Det ena är inte det andra likt. » Österlen

Det ena är inte det andra likt.

Det ena är inte det andra likt.
Skrivet av Annika Olsson / 30 maj, 2019

Hejsan.

Det ena året är aldrig det andra likt. Och kanske är det egentligen tur. Även om vi nog är många som önskar oss en likadan sommar som i fjor, en lika härlig maj månad som vi fick förra året…

I år har det varit kyligt och regn nästan var och varannan dag. I min lilla trädgård har mina småplantor trots det fått flytta ut nu.

Hur det går med min solrosodling i år, ja det står ännu skrivet i stjärnorna. Men nu är det utplanterade med lite stöd så här i början. Kanske blir det inte alls så stora och fina som i fjor, men då får det bli som det blir. Då blir något annat stort och fint kanske…

Den sommar som bjöds i fjor gjorde problemet med mördarsniglar nästintill obefintligt. Hur det blir med den saken i år, det återstår att se. Att de rackarna vaknat till liv, det har jag allt sett minsann.

Jag älskar att det inte alltid blir likadant. Att ingen kan förutspå eller säga hur det egentligen kommer att bli. Att istället ta varje årstid som den kommer fylld med spänning och glad förväntan. Ramslökens blommor har varit betydligt sparsammare än tidigare år.

I år njuter jag av mina blommor i trädgården, och av att de inte slokar av törst.

I lilla orangeriet ska det bli nytt golv. Tegelgolvet har vi tröttnat på och istället ska det bli isolering, armering och gjutning. Efter det kommer ett tjusigt ytskikt att läggas dit, och det kommer säkert bli så snyggt, så snyggt. Nya projekt varje år, för det ena året är aldrig det andra likt.

Dagens citat:

Ingen relation är enbart solsken, men man kan dela paraply och ta sig igenom ovädret tillsammans.

Ha en fin dag …. och köp ett paraply om det behövs.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gylleboannika Annika Olsson

Hej. Välkommen till min blogg.
Jag heter Annika Olsson. Jag älskar djur och natur. Jag bor med min man, våra hundar och katter på en underbar plats – Gyllebo på Österlen. Jag försöker att i alla läge njuta av livet och samla på de där små ögonblicken. Jag älskar att fotografera och berätta om stort och smått i mitt liv, mina tankar från dag till dag. Mycket naturbilder och foto från min vardag. Ett och annat klokt citat finns ofta med i mina inlägg. Välkomna till mig!

24 augusti, 2019
22 augusti, 2019
21 augusti, 2019
20 augusti, 2019
19 augusti, 2019
18 augusti, 2019
17 augusti, 2019
16 augusti, 2019
15 augusti, 2019
14 augusti, 2019

De vackra hagarna runt Gyllebo.

25 augusti, 2019

Hejsan.

Gyllebo är omgärdat av stora vackra betesmarker och hagar. Särskilt nu på sensommarn är det så fint. Det råder en stilla skönhet här.

Det känns som om djuren blir lite mer sällskapliga och nyfikna frampå höstkanten. I början av säsongen är de mer lycksaliga och smått rusiga av sitt fria liv. Då har de inte tid för annat än att äta, vänslas och idissla. Ungefär som tuggummituggande tonåringar, som ska frigöra sig och erövra världen.  Sen, när sommarn går över mot höst, då har de liksom mognat en smula och ser på livet med andra, lite mognare ögon.

Det är så vackert här när dimmorna lägger sig som bomull över gräset.

En kväll när vi var ute på kvällspromenad, såg mina döttrar nästan ut som små älvor när de pratade med de nyfikna hästarna och korna.

Att få bo såhär, nära inpå djur och natur, det är jag så väldigt tacksam för.

Dagens citat:

Jag frågar inte efter meningen med fågelsången och soluppgången en disig morgon. Det bara finns där och det är vackert.

Njut av årstiden som är just nu, det är ju så väldigt vackert.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Extra Allt!

24 augusti, 2019

Hejsan.

Det var en helg, då det mer liknade höst än sommar här på Österlen. En alldeles extra grå, regnig lördag i augusti. Då kom en stjärna och lyste upp i stället. En sprudlande, underbar artist i form av fantastiska Marianne Mörck.

Med våra vänner startade vi lördagskvällen med att gå ut och äta i Simrishamn. Storgatan låg nästan helt öde och tom.

Det kändes nästan som ett trolleri att en liten stad kan förändras så totalt på knappt två veckor. Från fullsmockad till öde och tom. Nåväl, vi var här och livade upp en smula.

Sedan bar vår färd till Skillinge Teater, som ju såklart ligger i just Skillinge.

Skillinge Teater ligger mittemot den vinglösa lilla möllan, som är omgärdad av en underbar trädgård.

