sig så mycket för om någon annans verkar grönare.

En bra sak med hösten är att när kylan smyger på så kan man ställa in gräsklipparen och istället slå sig ner med en god bok framför brasan. Var tid har sin charm.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Från klubben till hundbadet.

11 oktober, 2019

Hejsan.

Strax utanför Simrishamn finns ett fantastiskt fint hundbad. Nästan som ett litet hundparadis på Österlen.

När det på alla andra stränder på Österlen råder strikt hundförbud hela sommaren, så är det fritt fram för hundägare att ta med sina pälsklingar hit.

Morgonen då jag och min hund Johnny var på brukshundklubben så passade vi på att vandra den korta sträckan ner till Vårhallen.

Vid Vårhallen finns nästan alltid gott om hundar och hundmänniskor. Just den här morgonen hade något tagit hand om en liten svartvit rymling som senare återförenades med sin ägare.

Naturen här är så vacker och även lite dramatisk. Jag och Johnny vandrade vidare upp förbi pärlfiskarens lilla charmiga hus.

I luften låg tjärdoften tung. Det var ekan som ligger där, som nyligen blivit tjärad av Tors vänner. Som ett kärlekstecken vackrare än den finaste minnesbukett.

Med tanke på Johnnys dåliga bakben, beslöt jag mig för att vända tillbaka igen.

Tillbaka vid Hallagården verkade Johnny ganska nöjd för dagen. En kort stund blängde han på fårskallarna, som dumt bara stirrade tillbaka på oss. Sedan tog han ett klumpigt språng in i bilen och la sig genast till ro för att vila.

Dagens citat:

Vänlighet och empati uppstår då vi tänker med hjärtat.

Ha en riktigt fin fredag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Brukshundklubben på Österlen.

10 oktober, 2019

Hej hej

Alldeles fantastiskt vackert ligger gården där Simrishamns brukshundklubb har sitt säte.

Ett litet stenkast norr om Tobisvik hittar man den underbara Hallagården.

Det var en tidig morgon som jag och hunden Johnny for dit. Mörka moln hängde hotfullt över Österlenslätten när vi närmade oss ”Sillastan”.

Här har vi gått på en massa kurser, Johnny och jag. Tappert har jag försökt att få lite hyfs på min levnadsglada hund, särskilt då han var i unga år.

-”ändå har ni gått på så många kurser”, suckade mina föräldrar, när Johnny glatt hoppade upp mot dem för att hälsa…

Som certifierad bevakningshund så lyckades vi väl någorlunda ok ändå, jag och Johnny tillsammans. Med facit i hand har vi fått uppleva så mycket roligt i hemvärnet som hundekipage. Till Johnnys försvar finns det nog inte många som klarar att slå hans resultat på spårarbetet vid patrullhundsprovet. Jag minns hur jag bara fick hänga med som en vante, när han rusade fram i skogen med nosen tryckt emot marken. Med mer än en timmes tid tillgodo hade han spårat upp alla apporterna på den 1,5 kilmeter långa sträckan. När vi var framme vid slutapporten kikade Johnny glatt på mig med tungan som en slips. Han undrade nog bara när vi skulle fortsätta. Jag minns domarens min då hon förskräckt kom springande över Björkafältet och undrade vad som gått fel, om vi var vilse… vi var inte väntade än på länge där vid mållinjen där vår tid skulle stoppas. Jag visade fram slutväskan med samtliga små apporter i och sa, ingenting, vi är klara!!! Ja han kan när det verkligen gäller, min Johnnyhund.

Den här morgonen tränade vi lite halvhjärtat på några lydnadsmoment och sen fick han mest springa runt och njuta av livet på sitt eget vis.

Simrishamns brukshundklubb ligger så väldigt vackert så bara omgivningen gör att man mår bra här.

Här på Hallagården har många Österlenhundar gått i utbildning. Här har de fått lära sig hur man ska uppföra sig på ett fint hundvis och vänja sig vid att träffa andra fyrfota släktingar utan att vilja äta upp varandra… eller rättare sagt, många hundägare har fått lära sig hur man agerar som hundägare, för det är ju faktiskt det som hundkurser handlar om.

När Johnny hade snusat färdigt precis överallt så kom ett gäng kor brölande. På långt håll kunde vi höra deras klagande muande.

Johnny blängde en stund på dem. Jag tänkte för mig själv att om man bor i en hage intill Hallagården, då måste man väl ändå vara ganska van vid hundar, och inte se sådär ”förvidden” ut.

Ett litet styng i hjärtat kände jag då jag tänkte tillbaka på den härliga tiden med min fine Johnnyhund. I drygt tio år har jag haft honom vid min sida, så gott som varenda dag.  En underbar tid och en underbar hund! Nu ger jag honom en liten stund varenda dag – en stund som är lite mer hans. En stund då jag alltid är fullständigt nöjd och stolt över honom och inte längre tänker på prestationer.

Dagens citat:

Jag är misstänksam mot människor som inte tycker om hundar, men jag litar på en hund när den inte tycker om en viss person.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Höstregn över Gyllebo.

9 oktober, 2019

Hejsan.

Ska man njuta av hösten sådär på riktigt, ja då får man inte vara rädd för lite regn inte.

Det kvittar hur busigt vädret än ser ut inne ifrån stugvärmen, när man väl kommer ut så brukar det alltid vara jätteskönt.

Allt handlar egentligen om att vara rätt klädd och ha rätt inställning.

En regnig dag njöt jag och hundarna av en tidig morgonrunda runt sjön.

Ett riktigt hundväder kan man nog säga att det var … var nu det uttrycket kommer ifrån …

Hösten hade kommit en bit på väg, och det började skifta i allsköns höstfärger.

Dagens citat:

En av de lömska farorna med komfortzonen: Du ägnar ditt liv åt att INTE göra det du längtar efter, för du hoppas på att få tid och möjlighet att göra det senare …

Skulle man alltid vänta på det perfekta tillfället eller det perfekt vädret, då hade man ju aldrig kommit ut på tur.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

The grand finale hos Mandelmanns.

8 oktober, 2019

Hejsan.

Det har varit härliga skördedagar i Mandelmanns fantastiska trädgård för någon vecka sedan.

Den där sista helgen på sommarn som man kan besöka Djupadal och Mandelmanns gård, så är det alltid lite extra festligt där. Ungefär som en sprakande slutspurt.

Som en liten trafikpolis stod Gustav själv i den leriga backen upp till parkeringen och dirigerade både slirande bilar och små vimsiga barnungar med ett vänligt glatt leende. Med öppna armar fångade han in små treåringar som höll på att springa ut i trafiken, och på sitt kärvänliga sätt klappade han dem sedan lite tafatt på huvudet och mumlade för sig själv ”ja du lille parvel”.

Intill parkeringen hade det rullande hönshuset nu fått flytta, och hönsen såg ut att trivas ypperligt där uppe i den soliga slänten.

Att det var skördefest och lite extra kalasstämning märktes tydligt på den färgstarka utsmyckningen överallt. Hela trädgården var pimpad med vackra pumpor. Till och med vid lilla dasset såg man att det var fest på gång.

Några lokala företag höll till i ett av växthusen med allehanda produkter. En liten gullig skördemarknad helt enkelt.

I ”tomatdjungelhuset” kunde man ana att säsongen började gå mot sitt slutet.

Men det såklart, än fanns mycket att skörda på den magnifika gården.

Även om de alltid är glada och vänliga där på Djupadal, så blir det nog skönt för dem, både djur och människor, med lite lugn och ro nu när hösten kommer.

Dagens citat:

Äkta kärlek hittar man inte, den bygger man.

Kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top