En morgon på Gårdlösaleden » Österlen

En morgon på Gårdlösaleden

En morgon på Gårdlösaleden
Skrivet av Annika Olsson / 9 januari, 2019

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag lastade in min hund Johnny i bilen och gav mig av för att vandra på Gårdlösaleden. Stibykyrka badade i varmt solljus när jag passerade. Det skulle nog bli en fin morgon, tänkte jag för mig själv.

En gång förut har jag tagit mig runt på den här leden. Fast då var det ett springlopp så då fanns ingen tid att njuta av omgivningen direkt.

Just Gårdlösa är ett ställe som jag håller extra kärt. Här har jag bott i nära nog femton år och här har mina döttrar växt upp. Här har de sina rötter och många barndomsminnen. Och här bor tjejernas pappa ännu kvar, så en massa band till Gårdlösa har jag såklart.

Uppe på backen som vi kallar för ”moffars backe”, har man en härlig utsikt. Dessutom är det världens bästa pulkabacke … om man har lite koll på var de stora stenarna ligger. Här har jag varit med mina tjejer många gånger när de var små.

Gårdlösaleden är en underbart fin vandringsled som både är bra utmärkt och dessutom har flera intressanta små informationstavlor utplacerade längs sträckan.

Strax efter ”moffars backe” kan man läsa om den gård som för länge sedan låg på platsen och som lär ha varit Frans Linderbergs barndomshem. Små skyltar visar även vägen till andra spännande platser att besöka.

Jag och Johnny njöt av vår promenad. En skylt varnade för en galen katt, men någon sådan kunde vi då inte se.

Vi passerade ett vackert stenbrott, eller ”flishull” som man säger på skånska.

Förr i tiden fick alla som var skrivna i Gårdlösa bryta sten i Gårdlösabrottet . Än idag finns en tradition kvar i byn, att männen samlas till majgille den 1 maj.

Jag minns hur jag tyckte att det var en väldigt orättvist tradition, när jag flyttade hit. Att det bara gällde männen. Som nyinflyttad Gårdlösabo så ville jag också vara med när det vankades festligheter. Men det hela löste sig emellertid alldeles av sig själv. För just den 1 maj året därpå, så födde jag min första dotter. Sedan dess blev det ju självklart kalas i vårt hus varenda år. Födelsedagsfest för vår lilla Andréa.

Så passerar jag det lilla torp som jag vet kallas för Tjärehuset. Människorna som bor här, har alltid pratat så kärleksfullt om den här underbara platsen. Jag var alldeles säker på att dess namn faktiskt stavades med K i början. K som i kärlek.

Det var en liten bit på en underbar vandringsled. Resten tar jag i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Varje människa är sin egen natur liksom varje träd. Har du någonsin blivit arg på ett äppelträd för att det inte bär päron.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 11
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

Välbekant, men ändå inte.

8 december, 2018

Hejsan

Det finns platser som man passerar väldigt många gånger i livet. Platser som man känner så väl igen och som nästan känns som ”hemma”. Trots att man aldrig satt sin fot där…

Har ni också sådana platser?

För en tid sedan höll jag stilla mitt i ”Sträntebacken”. En plats som bara ligger någon kilometer från mitt hem.

Ett mobilt rödljus var uppsatt vid vägkanten och man var i full gång med något grävprojekt alldeles intill.

-nej nu är det sannerligen på tiden att jag stannar till och kikar hur den här platsen ser ut i verkligheten, tänkte jag för mig själv, och svängde in på den lilla parkeringsplatsen.

Jag har visserligen varit vid Forsemölla många gånger, en vacker plats som ligger på andra sidan ån. En verklig liten juvel att besöka.

På den här sidan av ån var det ett böljande landskap och av picknickbordens skick att döma, kunde jag förstå att platsen blivit bortglömd. Eller så hade man helt enkelt medvetet låtit naturen ta över och göra som den vill.

Det var en kall eftermiddag och jag var dåligt förberedd för skogsvandring. Ändå kunde jag inte låta blir att ströva runt en god stund.

Att mitt i skogen få se mossbeklädda gamla stengärde får alltid mina tankar att sväva iväg. Jag undrade såklart hur de kommit till, av vem och jag förundrades över vilket arbete som faktiskt låg bakom.

Hit kommer jag alldeles säkert att återvända när våren nalkas. För tänk er bara, en ljuvlig vårdag här med öronbedövande våryster fågelsång…

Dagens citat:

Jag vill söka tystnaden, för att träna mitt öra, att genom sorlet av röster, höra min själs sång.