De gamla ladorna som byggts om till en charmig teater med restaurang, olika scener och vinbar, sjöd av liv den här kvällen. Alla var ditkomna för att uppleva Marianne Mörcks föreställning ”Extra Allt”! Och nog var det just det – precis allt man kunde önska sig.

Som alltid bjöd hon på hela sig själv. Vacker, strålande och underbar stod hon på scenen tillsammans med en stor orkester och en sångkör från Löderup. Hon är en fantastisk artist och jag njöt för fullt av den här kvällen på Skillinge Teater. Tack!♥

Dagens citat:

Människor utan humor har jag svårt att ta på allvar.

De där orden lär Tage Danielsson ha myntat en gång. Nog ligger det en gnutta sanningen i dem. I varje skämt finns en liten strimma sanning, en sanning som berör. Och Marianne Mörck hon berör, samtidigt som man skrattar så tårarna rinner!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljunghedarna vid Brösarps norra backar.

23 augusti, 2019

Hejsan

I våras bjöd naturen oss på ovanligt sparsamt med vitsippor. Nu är det lite som om Moder Jord ber om ursäkt för sin snålhet och gottgör oss alla med en alldeles översvallande explosion av ljung istället.

Uppe på Brösarps norra backar fullkomligt glödde heden i kvällssolen. Såklart var jag och mina döttrar tvungna att stanna till och knäppa lite bilder där.

Mina flickor fotograferade glatt varandra och sprang runt i backarna. Själv sjönk jag behagligt ner i den mjuka ljungen.

Mina tankar gick till de gånger på vintern som vi varit här och åkt pulka med skolan. Härliga barndomsminnen. Kanske är det naturens sätt, att nu förutspå en snörik vargavinter. Mycket rönnbär och rikligt med ljung lär betyda att det kommer att bli en sträng vinter.

Mitt bland ljungen stod ett duvblått gammalt badkar som skulle agera vattenhål åt betesdjuren i backarna. Man skulle nästan kunna tro att någon medvetet valt färgen för att matcha med den vackra kvällshimmeln.

I smyg tog jag några extra bilder på mina söta tjejer innan vi susade vidare i den härliga augustikvällen.

Dagens citat:

Jag frågade en gång en gammal man; vad är viktigast i livet; att älska eller att bli älskad? Han svarade mig; vad är viktigast för en fågel; den vänstra vingen eller den högra?

Må gott och passa på att njuta av den fantastiska naturen.

Kram Annika

(alla foto här är som vanligt tagna av mig själv, utom de där jag själv är med. De har min dotter Emmy Henriksson så proffsigt knäppt)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett kyligt regn.

22 augusti, 2019

Hej hej

Efter en varm sommar med korta byxor och bara ben, kom så den där morgonen då det var dags att återigen rota fram långbyxorna.

Under natten hade det fallet ett kyligt regn och skogen kändes ännu kall och fuktig tidigt på morgonen.

Min älskade Johnnyhund tycktes älska den svalare väderleken och var som unghund på nytt.

Även skogens egna invånare verkade piggare och mer tillfreds med den svalare och syrerika morgonen.

Jag la märke till de nya borden som höll på att byggas vid de små rastplatserna runt sjön. Alldeles nya väldoftande ekplank låg tillsågade och klara och bara väntade på att arbetet skulle fortsätta.

Jag älskar den här tiden i skogen. Och precis som på beställning kikade solen fram efter ett tag och jag var tvungen att lätta lite på mina kläder.

Dagens citat:

Lev ditt liv och glöm din ålder.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Solrosornas tid.

21 augusti, 2019

Hejsan.

Äntligen är tiden kommen för min älsklingsblomma. Den stoltaste av dem alla. Solrosen.

Liksom i fjor har jag en egen liten odling här hemma i trädgården.

Fast ännu har mina egna solrosor inte kommit så långt i blomningen. Istället gav jag och mina döttrar oss ut på ”solrossjälvplockning”. En kväll för någon vecka sedan körde vi till Fågeltofta, där det fanns ett helt fält med lysande gula solar.

Att man verkligen blev glad av de här blommorna, det kändes ju i hela kroppen.

En underbar kväll på Österlen.

Dagens citat:

En dag i taget, det räcker. Vänd dig inte om och sörj det förflutna, för det är borta.

Och nu är det solrosornas tid, och det är ju bara så underbart!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En svag doft av höst.

20 augusti, 2019

Hejsan.

Det är ännu bara augusti och jag är väldigt noga med att tänka på att det faktiskt ännu är sommar. Sensommar förvisso, men en riktigt sommarmånad utan tvekan.

Men precis som man i mars kan känna doften av en annalkande vår, så har den där första tunga doften av höst kunnat skönjas i luften.

En tung doft av jord, torkat hö och kobajs ligger över vårt kära Österlen. Det känns att den snart är på väg nu – den härliga hösten.

