En morgon på Gårdlösaleden » Österlen

En morgon på Gårdlösaleden

En morgon på Gårdlösaleden
Skrivet av Annika Olsson / 9 januari, 2019

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag lastade in min hund Johnny i bilen och gav mig av för att vandra på Gårdlösaleden. Stibykyrka badade i varmt solljus när jag passerade. Det skulle nog bli en fin morgon, tänkte jag för mig själv.

En gång förut har jag tagit mig runt på den här leden. Fast då var det ett springlopp så då fanns ingen tid att njuta av omgivningen direkt.

Just Gårdlösa är ett ställe som jag håller extra kärt. Här har jag bott i nära nog femton år och här har mina döttrar växt upp. Här har de sina rötter och många barndomsminnen. Och här bor tjejernas pappa ännu kvar, så en massa band till Gårdlösa har jag såklart.

Uppe på backen som vi kallar för ”moffars backe”, har man en härlig utsikt. Dessutom är det världens bästa pulkabacke … om man har lite koll på var de stora stenarna ligger. Här har jag varit med mina tjejer många gånger när de var små.

Gårdlösaleden är en underbart fin vandringsled som både är bra utmärkt och dessutom har flera intressanta små informationstavlor utplacerade längs sträckan.

Strax efter ”moffars backe” kan man läsa om den gård som för länge sedan låg på platsen och som lär ha varit Frans Linderbergs barndomshem. Små skyltar visar även vägen till andra spännande platser att besöka.

Jag och Johnny njöt av vår promenad. En skylt varnade för en galen katt, men någon sådan kunde vi då inte se.

Vi passerade ett vackert stenbrott, eller ”flishull” som man säger på skånska.

Förr i tiden fick alla som var skrivna i Gårdlösa bryta sten i Gårdlösabrottet . Än idag finns en tradition kvar i byn, att männen samlas till majgille den 1 maj.

Jag minns hur jag tyckte att det var en väldigt orättvist tradition, när jag flyttade hit. Att det bara gällde männen. Som nyinflyttad Gårdlösabo så ville jag också vara med när det vankades festligheter. Men det hela löste sig emellertid alldeles av sig själv. För just den 1 maj året därpå, så födde jag min första dotter. Sedan dess blev det ju självklart kalas i vårt hus varenda år. Födelsedagsfest för vår lilla Andréa.

Så passerar jag det lilla torp som jag vet kallas för Tjärehuset. Människorna som bor här, har alltid pratat så kärleksfullt om den här underbara platsen. Jag var alldeles säker på att dess namn faktiskt stavades med K i början. K som i kärlek.

Det var en liten bit på en underbar vandringsled. Resten tar jag i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Varje människa är sin egen natur liksom varje träd. Har du någonsin blivit arg på ett äppelträd för att det inte bär päron.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 11
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

Som om tiden stått still.

2 februari, 2019

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det busiga havet vid Vårhallarna.

1 februari, 2019

Hejsan.

-Det kommer att bli snöstorm, sa de. Riktig Österlensk snöstorm!

Jag trodde inte på det. För de där riktiga snöstormarna, de där som är lite speciella för just Österlen, de brukar ingen kunna förutspå. De kommer när man minst anar det.

Javisst, det blev lite blåsigt och det kom lite snö. Som en helt vanlig vinterdag. Varken mer eller mindre.

När jag vandrade på stranden vid Vårhallarna hade snöfallet övergått till regn istället. Vågorna på havet var vilda och galna.

Det är så vackert där vid Vårhallarna. Hit åker många för att rasta sina hundar. Bästa hundbadet på hela Österlen, året runt.

Stranden bort mot Tobis låg öde och tom. Jag älskar den alldeles speciella sanden som bara finns här. En sand som är ett pyttelitet snäpp grövre. En sand som är mycket lättare att borsta av och som inte hänger med i skorna hela vägen hem.

Pärlfiskarens hus såg ut att huttra i den kalla fuktiga luften. Det är så otroligt vackert det där lilla huset!!

Dagens citat:

Gott är att ha himmelsk utsikt och jordisk insikt.

Ha en riktigt fin fredag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 19
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt Januari 2019

31 januari, 2019

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Mitt Januari 2019

En av de tråkigaste, fattigaste och motigaste månaderna på året.

Men jag hade i förväg bestämt mig. Jag skulle göra den här januari till den bästa versionen av sig själv. Så bra det bara gick. Oavsett allt man kan räkna till livets problem och små helveten. Nu känner jag mig nästan berusande lycklig när jag sammanställer min bildkavalkad. Det fina med att göra så här är att allt det där andra som gnagt och skavt ibland, det blir liksom totalt bortglömt! Jag la medvetet all fokus på det som känns gott i hjärtat. Och tänk, det kostade mig inte många kronor heller.

Mitt Januari blev alldeles, alldeles underbart!

Sprungit har jag gjort. Mot nya spännande mål och hela 69 kilometer kan jag summera.