Ha en riktigt fin dag, oavsett om ni ska julstöka, jobba eller bara njuta av lugnet.

Kram Annika

Dela gärna
  • 14
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En liten julmarknad i Vitaby.

7 december, 2018

Hejsan

I helgen har det varit små marknader runt om i byarna på Österlen. Marknader som alla gått i julens tecken.

Jag och min Stefan passade på att besöka Vitabys charmiga lilla julhandel. Vädret var milt, men så väldigt grått och mulet att det liksom aldrig ville bli riktigt dagsljus.

Inne i den gamla lanthandeln fanns lokala försäljare på rad med alla sina underbart fina alster. Egentligen hade jag önskat att jag kunnat löpa någon liten sak av dem alla.

Ja vem minns inte den gamla lanthandel förresten? En välkänd köttaffär, där man kunde köpa de bästa grishalsskivorna i världen. Eller karréskivor för de som inte vill veta sanningen…

Nåväl, jag och Stefan köpte vars en välgrillad korv undertiden som vi nyfiket lyssnade på all information om pelletskaminer. Det var Nordins Smide som berättade allt vad man behövde veta om man önskade köpa en extra värmekälla till sin lilla bostad.

När den sista lilla biten grillad korv var i min mage så var det dags för oss att ställe färden mot Kivik istället. Där väntade ett födelsedagskalas med kaffe och tårta från Mellbybagaren på oss.

Här kan man läsa mer om den lilla byn VITABY.

Dagens citat:

Små saker som du fått gjorda, är bättre än stora saker du planerar att göra.

Ha en fin dag och höll ögonen öppna, kanske finns det några trevliga julmarknader kvar att besöka den här helgen också.

Kram Annika

Dela gärna
  • 21
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En stilla morgon.

6 december, 2018

Hej.

Det finns vanlig morgnar, som är sådär vanliga och som de alltid brukar vara. Inget häpnadsväckande alls, bara alldeles vanliga.

Men så finns det dagar som börjar lite underbarare än alla andra…

Sådana dagar känns det nästan som om allting bara är en dröm och inte helt på riktigt. Naturen tar liksom andan av mig med alla sin skönhet.

De små stugorna i Gyllebo såg den här morgonen ut att ligga inbäddade i ett sagolandskap. Ungefär som de skulle vara skådeplatsen för en filminspelning för någon julkalender. Som om någon mänsklig hand hade preparerat alltihop för att bara vara en illusion.

Tänk, så var det faktiskt alldeles på riktigt.

Det är sådana här morgnar man ska spara på sig i sitt minne tycker jag. För man kan ju faktiskt inte minnas precis alla dagar i sitt liv, och då kan man ju välja ut de bästa, eller hur?

Dagens citat:

När du släpper ut det som tynger, ger du plats för sådant som lättar.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Svag för små granar.

5 december, 2018

Hej hej.

Jag har nog alltid varit svag för små, små julgranar. Kanske är det något jag fått i generna från barndomen uppe i Christinehofs djupa skogar.

Nu verkar det i alla fall som om det är trendigare än någonsin med små granar. Granar av alla de slag. Både på rot och huggna som små julgranar. Inomhusvarianter och minisorter.

Jag och min Stefan stannade till hos Gärsnäs egen ”blummetös” för att handla en födelsdagsblomma åt svärmor, när jag föll pladask för en liten urgullig silverfärgad gran i en kruka. Det blev liksom kärlek vid första ögonkastet.

Ja, det var som om den där lilla granen viskade till mig ”köp mig, köp mig”. Nästan som om jag behövde rädda den lilla granen från världens all ondska.

Såklart fanns det en massa andra trevliga saker där i Sussies blommehörna, som alltid.

Vill ni också köpa er en liten gullig gran i kruka, så såg jag att där fanns några till på lager… och särskilt en som behövde räddas alldeles extra mycket …

Min lilla gran får nu stå vid vår veranda och hälsa välkommen till oss, och med tiden tänkte jag plantera ut den på en väl vald plats i trädgården.

-den kummer rådjuren å eda po, sa Stefan med ett elakt skratt…

-de skulle bara våga, tänkte jag för mig själv.

Dagens citat:

Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula?

//Ernst Kirchsteiger

Ha en härlig dag.

Annika

Dela gärna
  • 8
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Frost och inte en vindpust.