En ensam amiralfjäril vilade trött ut på ett änglablad. Kanske har sommaren varit tuff för den. I min trädgård har sensommarens blommor nu slagit ut i full prakt.

I mitt orangeri ser det skräpigt ut på golvet. Ingen har haft tid att sopa undan alla torra blad som sommarens praktblomning har fört med sig. Det gör inget, den tiden tar jag mig nu istället.

Nu när vardagsrutinerna är här igen och livet går in i ett lugnare tempo, då finns tiden för småpyssel och avkoppling…. hoppas jag i alla fall …

Dagens citat:

Den vanligaste förfalskningen – att förfallska sig själv.

I naturen när livet stillar sig en smula, då hittar man lättare sitt sanna jag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det börjar sakta in.

19 augusti, 2019

Hejsan.

Österlen har mjukt tagit tag i handbromsen och börjat sakta in. Åtminstone kändes det så förra helgen.

Den kvällen då jag vimmelkantig av trötthet steg av bilen på torget i Kivik, märkte jag hur lugnet liksom börjat lägga sig över vår byggd.

Veckan då jag planerat in min egen ledighet,  blev det inte alls som jag tänkt mig. En stor oväntad arbetsuppgift lades på mina axlar, och en hel lördag satt jag djupt försjunken vid mitt skrivbord.

-älskling, nu håller du kväll, så bjuder jag på middag, sa Stefan när jag suttit pall hela dagen.

Ett av mina absoluta favoritställen här på Österlen är ”Eva på Torget”. Underbara Eva och Åke, och deras fantastiska mat.

Den här kvällen var luften kvav och lugn, så vi valde en plats utomhus. Egentligen spelade det ingen roll vilken maträtt jag hade valt, allt hos Eva är precis lika gott. Det blev i alla fall en burgare och en tjeckisk fyllig öl som smakade himmelskt.

Jag kunde känna hur lugnet kom  krypande.

Efter att ha betalat för vår mat och tackat för oss, gav vi oss av nerför backen mot hamnen. Små söta vågor skummade vitt och rullade in mot ”svarte sten”.

En stund satt vi sedan där vid strandkanten vid Vitemölle och andades in lugnet och friden. Jag hade kommit halvvägs med det digra arbetet på mitt kontor, den vetskapen gav mig ett lugn och en tillfredsställelse.

För mig är det ofta inte jobb och arbetsuppgifter som tynger, utan att ha dem väntande på mina axlar. Livet har lärt mig att jag mår bäst av att ta tag i saker direkt. Ju mindre tid behöver jag liksom ha jobbet hängande över mig.

Dagens citat:

Kan vi inte bara sluta skryta om vem som har mest att göra?

Istället för att ständigt berätta hur mycket vi alla har att göra … vi arbetar, vi städar, tvättar och gnor, så borde vi istället berätta för varandra hur vi hittar lugnet, hur vi tar tillvara de små stunder som stärker. Hur vi bäst hittar den avkopplande sinnesfriden. Jag tror att det man fokuserar på, det blir det stora i livet.

Lite svamliga tankar från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Glatt och unikt.

18 augusti, 2019

Hejsan.

I Tomelilla finns något alldeles unikt. Det är ett charmigt litet filmmuseum. Faktiskt världens minsta.

Hasse & Thage – museet. Ett litet museum som visar den otroliga filmskatt som alla vi i min ålder är uppväxta med.

När jag var i Tomelilla i ett helt annat ärende fick jag lite tid över och passade då på att äntligen göra ett besök här. För det är egentligen ganska dåligt att jag inte har varit på det här museet tidigare, trots att jag passerar platsen vareviga vecka. Sagt och gjort.

Jag passerade Reimans Bageri som tråkigt nog slagit igen portarna i sommar. Sedan passerade jag det vackra blomsterfyllda torget och kom så först fram till den charmiga lilla Celtic Baren.

Jag korsade järnvägsspåret, och där låg det! Det lilla söta museet, med egen vaktpost och allt!

Biljetter köpte man i det lilla gulliga cafeét sidan om och insläpp var det en gång i halvtimmen.

-har du möjligtvis varit med i någon av filmerna som spelats in här, undrade damen på cafeét på klingande stockholmska…

Min breda dialekt avslöjade nog att jag inte var någon långväga turist, utan mer eller mindre en riktig inföding.

Det var verkligen ett väldigt litet museum, men med så mycket innehåll. Ett innehåll som väckte tusen minnen. Så fantastiskt mycket de här herrarna skapat och bjudit oss på. Extra mycket minnen har vi från trakten fått, när filmerna skapats ute i Sälshög och runt om på Österlen.