Tips: med tanke på mina galna mål inför nästa år så behöver jag nog införskaffa några nya prylar. Den HÄR för att hålla koll på sträckan och de HÄR för att förvilla tankarna när det känns som jag har en ko på ryggen, vilket inträffar runt 17 sprungna kilometer, därefter måste varje steg gå på ren vilja… Nya träningskläder finns till bra priser HÄR.

Nu hälsar jag Februari välkommen.

Note myself: det verkar som om folk vet mycket mer när man försöker tala om något för dem, än när man frågar dem om något.

Ha det fint och tack alla som kikar in hos mig.

Kram Annika

Dela gärna
  • 14
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att få plumsa i ymnigt snöfall.

31 januari, 2019

Hej

För oss här längst nere i det sydöstra hörnet är det inte så ofta som vi kan njuta av rejäl vinter.

Sådana där sköna vinterdagar, då snön ligger vit och stilla i veckor. Nej, här hos oss på Österlen så uppför snön sig allt lite annorlunda. För det mesta så snöar det lite mer från sidan.

Jag älskar snö och vinter och såklart tar jag alla chanser att njuta av den när den äntligen visar sig här, den härliga snön.

Efter att ha stått på näsan över en frusen mullvadshög och fyllt hela objektivet med pudersnö, så fick mina bilder ett suddigt filter över sig. Nästan lika fiffigt som ett instagramfilter fnissade jag för mig själv.

I trädgården blir allt så fint när det kommer snö tycker jag.

Dagens citat:

Snöflingor är ett av naturens bräckligaste ting, men se bara vad de kan göra när de håller ihop.

Njut av januaris sista dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  • 24
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig.

30 januari, 2019

Hejsan

-Blör du allri trett po å renna runt di darr vannhulled harrende dau? undrar min Stefan ibland.

Nej, jag tröttnar nog aldrig på mina springrundor runt min älskade Gyllebosjö.

Naturen är ju så finurligt skapad att den aldrig ser likadan ut från den ena dagen till den andra.

Och jag älskar det lika mycket alla dagar, året runt.

Över en natt kan den här rundan totalt ha bytt skepnad, och jag fullkomligt älskar det.

Dagens citat:

Himlen på jorden är ett val vi måste ta, inte en plats som vi måste finna.

Tänk på det. Överallt finns små underbara platser att njuta av. Platser som bara finns där och som varenda dag bjuder på sig själv. Det gäller bara att se, känna och njuta. Precis där just DU är.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vitemölla hamn.

29 januari, 2019

Hejsan.

Vitemölla visade sitt vackraste ansikte för mig . Det var den tidiga morgonen då jag och månen hade sällskap på min morgonpromenad.

Färgerna i naturen var som kulörerna i en vattenfärgspalett. Tänk om jag skulle ta och bli akvarellmålare…

Undertiden som solen kämpade på för att tränga igenom molnen, strövade jag ut på den lilla hamnens norra pir.

De små fiskebåtarna låg stilla och vilade sig i väntan på sina uppdrag. Ute ifrån piren såg de små husen så gulliga ut.

Jag slog mig ner och bara njöt av stunden. Solen kämpade tappert på med den tjocka molnbanken borta vid Stenshuvud.

När jag vandrade genom den lilla slingrande vägen som går genom byn kunde jag se solen över takåsarna. Vitemölla med sina små underbara hus. En vy som min underbare svärfar älskade att avbilda i sina tavlor. Som den tusenkonstnär som han var. Lika skicklig med hammaren som med penseln. Åhhh vad jag önskar att jag haft hans talanger.

Tillbaka på stranden satt jag en stund i mina egna tankar. Här vid havet kan man höra sina egna tankar lite tydligare.

Underbart vackra ”Videmylle”, en strand som var ”min” då jag var barn. Fast då var den ofantligt mycket större. Så där stor som allting blir i minnet från barndomen ni vet. (Mitt tidigare inlägg  från Vitemölla hittar ni HÄR.)

Dagens citat:

Naturens tempel är himlen.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  • 31
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Med månen som sällskap.

28 januari, 2019

Gomorron.

Det är något mystiskt och något underbart med månen på samma gång. Särskilt när den är full.

En tidig morgon när jag vandrade längs stranden i Vitemölla var månen mitt enda sällskap. Med mitt ”långa” objektiv kändes det som om jag bara var en liten bit ifrån gubben på månen.

Eftersom hunden Johnny blivit badad kvällen före och inte var helt torr i sin päls, så fick han slokörat stanna kvar hemma på tork.

Det kändes lite förtrollande där månen hängde över marknadsfältet och iakttog mig när jag vandrade fram längs med havet.

Den lilla fiskestugan mittemot kapellet såg ut att ligga i vinterdvala. Dess redskap skapade vackra siluetter i månens sken.

Det lilla kapellet som vi besökte i somras på HEMVÄNDARDAGEN, såg också ut att slumra hårt.

Den stelfrusna tången på stranden bildade ett vackert mönster och på himlen följde månen mig vart jag gick. Som ett stort spejande öga.