4 december, 2018

Hejsan

På mitt minneskort i min kamera finns så många härliga bilder från förra veckans frostdagar. Bilder som jag vill dela med mig till er. Foto från härliga morgnar när det var vackert vitt av alla rimfrost.

Sådana där dagar då det är en bagatell att vara hundägare, åtminstone om man tänker på hur mycket dynga som annars kan fastna i lurviga tassar och hundpälsar.

Längst bort i ena hörnet av Gyllebosjön, låg ett gäng svanar ännu kvar. Kanske laddade de för att flyga till varmare breddgrader, eller så hade även de upptäckt den lilla sjöns enstående skönhet.

Hur som helst så bidrog de till den vackra vyn, när de sakta sänkte sina långa, smala halsar ner mot vattnet för att äta.

Från några hus i sommarbyn steg rök ifrån skorstenarna. Jag kunde inte låta bli att med ett litet leende minnas tillbaka till några kloka ord jag hört ifrån den ”manliga världen”…

om röken går mot vind, då är käringen inte god att tas med, vänta då med att gå hem …

Vad jag kunde bedöma så gick all rök medvind den här morgonen i Gyllebo.

Det är så fint med den där först frosten.

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 15
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Min lille gran.

3 december, 2018

Hejsan

En tradition vi har i min familj, det är att sätta upp en ”utegran” lagom till den första advent. Såklart kan man sätta elektriska ljus i buskar och andra träd vid sitt hus också. Fast jag älskar den särskilda känslan det blir med en riktig julgran.

Såklart gynnade vi vår lokala granhandlare, Jeppssons granar i Gärsnäs.

Dagen då jag och min Stefan gav oss ut på granhandlartur var en synnerligen grå och dimmig dag. En ganska typisk dag för att vara på Österlen vid den här tiden.

Nöjda med vårt granfynd for vi tillbaka till Gyllebo igen.

Nu gäller det ju bara att hålla tummarna för att vädergudarna vill ge oss ytterligare julstämning i form av en vit jul. Då kan det bli så här fint och mysigt.

Dagens citat:

Tankar tvivlar medan hjärtat vet.

Jag hoppas att ni alla haft en fin adventshelg och är taggade för att sparka igång en ny vecka.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 16
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En frostnupen morgon vid sjön.

2 december, 2018

Hejsan.

Oj oj vilka fantastiska morgnar vi haft den här veckan.

Den där första ljusa timmen på morgonen, som man brukar kalla för den ”blå timmen”, den har istället varit röd vissa dagar.

När jag kom på min morgonpromenad kunde jag se hur frosten låg vit över ängen och kor och hästar såg ut att huttra där de gick i skogsbrynet.

På himlen syntes  månen som ännu var kvar på sitt nattskift.

Vid Gyllebo slott stod grindarna öppna och välkomnande. Borta vid grusvägens slut kunde jag skymta sjön och den upplysta skogen i bakgrunden.

Varje söndag mellan klockan 10 och 12 är man välkommen att strosa in och kika på de ruiner som finns där innanför vid slottet. Gör de ifall ni har lust. Det är verkligen en vacker plats.

Vill ni läsa mer om Gyllebo eller om byarna på Österlen så hittar ni lite fakta på Österlen.se

Nere vid badplatsen hade en liten flicka sprungit ifrån sina små näpna skor. Nu stod de där i gruset och såg så väldigt sorgsna ut. Det nästan högg till i mitt hjärta för en liten stund…

Dagens citat:

Att finnas till – är den finaste meningen av alla.

Ha en riktigt fin söndag. Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hej, Annika heter jag.

1 december, 2018

Hejsan

Eftersom jag alldeles nyligen har flyttat min blogg och dessutom börjat ett trevligt samarbete med bästa Österlensidan, Österlen.se, så är det nog på sin plats att jag presenterar mig lite kort.

Jag heter alltså Annika, och jag är född och uppvuxen här på Österlen.

Jag föddes och växte upp ett stenkast från Christinehofs slott. Där hade jag naturen som den underbaraste lekpark man kan tänka sig.

I tjugofem år arbetade jag som byggsäljare på ”Rosenguistas” i Simrishamn, eller XL Hans Anders som det faktiskt heter nuförtiden. Det var en arbetsplats som jag verkligen trivdes på, och det var också där jag mötte min nuvarande make, Stefan. En Kivikspåg som många känner som Hantverkarn, eller som Sniff (om man är från stenåldern och dessutom intresserad av fotboll vill säga)

Jag arbetar sedan åtta år tillbaka med mitt och min mans byggföretag, där jag sköter papper och ekonomi.