Underbara gubbar de där båda, Hasse & Thage. Men också Gösta Ekman, Monica Zetterlund, Stellan Skarsgård, Povel Ramel och många fler såklart. Vilken filmskatt, låtskatt och ordskatt.

Så många skratt, så mycket allvar och så mycket knasigheter.

Ja, det är faktiskt inte så konstigt att Tomelillas slogan lyder ”Glada Tomelilla” …. (även om det sägs att de där orden kommer från projektet där man räddade rovfågeln Gladan) Nej, jag tror bestämt att man allmänt är lite gladare i Tomelilla, och därför står det ”Välkommen till Glada Tomelilla på skyltarna vid kommungränserna”.

Dagens citat:

Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt, så måste man se upp. // Thage Danielsson

Världens minsta filmmuseum, Världens största Hasse&Thage museum. Besök det, det är det faktiskt värt.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ensam löpare.

17 augusti, 2019

Gomorron.

Jag älskar att börja min dag med en ensam löprunda i skogen. En stilla tur på stigarna runt den gamla sjön.

Förut hade jag alltid min svarta Johnnyhund med vid min sida. Nu på ålderns höst så har han låtit mig förstå, att ska han med så ska vi göra roligare saker än och bara springa. När mina joggingskorna snöras på så vänder han bara lugnt om och kurar ihop sig i sin korg istället.

Att hitta rörelseglädjen och utmana sig själv är en skön känsla. De allra flesta klarar av någon form av rörelse. Om det så bara en tur med rullatorn, så gör det till en vana och hitta på en utmaning som är möjlig att klara.

Efter den lilla triathlontävlingen här i Gyllebo, så  föddes en tanke i min hjärna. En liten plan om att kanske delta nästa år. Hur svårt skulle det vara att cykla de där två milen på min tantcykel egentligen?

Sagt och gjort… jag hoppade upp på den gamla cykeln för att testa. Jag trampade ut i skogen med en enkel karta i nypan. Med en cykelkorg som skramlade öronbedövande susade jag nerför den första tvättbrädsliknande backen. De två enstaka växlarna bråkade en smula, men framåt gick det.

Ja, att cykla de där två milen var egentligen inte särskilt svårt. Det jobbiga kommer väl när man ska blanda in simning och löpning också…

Bäst är ändå en stilla löprunda, ensam i skogen.

Om två veckor är det dags för tjejmilen igen. Min ischias plågar mig ännu, men när väl nummerlappen sitter fastnålad på tröjan tjocknar pannbenet. Det bara är så! Hoppas just ni hittar utmaningen som passar i era liv och för just Er och era förutsättningar.

Dagens citat:

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Jag fokuserar på allt det som jag faktiskt klarar av, istället för det som inte går. Det är inte så svårt att komma igång med träningen, det handlar mer om att aldrig sluta när det kommer motgånger.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den blå elefanten.

16 augusti, 2019

Hejsan.

Nej nej … det är inte jag som är den blå elefanten inte…. även om man kanske skulle kunna tro det ibland … Nej, det är Marias lilla café som flyttat ut till Hagestad.

Ett stenkast från Karl-Fredrik på Eklaholm har hon nu slagit ner sina bopålar och vi är såklart många som saknar henne i Gärsnäs.

Men där, utmed Österlenvägen, finns hon nu. Dit har hon flyttat sin underbara inredningsbutik Reunionen home & friends.

Förutom blå elefanter, café och inredningssaker, så har hon de ljuvligaste kläder man kan tänka sig. Svala linneplagg och varma gosiga hösttröjer är bara några exempel på vad man kan hitta där på ovanvåningen i den vackra skånegården.

Jag har sedan många år varit stormförtjust i hennes egna doftljus. Bästa doftljus som finns tycker jag.

En dag då jag hade vägarna förbi och ville passa på att fynda på klädrean så unnade jag mig en god kopp kaffe och en lyxig räkmacka från Blå Elefanten.

Länge satt jag sedan och njöt av mitt kaffe i den ljumma Österlenvinden.

I en papperspåse vid min sida, låg ett riktigt reafynd. Halva priset på en vacker skjorta kan ju ingen säga nej till. Mitt kvitto flög förstås all världens väg ut över det gula fältet. Fast på äkta Österlenvis sprang en herre genast iväg på jakt efter det åt mig. Gentlemän finns det minsann gott om här i vår lilla krok av Skåne. Tack du okände herre.

Nej, det här inlägget är varken sponsrat eller på något annat sätt betalt. Inga av mina inlägg är något jag tjänar pengar på. De är helt enkelt bara Österlentips från mitt eget klappande hjärta. Så håll till godo, kanske är det tips som passar just dig…

Dagens citat:

Vi ser inte saker så som de är, vi ser saker så som vi är.

Kram Annika

(iklädd härlig linneskjorta från Reunionen Home.)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top