En stämningsfylld kväll på Kivik » Österlen

En stämningsfylld kväll på Kivik

En stämningsfylld kväll på Kivik
Skrivet av Annika Olsson / 16 december, 2018

Hejsan.

Det var en väldigt mörk kväll som jag och Stefan stannade vår bil på torget i Kivik. Sådär mörkt som det är vid Luciatider, då det är mörkare än mörkt. Såklart är det därför vi njuter så av ljusets drottning. Traditionen med Lucia och hennes underbara sång.

Det var Kiviks byalag som höll i den stämningsfulla kvällen på torget. Min svåger Mats, hade tänt upp en massa marschaller runt dammen, och resten av byalaget hade fullt upp med att fixa musikanläggningen, korvgrillning och glöggvärmning.

Jag och Stefan försåg oss med lite gott från serveringen. Stefan fick plats med en hel grillad korv, trots de två stora portioner köttfärslimpa jag tidigare serverat honom till kvällsmat hemma i Gyllebo. För min egen del fick det räcka med ett glas värmande glögg.

Sen var det bara att njuta av allt det vackra och vänta…

Så kom hon då, hon som vi alla väntat på. Lucia med sina tärnor och tomtegubbar. Så vackert och fint.

Det lilla torget hade snabbt fyllts på med ”Kivlingar” som alla ville njuta lite i decembermörkret.

Jag vill tacka Kiviks byalag som håller fast vid härliga traditioner. Såklart vill jag även tacka de duktiga ungdomarna från Sofiaskolan som förgyllde den mörka Österlenkvällen. Så vackert!

Kvällens citat:

Julen är den tiden då du får hemlängtan, även om du är hemma.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

17 september, 2019
15 september, 2019
14 september, 2019
13 september, 2019
12 september, 2019
10 september, 2019
9 september, 2019
8 september, 2019
7 september, 2019
6 september, 2019

En stilla söndagsmorgon.

17 september, 2019

Hejsan.

En gråmulen söndagsmorgon valde jag att börja min dag vid havet.

Inget är ju så skönt som en ensam vandring på en folktom sandstrand.

Med Johnnyhunden vid min sida njöt jag av den fuktiga vinden mot mitt ansikte.

Vid strandkanten låg en vacker eka uppdragen i sanden. Runtomkring hade en massa sjöfåglar samlats … till Johnnys stora lycka.

Med tanke på Johnnys dåliga ben så fick han snällt gå kopplad vid min sida. Jag visste ju med all säkerhet, att Johnny annars hade tappat all självkontroll och behärskning. Han hade gett sig iväg som en galenpanna rakt in i fågelflocken.  Det hade ju varken varit särskikt bra för honom själv eller för de skränande fågelfäna, som märkvärdigt struttade runt den tomma båten.

Vi stannade till en stund och blickade ut över havet. Jag njöt av den vackra vyn där jag kunde skymta Bornholm långt borta i horisonten. Johnny funderade nog mest på hur han obemärkt skulle kunna lura sig på en fjantig fiskmås.

Istället för att fortsätta lurpassa på dumma trutar, så la Johnny sig på sidan och rullade förnöjt runder i den fuktiga sanden. Hans glänsande svarta päls blev gulbeige i likhet med en golden retrievers. Sedan skakade han sig behagfullt så det kändes som om hela jag blev sandblästrad.  Såklart – om man har varit på en sandstrand, så ska det väl synas i bilen var man varit …

Dagens citat:

Det finns vänner för stunden och det finns vänner för livet, men det är bara tiden som kan utvisa vem som är vem.

Finns det egentligen någon bättre vän än en hund… Oavsett hur arg jag ibland kan bli på min Johnnyhund, så är hans kärlek till mig så total!! Får han tillsägelse så ruskar han bara på sig och gör sig beredd på att överösa mig med sin stora kärlek. Fast det förstås, nu på gamla dar så har vi betydligt mer överseende med alla hans stolligheter…

Må gott och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det är nog tur att hösten kommer.

16 september, 2019

Hejsan.

Vem hade egentligen orkat med att vara rusig av vårkänslor året runt?

Eller uppfyllda av sommarenergi årets alla dagar? Det hade man ju faktiskt inte orkat med.

Det är nog allt bra tur att hösten kommer och saktar ner oss människor en smula.

Även djuren verkar ta det lite lugnare nu. Korna ute i sin hage, har istället för sina smått ekivoka vårblickar, nu fått ett något mer harmoniskt skimmer i sina fina koögon. Deras blickar är liksom mer vuxet beslöjade.

Kalvarna har vuxit rejält under sommarn. Så som alla ”glyttar” gör, då de går på grönbete. För visst minns ni också, hur byxbenen på ungarnas jeans alltid hade krympt en hel decimeter då det var dags för första skoldagen på höstterminen. De är allt bra tur att små kalvar inte går i skolan eller använder jeans heller för den delen. Ja, det är nog tur att hösten kommer.

Hemma i vår trädgård har alla löven trillat av från vårt det lilla rönnbärsträd, och på vedbodens tak blommar taklöken som allra vackrast.