Efterhand som dagen ljusnade så färgades spåren efter alla flygplan i luften romantiskt rosa.

Vitemölla badhotell såg också ut att ligga i vinteride. Skamset tänkte jag på, att trots att jag bor så nära, så har jag aldrig någonsin varit där i hela mitt liv.

Kanske det kan bli ändring på det, eventuellt blir det ett besök till sommaren …

Dagens citat:

Tänk när vi någon gång i framtiden står på månen och säger, ack vilken vacker fulljord det är i kväll.

Ha det fint och kram.

Annika

Dela gärna
  • 13
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ni kommer väl ihåg våra småfåglar.

27 januari, 2019

Hejsan

Ni glömmer väl inte bort alla våra små underbara fåglar? Det är ju de som ska väcka liv i våren när den tiden är inne.

Nu när vintern kommit hit även till oss på Österlen, då gäller det att förse de små fåglarna med extra kosttillskott. För alla längtar vi väl efter deras skönsång. Nu gäller det ju att hålla dem välnärda och pigga.

Jag tycker redan att jag kan höra en viss skillnad på fågelsången de dagar då solen tittar fram. Särskilt talgoxens läte är så underbart tycker jag.

Hemma hos oss lägger vi ut mat regelbundet och har besök av en massa olika sorters fåglar. Bergfinken är en extra vacker fågel och jag blir glad när den kommer till vår utfodring.

Pilfinkarna älskar de nätkorgar där vi lägger talgbollar. Där känner de sig en aning tryggare tror jag. För nog har jag sett hur sparhöken tar sig ett byte ibland.

Det nyrenoverade fågelhuset fyller vi med feta, goda solrosfrö. Det verkar också vara populärt.

Än har vi ganska mycket vinter kvar. För någon dag sedan fick jag syn på det där säkra tecknet på att mera snö är i vänten.  En domherre skymtade i björnbärsriset.

Domherren är vinterns absolut vackraste fågel tycker jag.

Dagens citat:

En god handling stoppar aldrig av sig själv. Den leder till nya goda handlingar. En god handling sprider sina rötter i alla riktningar. Dessa rötter blir sedan sina egna träd. Det bästa med goda handlingar är att de gör att människor som tar emot dem också blir goda.

Ha en härligt god dag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 11
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hölen och Kared

26 januari, 2019

Hejsan.

Det här är namn som jag ofta hör min käre make prata om när vi är i Kivik. Namn som jag inte riktigt vet om de är på riktigt eller det är som infödingarna själva döpt platserna till. Namn som användes när Stefan var en liten pågadryll. Kanske heter det så ännu, på riktigt, vad vet jag…

En tidig morgon när jag var i Kivik då gick jag ut på den där lilla landremsan utanför hamnen. Landsnibben som Stefan säger heter ”Kared”.

Jag och Johnny tassade försiktigt ut på den lilla isbeklädda bron. Järnbron som den kallas. Ute på Kared såg jag hur alla fåglar förskräckt tog till flykten och tog sin flykt mot Karakås istället.

Det vatten man passerar när man går på Järnbron kallas för Hölen, och är det gamla inloppet till Kiviks hamn.

Där ute på den lilla ön är det så himla vackert tycker jag.

När jag njutit av både Hölen och Kared vandrade jag vidare förbi ”Sverigehuset” (mitt eget namn) bort mot vackra SOLEVI.

Det är allt bra roligt med gamla namn.

Dagens citat:

De dåliga nyheterna är att tiden flyger, de goda nyheterna, du är piloten.

Ha det gott.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljuvliga Backåkra.

25 januari, 2019

Hej

Det var så himla vackert den där morgonen då jag såg dagen gry vid Backåkra och Löderups camping.

Jag hade parkerat min bil vid Dag Hammarskjölds vackra gård och vandrat ner över ängen mot havet.

Marken var vit av frost och platsen som gjorts för meditation den såg så väldig inbjudande ut.

Fast jag och hunden Johnny njöt av sinnesfrid och ro nere vid havet i den fantastiska soluppgången istället.

Att ha möjligheten att kunna njuta av en soluppgång vid havet, det är som den största skatten. Det gör något med kropp och själ.

När solen var uppe och världen badade i ett varmt ljus, då gick vi mot bilen och den vackra meditationsplatsen igen.

Ja tänk att få sitta här en ljummen vårmorgon och låta tankarna stanna av och bara ta andetag efter andetag i en stilla regelbunden rytm. Underbart.

Jag nickade mitt tack mot Dag innan jag susade vidare i min skruttiga gamla Volvo.

Dagens citat:

Sann kärlek är när någon accepterar ditt förflutna utan att döma dig, ditt nu utan att förändra dig och din framtid utan att begränsa dig.

Min älskade Johnny-hund, precis den kärleken ger han mig. Bästa sällskapet en magisk sömnlös morgon.

Ha det fint och kram

Annika

Dela gärna
  • 17
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top