På min fritid är jag nästan alltid ute i naturen med familjens tre hundar. Tillsammans med min stora hund Johnny är jag krigsplacerad i ett insatsförband i hemvärnet. Fotografering är ett annat intresse som jag verkligen brinner för.

Jag älskar mitt Gyllebo, där jag bor sedan tjugo år tillbaka.

Många av er har säkert besökt Gyllebosjön och vet hur vackert där är. Årstiden spelar liksom ingen roll.

Det var för fyra, fem år sedan som jag började att blogga lite i smyg. Största anledningen var nog att jag ville skapa en fast punkt för mina tre döttrar, som då reste och bodde utomlands i olika världsdelar. Jag ville helt enkelt skapa en plats så de inte skulle riskera att glömma bort vårt underbara Österlen, vår hembyggd och orten där de har sina rötter.

Det viktigaste med bloggen är att ha kul. Att ta bilder och skriva av hjärtans lust.

Så välkomna till mig!

Dagens citat:

Det var på vägen ner till Österlen,

någon mil från Kiviks hamn …

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tanka kraft.

30 november, 2018

Gomorron.

Min vecka har varit fylld av en massa jobb. Både fantastiskt roliga saker som jag brinner för och sådant där som kallas ”måsten” och som ingår i göromålen för lönen. Ja, ni vet ju alla hur det kan vara. Ibland hopar sig saker och hjärtat bankar i ett lite snabbare tempo som inte känns helt bekvämt.

En kväll när jag var iväg på ett ärende drogs jag likt en magnet till en av mina favoritplatser. Knäbäck! Här kan man hämta kraft från havet och stilla sina tankar för en stund.

När jag smugit ner för den välbekanta sandtrappan mot havet, häpnades jag över alla stenbumlingar som plötsligt hamnat i kanten vid det lilla knäbäcksträdet. Jag grunnade lite på om det var Ejlertslunds Grus & Betong som varit i farten. Fast nej … såklart förstod jag att det var självaste Moder Natur som möblerat om lite.

En stund satt jag där på en av stenbumlingarna och lät det salta vattnet stänka upp i mitt ansikte.

Att sitta och se ut över den här platsen ger en så besynnerlig frihetskänsla. Småproblem framstår som fjuttiga och själva livet känns så väldigt stort.

När jag vände ryggen mot havet och gick upp för sandtrappan igen slickade jag bort en salt droppe från min överläpp. Kanske en droppe från havet, eller en tår från min själ, det spelade ingen roll vilket.

Dagens citat:

Varje morgon har vi möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag – tidvattnet sopar varje dag stranden ren.

Ha det fint och ha en skön fredag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 20
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Från dans till jul i Dungen.

29 november, 2018

Hejsan.

I helgen var vi på den sötaste lilla julmarknad ni bara kan tänka er.

Vi var i Dungen i Östra Vemmerlöv – den där charmiga lilla festplatsen där säkert varenda Österlening i min ålder varit på dans och svängt sina lurviga ben. Kanske en aning på pickalurven också, i alla fall har jag ett svagt minne av att det kan ha varit så.

Men den här härliga novembereftermiddagen var det julstämningen så det stänkte om det.

Det var tomte, det var glögg och det var julgransförsäljning.

Goa gubbar träffades och innanför stånden stod påbyltade försäljare och erbjöd sina charmiga små hantverk från bygden.

Åhhh, vad jag skulle vilja ha ett litet Simrishamnshus, eller två.

Undertiden som jag gick och trånade över allt fint som fanns att köpa, så haltade min Stefan mest runt och pratade med alla människor han kände. För sådär är det när man går på julmarknad här i vår hembygd, mesta tiden går åt till att prata med vänner och bekanta. Och det är ju faktiskt det som är det mysiga tycker jag. Att vi  alla kryper ur våra stugor och träffas lite i höstmörkret.

När jag med en ny dörrkrans på armen, nöjd gick mot utgången, kunde jag inte låta bli att minnas tillbaka till ungdomens danser där i Dungen. Varma sommarkväller med sandaler på grusiga fötter. Pengarna slösades bort på chokladhjul och lotter, och i ögonvrån höll man koll på någon snygg yngling … Ljuvliga minnen!

Ni som missade den här lilla gulliga julmarknaden, ni får hålla ögonen öppna nästa år.

Dagens citat:

Sluta grubbla för att försöka

förstå andra, börja med

att försöka förstå dig själv.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  • 19
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top