Hösten brukar vara en lugn tid i min familj, men i år råder full aktivitet för oss. Saker som ska fixas och trixas. Det är bra att hösten kommer och skapar lite lugn. Ja, det är nog allt bra tur det …

Dagens citat:

Titta djupt in i naturen och du kommer att förstå allting bättre. //Albert Einstein

Må gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Stopp å väx.

15 september, 2019

Hej hej

Det här växtåret alltså, det finns ju ingen hejd på hur mycket det växer just nu.

Att solrosorna i år slår alla rekord, det har jag ju visat er förut. Men till min stora glädje har även den svårflörtade änglatrumpeten skärpt till sig.

I våras när jag satte ut den stora tunnan med de kala käpparna i, så blängde jag missmodigt på den. Nej, inte trodde jag då att jag skulle få glädja mig åt några änglablommor alls det här året.

Men så blev den så här ståtlig.

Så är det ju de här solrosorna. De inte bara extremt höga, nej några av dem har fått  jättestora blommor, dubbelt så stora som gammeldags LP skivor.

Nästa år ska jag ta en paus ifrån solrosodlingen. Fast det kan såklart bli solrosor även utan min medverkan. Det finns det ju bevis på ute vid lilla dammen. Där har fåglarna sin egen lilla solrosodling minsann.

Dagens citat:

Styrka kommer inte från det du klarar av. Det kommer från det du inte trodde du skulle klara av.

Stor kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hösten är så vacker.

14 september, 2019

Hejsan.

Hösten är så vacker tycker jag.

Visst smyger mörkret på och visst blir varje dag en smula kallare. Men ingen årstider är så vacker som hösten.

Naturen gör sig redo för en välbehövlig vila. Själv är jag full av energi och känner mig sommarstark och pigg.

Dofterna i skogen gör mig nästan hög. Lätt berusad njuter jag av varje höstigt andetag. Ja nästan som om jag råkat äta lite av fel sorts svamp.

Trädgården har vuxit upp och blivit lika självständig som ett tonårsbarn. Lite stöd i livet, så att allt inte går överstyr. Ja det är allt som behövs nu, innan löven faller.

Hösten är så vacker tycker jag.

Dagens citat:

Ta en dag när du bestämmer dig för att inte gnälla eller klaga på någonting? Känn efter hur det känns.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Bara vanligt vatten.

13 september, 2019

Hejsan.

Den där härliga kvällen då vi överraskades av regnet, den blev alldeles sagolikt vacker.

Vi hade ju inte mer än kommit ner på stranden vid Knäbäckshusen då vi överrumplades av ett tätt regn.

Borta över Stenshuvud skymtade en liten strimma från solen genom molnen. Det gjorde att en vacker regnbåge trädde fram över havet.

Över nationalparken klarnade det upp mer och mer och himlen blev åter blå.

Ute över havet blev det nu två parallella regnbågar som såg ut att försvinna ner i bråddjupet.

När vi närmade oss nationalparken hade regnet upphört och jag kunde fälla ner kapuschongen igen. Johnny ruskade vattnet ur pälsen och passade på att släcka törsten i den lilla bäckfåran som rann ut i havet.

Framme vid Krivareboden hade solens strålar återigen börjat kika fram och värmde oss gott.

Hösten gjorde sig påmind i en buskes vackra rödskiftande färg.

På tillbakavägen mot Knäbäck bildade molnen fantastiska skapelser på himlen.

Kanske var det en av de vackrare kvällarna vid den här stranden på Österlen…

Jag var så glad att min gamla fina Johnnyhund hade en bra dag med sitt onda ben, och kunde följa med mig den här kvällen.

När jag svängde hemåt mot Gyllebo igen hade molnen börjat anta en kärleksfullt rosa ton. Jag kände mig tacksam till livet.

Dagens citat:

Moln och människor består till största delen av vatten och föreställer ofta något de inte är.

Ett underbart citat som jag såg på en väns facebooksida. Så sant om vanligt vatten. Tack Tina för att du förmedlade det härliga citatet♥

Kram från mig Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vår tid.

12 september, 2019

Hejsan.

Hösten, det är en härlig tid. Den är här nu.

Jag njuter alltid av den här tiden på året, då den första höstdoften känns i luften. Alldeles extra njuter jag nog det här året.

Min älskade fine Johnnyhund har en elakartad cancertumör i bakbenet. För varje morgonrunda han kan hänga med på, så är jag överlycklig.

I förra veckan vandrade vi som så ofta ett varv runt Gyllebosjön.

Som vanligt höll jag ett granskande öga på Johnny och på hans sätt att gå. För första gången kunde jag ana att han kanske haltade en liten smula och gick lite stelare. Vi pausade ofta.

Småhundarna hade fullt upp med sitt…

Jag njöt av naturens egna konstverk.

Den ena hösten är inte den andra lik, och jag är smärtsamt medveten om att nästa år kan se helt annorlunda ut…

För första gången visade Johnny tydliga tecken på smärta i sitt ben. Som hon skrev, min veterinärdotter, Histiocytic sarcoma är ingen barnlek…

Men nu är nu, och vi gör varje dag så bra som det går.

Dagens citat:

Ibland kommer någon in i ditt liv och ger dig känslan av att du är HEMMA, oavsett var du är.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Bakom molnen är himlen alltid blå.

11 september, 2019

Hejsan.

Ja, det där uttrycket ”att himlen alltid är blå bakom molnen”, det blev så tydligt den där kvällen då jag och hunden Johnny vandrade vid Knäbäckshusens strand.

När jag körde hemifrån så strålade en glad sol över Gyllebo. Men redan i Rörum tätnade molnen.

Över Rörums kyrka och över Mandelmanns lilla ensamma träd tornade de tjocka, gråa molnen hotfullt upp sig.

-vi klarar oss nog torrskodda, tänkte jag för mig själv, när jag vandrade nerför backen mot havet…

Men tji fick jag …

Vi hade inte mer än hunnit ner på stranden förrän ett tätt regn var över oss. Färgerna bleknade och vyn bort över Vik blev alldeles dimmig. Så vackert på sitt eget lilla vis. Jag drog kapuschongen över huvudet medan Johnny såg ut att njuta för fulla muggar.

I den våta sanden hoppade en liten stackars skadad svala. För ett ögonblick funderade jag på hur jag skulle kunna göra dess lidande kort … Men nej, Jag klarade helt enkelt inte att ta livet av det arma djuret.

Smått sorgsen vandrade vi vidare i det ljumma regnet. På himlen hade en svag regnbåge börjat framträda.

Framme vid Rörumsbäckens mynning började regnet så sakta avta en smula. Johnny flåsade på vid min sida, lycklig över att få vara med på ännu en liten tur.

Dagens citat:

Alla tårar är inte ledsna, och alla leende är inte glada.

Men ett leende kan aldrig någonsin skada.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Min röda hibiskus.

10 september, 2019

Hejsan.

Jag har en röd hibiskus som jag fått av min rara gudmor. I år slår den alla rekord i blomning.

Den växer frodigt borta vid mitt lilla orangeri. Om något år måste jag nog kanske googla på beskäring … om den inte ska bli alltför stor.

Ljuvlig är den och alldeles full med knoppar!

Det är inte bara i min trädgård som det växer och frodas. Förr kunde jag kika in på Gyllebos lilla hästhoppbana när jag gick på mina morgonpromenader. Det går inte alls längre. Nu har både bokarebindan växt sig tjock och kraftig och bokhäcken innanför stängslet har blivit hög och tät. Nu anar man bara att där finns hästar där, när man hör dem frusta av förtjusning.

Mittemot badplatsen kan man också prata om växtkraft. Tänk så mycket de små majskornen växer på bara en sommar.

Jag undrar lite om någon har hällt extra näring i vattnet här i Gyllebo… för då är det väl kanske inte så konstigt att mitt eget midjemått ökat ett litet snäpp över sommaren.

Nej, jag bekymrar  mig inte för något kilo upp eller ner. Det ska ju vara gott att leva.

Dagens citat:

Jag har en perfekt kropp! Jag får precis plats i den!

I min ungdom oroade jag mig alltför mycket om hur min kropp såg ut. Livet har lärt mig att istället bry mig om hur kroppen känns.

Må gott kära ni.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

De sista dropparna av sommar.

9 september, 2019

Hejsan.

Efter kvällsmaten tog jag min cykel på en liten tur. Nere vid sjön stannade jag till en stund. Det märks tydligt hur mörkret kommer smygande, tidigare och tidigare för varje kväll.

Traktens ungdomar passade på att suga de sista dropparna ur årets sommar den här fina kvällen.

De vackra tjejerna tog sig kanske sommarns sista dopp från bryggan. En bit bort satt den tama andfamiljen och gjorde sina fjädrar vackra.

Det plaskades både av töser och av änder i det ljumma vattnet. Kvällen kändes nästan magisk.

Så fick de syn på mig, och kom vaggande emot mig … änderna alltså… ivriga efter kaksmulor och andra godissaker.

När jag kom hem så lyste det inbjudande i lilla gäststugan. Jag tänkte en stund på min dotter långt där borta i Alabama. Det högg som alltid till i mitt hjärta… Det dröjer länge innan hon kommer hem igen, men så fort som tiden går, så säger det nog bara ”phåffff”, så är hon hemma igen.

Hennes katt, Felix, sitter ofta på verandan och kikar även han på lilla gästhuset. Han längtar nog också… Vi ser till så ”hennes hus” är redo, närhelst hon än behagar komma hem.

Dagens citat:

En del människor vill ha en stor flott villa, en dyr fin bil och massor av pengar. Andra vill bara ha en liten stuga i skogen långt bort från de här människorna.

Vi är alla olika. Med olika mål och drömmar. För mig passar det bäst med ett litet hus i Gyllebo på Österlen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Österleningar i stora staden.

8 september, 2019

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top